Traditionellt sett har vi ju oroat oss i de demokratiska länderna för att våra forskare ska försvinna till USA, landet som dryper av mjölk och honung och goda forskningsresurser. Men kan the brain drain börja gå åt andra hållet?
Brian Leiter är en filosof på University of Texas. Ibland klickar jag in på hans blogg som är en intressant blandning av samhällskritik från vänsterkanten, forskningspolitiska observationer och ett slags ständigt pågående kartläggning över vilka filosofer som rekryteras till vilka universitet (ungefär som sportjournalistikens bevakning av vilka hockeyspelare som rekryteras till vilka lag, avspeglar detta en mycket mobilare akademisk arbetsmarknad och en betydligt mer fokuserad rekryteringspraxis än vid svenska och många andra europeiska universitet; här är det senaste exemplet i genren).
Det är i en sÃ¥dan diskussion om forskarmobilitet som Leiter reser frÃ¥gan om en reverse brain drain. Charles Travis har tackat ja till ett erbjudande frÃ¥n King’s college, London, och lämnar därmed sin professur vid Northwestern University.
I inlägget citeras ett mail där Travis hävdar att det fanns ett missnöje med den politiska kulturens utveckling som inte direkt gjorde det svårt för honom att acceptera erbjudandet från London. Leiter undrar hur många av den senaste tidens filosofflyttlass (till Kanad, England och Australien) som bygger på liknande åsikter?
Inte tror jag att det här kommer, på varken kortare eller längre sikt, bli ett problem för USA:s forskning eller högteknologiföretag. I USA finns världens mest avancerade forskarmiljöer i väldigt många discipliner, de erbjuder mycket intressanta möjligheter. Där finns även många tilltalande miljöer (forskarmobilitet handlar ju till viss del om livsstil; den kreativa klassen vill inte bo precis var som helst). Men Leiters åsikt är ändå tänkvärd. Få fenomen i historien är oföränderliga och det är ingen naturlag att forskare i alla tider kommer gravitera till USA.
Vi är många som vill forska. För att forska behöver man pengar. Har man redan en tjänst kanske man söker forskningsanslag för att få chansen att forska istället för att undervisa eller administrera. Har man ingen tjänst söker man pengar för att få chansen att forska och dessutom kunna betala hyra.
Jag är pappaledig så jag vistas mycket på stan. W. är snart två år gammal och en flanör av stora mått, och jag har svepts med; det blir många timmar på stan.