Brain drain – Ã¥t andra hÃ¥llet

Traditionellt sett har vi ju oroat oss i de demokratiska länderna för att våra forskare ska försvinna till USA, landet som dryper av mjölk och honung och goda forskningsresurser. Men kan the brain drain börja gå åt andra hållet?

Brian Leiter är en filosof på University of Texas. Ibland klickar jag in på hans blogg som är en intressant blandning av samhällskritik från vänsterkanten, forskningspolitiska observationer och ett slags ständigt pågående kartläggning över vilka filosofer som rekryteras till vilka universitet (ungefär som sportjournalistikens bevakning av vilka hockeyspelare som rekryteras till vilka lag, avspeglar detta en mycket mobilare akademisk arbetsmarknad och en betydligt mer fokuserad rekryteringspraxis än vid svenska och många andra europeiska universitet; här är det senaste exemplet i genren).

Det är i en sÃ¥dan diskussion om forskarmobilitet som Leiter reser frÃ¥gan om en reverse brain drain. Charles Travis har tackat ja till ett erbjudande frÃ¥n King’s college, London, och lämnar därmed sin professur vid Northwestern University.

I inlägget citeras ett mail där Travis hävdar att det fanns ett missnöje med den politiska kulturens utveckling som inte direkt gjorde det svårt för honom att acceptera erbjudandet från London. Leiter undrar hur många av den senaste tidens filosofflyttlass (till Kanad, England och Australien) som bygger på liknande åsikter?

Inte tror jag att det här kommer, på varken kortare eller längre sikt, bli ett problem för USA:s forskning eller högteknologiföretag. I USA finns världens mest avancerade forskarmiljöer i väldigt många discipliner, de erbjuder mycket intressanta möjligheter. Där finns även många tilltalande miljöer (forskarmobilitet handlar ju till viss del om livsstil; den kreativa klassen vill inte bo precis var som helst). Men Leiters åsikt är ändå tänkvärd. Få fenomen i historien är oföränderliga och det är ingen naturlag att forskare i alla tider kommer gravitera till USA.

Publicerat i universitets- och forskningspolitik | 3 kommentarer

Vetenskapsjournalistik och bloggar

– Hur är läget, du har inte varit sjuk eller sÃ¥?

Frågan ställdes när jag härförleden träffade B., en annan lundaakademiker på stan. Vi hade inte setts på ett tag och han hade noterat att jag inte skrivit något här på bloggen den senaste tiden. (Jag är pappaledig, det har varit ansökningstider och det blir inte mycket tid över till blogging för tillfället. Bloggandet går alltid i konjunkturer.)

B:s frÃ¥ga har fÃ¥tt mig att undra lite över det här med vem som läser min blogg och – mer allmänt – vilken betydelse blogging kan ha för forskare. Det är inte första gÃ¥ngen det visar sig att kollegor läst min blogg. Ibland kommenterar de nÃ¥got jag skrivit. (Till skillnad dÃ¥ frÃ¥n vissa kollegor som ”inte fattat poängen med blogging” (hej S.).) Det är en indikation pÃ¥ läsekretsens omfattning och sammansättning som lite skiljer sig frÃ¥n statistikprogrammets diagramstaplar över antalet läsare här pÃ¥ bloggen.

Ibland undrar jag om bloggande forskare framför allt riktar sin kommunikation utåt samhället eller om den signifikanta skillnaden som en blogg gör är att den blir till utbyteszoner mellan akademiker som annars är inlåsta i den allt mer fragmentariska akademiska världen. Kanske kan en forskarblogg verka i bägge riktningarna.

I går hade vi ett intressant seminarium på FPI. Temat var vetenskap och medier och den intressanta gästen var Peter Sylwan. (Ulrika Björkstén var också inbokad, men måste i sista stund lämna återbud.) Sylwan menade att den allra mesta delen av forskningskommunikationen idag tycktes handla om okritiskt utbasunerande av forskningsresultat, men att det fanns ett behov av en annan, mer granskande, form av vetenskapsjournalistik. En sådan typ av vetenskapsjournalistik är, menade Sylwan, kanske inte vanlig men den finns dock.

Sylwan verkade mena att en mer granskande vetenskapsjournalistik i slutändan skulle gynna forskningen; den bör tåla granskning.

En sak som vi inte hann med att diskutera på seminariet är vilken roll just bloggande kan spela. Vad händer när allt fler forskare bloggar? När de kommunicerar utan att det de skriver filtreras varken av tidningsredaktörer eller av informationsavdelningars pressmeddelandeprosa?

Det här är det 1400:e inlägget här på min blogg. De kollegor som inte bloggar verkar mest se det som en minuspost, att det tar tid från annat. Och, visst, att skriva 1400 inlägg på drygt tre år tar förstås sin tid, tid som kunde lagts på annat.

