Jonas skriver initierat och intressant om betydelsen av bloggar och annan gräsrotsmedia i katastrofsituationer och förklarar den hårda kritiken mot myndigheternas agerande med att allmänheten inte har ett informationsunderläge gentemot myndigheterna. Han blickar även framåt och tänker sig en utveckling där myndigheterna måste arbeta med den här utvecklingen.
Jag tror han har rätt. Vare sig myndigheterna vill det eller ej kommer allmänheten vid sÃ¥dana här tillfällen mejla, messa, blogga, wikia, lunarstorma, livejournala. Jag tror ocksÃ¥ att den nya myndighetsinformationskultur han efterlyser ligger lÃ¥ngt borta, betydligt längre bort än enbart ett byte av en eller annan individ i ledande ställning. För oavsett vem som är minister – i det här fallet bör man nog anlägga ett lite mer strukturalistiskt perspektiv – finns det sega strukturer i det heterogena sociotekniska system som alltsedan efterkrigstiden byggts upp för att hantera kriser och katastrofer i Sverige: mobförrÃ¥d ute i skogen; ”om kriget kommer”; repövningar; skyddsrum i offentliga lokaler och lägenhetsomrÃ¥den; signalen ”viktigt meddelande till allmänheten” första helgfria mÃ¥ndagen kl 15 mars, juni, september, december; kommunernas ledningscentraler och krisberedskapsgrupper; flygvapnets vägbaser, LottakÃ¥ren, Kvinnliga bilkÃ¥ren, Hemvärnet.
Det här är saker som är uppbyggda under lång tid och som man inte ändrar på i en handvändning. De bygger i liten utsträckning på internationellt samarbete, de är fokuserade på svenskt nationellt territorium och att passa in gräsrotsmedia i detta landskap blir en intressant utmaning.
Relaterat: Johan och Jessica Staël von Holstein bloggar sin hjälpinsats (via Svenskans sida med länkar till tsunamibloggar).
