Stefan Geens har publicerat en KML-fil över svenska universitet och högskolor. (Se även här.)
Google Earth och humanister
Lodjuret finns framför allt i vår del av världen.
Hade jag hållit på med biodiversitet (eller varit biologilärare) hade jag tyckt kombinationen Google Earth + Global Biodiversity Information Facility varit en kul grej.
Men vad har humanister använt Google Earth till? Lite letande på nätet gav inte så mycket:
Bloggare uppmärksammar TeGenero
Bloggare har, föga förvånande, börjat skriva om TeGeneros oturliga läkemedelsförsök. En technoratisökning hittar i nuläget 79 bloggposter som omnämner läkemedelsbolaget, nästan alla har tillkommit de senaste två dygnen.
Hur skandalen hanteras i bloggosfären vore ett lämpligt ämne för en smärre uppsats. Är det någon av mina studenter som lyssnar?
VÃ¥ra gemensamma pengar
TeGenero
Några länkar om TeGenero och läkemedelstestning:
Inget trådlöst nätverk på biblioteket
Stadsbiblioteket saknar wlan. Det tycker jag är lite B.
Update: såväl en företrädare för Stadsbiblioteket som Olof (i kommentar nedan) meddelar att det finns trådlöst i kaféet och en del av biblioteket. Bra! Jag befann mig för långt bort från kaféet, inne bland tidskrifterna, när jag testade.
Google Mars
Google Mars är ju en kul grej.
Den här typen av visualiseringsprojekt av vetenskapliga datamängder, med stora drag av interaktivitet i lite Web2.0-anda, kan beskrivas ur en mängd synvinklar. En sak som förtjänar påpekas är de forskningspolitiska effekterna av framgångsrika webbaserade projekt som SETI@Home som jag skrev om i en liten text i Axess häromåret. Forskningspolitiska effekter av medialiseringen av forskning handlar idag förstås inte bara om tryckt text, föreläsningsverskamhet eller etermedier. Förankring, legitimitetsskapande och allmän acceptans för forskningsprogram kan bli några bieffekter av framgångsrika vetenskapliga webbtjänster.
Nånstans finns här ämnet för ett smärre forskningsprojekt eller åtminstone en artikel.
Europeisk litteratur
Salongen har öppnat.
[via Notiser från en ö.]
Skriva skriva skriva
Skriver. Skriver så inutahelvete. Det är vad jag gör nu, mellan undervisningsvarven. Och då behöver man någon som peppar en.
I den halva hyllmeter böcker som stÃ¥r strax till vänster om mitt tangentbord, omedelbart tillgängliga, finns – tillsammans med Endnotemanalen, Chicago manual of style, SprÃ¥knämndens skrivregler, kurslitteratur pÃ¥ nÃ¥gra kurser jag undervisar pÃ¥ – en orange paperback. Den peppar mig. Den heter Writing for social scientists: How to start and finish your thesis, book, or article. Den rekommenderas till alla er där ute som kämpar pÃ¥ med ert skrivande.
Och nu tillbaka till Word.
Det akademiska studiet av fusk fortsätter
Forskningsfusk är aktuellt. Ett tecken är att metadiskussionen om fenomenet börjar ta fart; se på Plagiary, en nystartad akademisk publikation som studerar fusk och plagiat:
Over the past decade, cross-disciplinary interest in plagiarism and other forms of fraud as a focus of study has resulted from various discourse communities having to deal with serious violations of scholarship norms. Plagiarism, falsification of data, and fabrications have tainted the reputations of individuals, institutions, and professions as a whole.
To bring together the various strands of scholarship which already exist on the subject, and to create a forum for discussion across disciplinary boundaries, the new scholarly journal Plagiary exists. Devoted specifically to the scholarly, cross-disciplinary study of plagiary and related behaviors across the disciplines, articles in Plagiary address the issue of fraudulent contributions to disciplinary discourse communities and the potential (and actual) corruption of the professional literature and other genres of discourse as a result of such derivative and/or fraudulent ”contributions” to discoursal interchange.
[via Relevant History]
Observationer frÃ¥n ett tillfälligtvis papperslöst – eller utskriftslöst – kontor
Om professor Latour, i sina försök att ”follow scientists around”, hade kommit till FPI och gjort sina antropologiska fältstudier av forskarpraktik här, hade han direkt kunnat notera den centrala plats kopiatorn spelar. Eftersom vi har en multimaskin – den kopierar, den är även en nätverksansluten skrivare – blir detta en mycket central plats i vÃ¥rt nätverk. Och nu har den lagt av.
Jag vet att det är lite förutsägbart att skriva ännu en blänkare – sÃ¥ mÃ¥nga har gjort det och de har gjort det sÃ¥ mycket bättre – om det papperslösa kontorets icke-existens. Men det blir sÃ¥ tydligt när en nätverksskrivare och kopiator som servar dussintalet människor lägger av och stÃ¥r stilla ett dygn eller tvÃ¥.
I positiva termer är skrivarens identitet av central nod en mötesplats, lite som vattenmaskinen i gamla polisTVserier; där träffar man ofta kollegorna, kvarglömda utskrifter kan ge upphov till kommentarer och är ett slags kommunikation som hos oss gett upphov till åtminstone ett forskningsprojekt.
Samma centralitet utgör också en sårbarhet, förstås. När maskinen väl lägger av störs systemet.
Intervjuer och utrymme i dagspressen
Gillar Andreas Ekströms serie med intervjuer som gÃ¥r i Sydsvenskan pÃ¥ söndagar. Idag var det Peter Englund. MÃ¥ste vara hur kul som helst att Ã¥ka runt och intervjua den typen av personer. Men han borde fÃ¥ tre gÃ¥nger sÃ¥ stort utrymme av redaktörerna, texterna blir alldeles för sladdriga och korta. Vad är det för adhd-mentalitet som finns i svensk dagspress nuförtiden, tror de inte vi kan läsa nÃ¥got som tar längre än fem minuter? Som läsare känner man sig underskattad. Och, för att förtydliga, jag tror inte det är Andreas Ekströms fel – han hade säkerligen skrivit lite längre intervjugrejer -, det beror förmodligen pÃ¥ en redaktionell mentalitet.
Saknar
Saknar …
Fotobloggande, reportage och politik i Vitryssland
Sedan en tid tillbaka fotobloggar jag på 5063 och en av de trevligaste bieffekterna av fotobloggandet är de kontakter jag fått med andra fotobloggare världen över. Vi kommenterar varandras bilder, utbyter åsikter om film, framkallare och kameror. Länknätverket i fotobloggosfären har en annan topografi än i den normala textbloggosfären, som till skillnad från fotobloggandet mest handlar om Sverige och den anglosaxiska världen.
En av de jag fått kontakt med är Eugene Zaikonnikov. I likhet med mig gillar han Tri-X, mätsökarkameror och street photography. Han driver fotobloggen Cosmozoo som håller en hög standard. Han har dessutom ett intresse av att fånga mötet mellan fotografen och den folkliga politiska protesten och manifestationen.
Många av Eugene Zaikonnikovs bilder kommer från Minsk (samt Moskva och Warszawa). Om det nu är så att den politiska situationen i Vitryssland är labil och står inför förändringar, som såväl Olav Anders Övrebö som Steven Lee Myers/NY Time förutskickat, så kan det finnas anledning att tipsa om Eugene Zaikonnikovs fotoblogg.