Å andra sidan är många av inläggen små textsnuttar som man spikar ihop på några minuter. Texterna tjänar ett mnemotekniskt syfte; jag har, av någon anledning, ganska lätt att minnas något som jag bloggat om. Och eftersom bloggen systematiserar inläggen kronologiskt och tematiskt och dessutom är fulltextsökbar kan jag återfinna inlägg relativt enkelt. Så även om jag inte hade en enda läsare skulle det finnas en poäng med bloggen.

Till detta kommer kommunikationsaspekten. Jag har fått kontakt med flera intressanta personer via bloggandet. Det finns alltså flera bidrag till pluskontot.

Jag funderar på om jag ska sätta upp Det perfekta tomrummet på min CV.

Allt det här kring bloggingens betydelse i den akademiska världen vill jag gärna belysa närmare, inte minst i samarbetet kring ett forskningsprojekt om akademiska kommunikationsformer som jag har tillsammans med Sara Kjellberg.

Publicerat i Vetenskap och media | 4 kommentarer

Nätets bildvärld

Är du en snabbtänkt bildmänniska med visuell allmänbildning och associationsförmåga? Då borde Guess-the-google vara något.

[via Olof som parentetiskt sagt reser till New York och Washington i dagarna; hoppas han bloggar under resans gång.]

Publicerat i Webbstudier | 3 kommentarer

Open Access och bloggar

Sara Kjellberg är en smart doktorand i biblioteks- och informationsvetenskap som skriver avhandling om elektroniskt baserade kommunikationsformer: Open Access Journals (den akademiska publikationssektorns motsvarighet till open source) och bloggar. Hon har förstås en egen blogg.

Publicerat i bibliometri och scientometri | Lämna en kommentar

Livsstil och mat

Avlyssnat vid mjölkdisken, ICA igår. Två livsstilsmedvetna människor i 50-årsåldern (gott om pengar) diskuterar utbudet:

– SkÃ¥nemejerier har ju en ny sÃ¥n där Baristamjölk.

Blicken sveper över ett stort utbud mjölkförpackningar. Latte del Barista verkar dock vara slutsåld.

Jag hastade vidare (försedd med en tvåliters dunk Åsens Gammeldags lågpastöriserad ohomogeniserad) och vet därför inte vilken mjölk det livsstilsmedvetna paret valde istället för den slutsålda Baristamjölken. Klart är att de hade många alternativ att välja mellan.

För den som vill förstå lite bättre vad mjölk är idag rekommenderas Mjölk: en kulturanalys av mejeridiskens nya ekonomi av lundaetnologen Håkan Jönsson.

Publicerat i Mat och politik | 1 kommentar

Kritik mot transgena växter

Ignacio Chapela är kritisk mot vissa former av kommersiell användning av transgena växter. Han tillhör dessutom de på UC Berkeley som var kritiska mot att universitetet 1998 träffade ett femårigt avtal med Novartis som gav företaget fördelaktig tillgång till universitetets resultat inom växtforskning. Chapela hävdar att universitetet straffade hans kritiska inställning till kommersialisering av bioteknik med att neka honom tenure. Nu stämmer han universitetet.

Intressant. Men också föga förvånande. Märkligt att det inte inträffat tidigare.

Publicerat i universitets- och forskningspolitik | Lämna en kommentar

Känns lite 1987, eller nåt

Ett filformatskrig. Precis vad digitalfoto behöver …

Publicerat i Foto | 1 kommentar

Fysikkommunikation i bloggform

I’ve been outed. I’m afraid I haven’t been following the rules laid out by Peter in another QD blog entry. In particular I failed at rule #4, since I have never mentioned this blog to my boss nor to my coworkers. Why have I been so secretive? I genuinely thought QD was going to be completely unpopular and no one was going to read it. I mean, please, a blog about the lives of physicists?!

Caolionn O’Connell undrar varför nÃ¥gon skulle vilja läsa bloggar skrivna av fysiker. Men varför inte? O’Connell, doktorand vid SLAC, skriver pÃ¥ sin blogg om trilskande labbutrustning, dumma syskon som inte fattar vad plasma är, avhandlingsförfattandets vedermödor (O’Connell har för närvarande tvÃ¥ mÃ¥nader pÃ¥ sig att färdigställa tvÃ¥ kapitel).

Hon skriver på Quantum Diaries, ett projekt där fysiker bloggar med anledning av fysikåret 2005.

Man undrar hur mycket av de här bloggarna spelar roll för fysikernas PR-satsning fysikåret 2005. De verkar i varje fall vara en mer nydanande satsning på vetenskapskommunikation än föreläsningar och artiklar om Einstein.

Alldeles oavsett vilken betydelse de här bloggarna kan komma att få på de mål som satts upp för fysikåret 2005 är det en satsning som är värd att följa. Kommer kanske interaktionen mellan fysikerna på bloggarna växa fram som det primära, snarare än att man riktar sig till oss icke-fysiker?

Publicerat i Vetenskap och media | Lämna en kommentar

VR, hallå, hallå

vrdirekt.jpgVi är många som vill forska. För att forska behöver man pengar. Har man redan en tjänst kanske man söker forskningsanslag för att få chansen att forska istället för att undervisa eller administrera. Har man ingen tjänst söker man pengar för att få chansen att forska och dessutom kunna betala hyra.

Det är många som söker pengar. Så många att Vetenskapsrådets nätbaserade system för ansökningar för närvarande ligger nere. (Deadline är imorgon.)

Det här hände häromåret också, när jag satt och jobbade med en ansökan. De borde kanske köpa bättre servrar och/eller ha olika deadlines för olika vetenskapsområden; som det är nu är det samma datum för projekt inom medicin, humaniora, samhällsvetenskap, naturvetenskap, teknik, anslag till medeldyr utrustning inom alla områden, postdoktorstjänster inom alla områden med mera.

Det innebär att stora delar av forskarsverige samtidigt sitter och försöker få in sina ansökningar, vilket systemet inte hanterar. Inte helt lyckat, kanske.

Publicerat i vetenskap | 2 kommentarer

Humaniora och samhällsvetenskap

Två observationer om humaniora de senaste dagarna:

protestlundwebb.jpgJag är pappaledig så jag vistas mycket på stan. W. är snart två år gammal och en flanör av stora mått, och jag har svepts med; det blir många timmar på stan.

Härom dan hamnade jag mitt i en demonstration. Studenter på psykologutbildningen gillar inte att man skär i resurserna, vilket innebär allt färre timmar med föreläsningar och annat.

”Bexell, Bexell, kom ut är du snäll” och liknande ramsor hördes, och efter ett tag kom sÃ¥ rektor Bexell ut ur universitetshuset. Han tog emot studenternas budskap och talade nÃ¥gra ord till de inte alltför illasinnade studenterna. GÃ¥ till regeringen, gÃ¥ till fakulteten, vi kan inte göra sÃ¥ mycket frÃ¥n den här nivÃ¥n, var budskapet frÃ¥n rektorsämbetet.

Jag tycker att studenter på fler utbildningar inom humaniora och samhällsvetenskap borde göra något liknande för att skapa opinion. En vanlig heltidskurs på humaniora innebär på många universitet i runda tal 4-6 timmars undervisning.

I veckan, inte om dan.

protestlundwebb2.jpg
Vreden bör inte enbart riktas mot rektorerna. Från regeringshåll verkar inte vara så mycket att vänta; i den aktuella forskningspropositionen, som kom häromveckan, nämndes knappast humsam alls, så någon forskning som utvecklar humaniora tycks det inte vara meningen att vi ska hålla på med.

Humanioras och samhällsvetenskapernas egna höjdare, professorer och ämnesföreträdare, kanske ocksÃ¥ bör fÃ¥ en del av kritiken. Vad har de – egentligen – gjort de senaste 20-30 Ã¥ren för att sätta humaniora och samhällsvetenskap pÃ¥ kartan?

Hörde av en bekant som brukar ses pÃ¥ stans kaféer läsandes Le Monde (du vet vem du är …) om ett möte i nÃ¥gon ledningsgrupp inom universitetet, där en frÃ¥ga uppkom om vad man skulle ha humaniora till. NÃ¥gra tycktes mena att humaniora mest var en nöjessak, humanister kunde syssla med musik och skönlitteratur och sÃ¥nt. En inställning som bara är sÃ¥ tröttsam och som andas en uppgivenhet som kan bidra till att förklara humanioras marginalisering: humaniora har en kritisk potential som sträcker sig lÃ¥ngt bortom hyllandet av det som är vackert.

Publicerat i universitets- och forskningspolitik | 6 kommentarer

Europa, vittrande fragment

Klas Östergren ska tydligen publicera en uppföljning till Gentlemen.

Hogarthaffären får sin upplösning? Maud gifter sig med Henry? Fynd i Bellmansgångarna ger finansiellt oberoende åt Greger, Filatelisten och de andra grävarna? Skenheliga kor kommer som pocket och Europa, vittrande fragment på Naxos?

Publicerat i Böcker | 4 kommentarer

Skrämmande

Jonas Ellerström recenserar Lovecraft på svenska.

[via Fanspan.]

Publicerat i Böcker | 3 kommentarer

Födelsedagskalas

Idag är det tre år sedan jag började blogga. Det första inlägget är väl ingen killer, direkt.

Publicerat i Blogging | 9 kommentarer

Knowledge management

Alex Soojung-Kim Pang skriver om knowledge management och social software.

Publicerat i Webbstudier | Lämna en kommentar

Nytt ord

Humanmetadata. Har med blogging att göra, bara så ni vet. Jonas och jag hittar på ord.

Publicerat i Blogging, Webbstudier | 2 kommentarer