Universitetsreklam 1985


Jag bläddrade igenom ett par publikationer med information om högskole- och universitetsutbildning från mitten av 1980-talet, utgivna av SACO/SR. Framförallt innehåller de vederhäftig information om arbetsmarknad och försiktiga framtidsspaningar om diverse akademikeryrken. Men här finns även köpt reklamplats för flera av landets lärosäten. Vissa (Lunds och Göteborgs universitet, till exempel) finns inte med alls. Andra har ett något skall vi säga sparsmakat tilltal: de här utbildningarna finns. Punkt.

Reklam för datautbildningar vid Uppsala universitet, 1985.


Andra säljer in naturvetenskapliga utbildningar – hallÃ¥! vi riktar oss till bÃ¥de ”[t]jejer och killar !” – med ett nÃ¥got ängsligt pÃ¥stÃ¥ende om att ”Namnet pÃ¥ en linje säger inte allt. Bakom döljer sig mÃ¥nga intressanta ämnen och inriktningar.”

Reklam för naturvetenskap vid Uppsala universitet, 1985.


Andra högskolor försöker sälja in lärosätets placering i Sverige och att där minsann finns ett fritids- och friluftsliv med ”tempererade bassänger” och annat.

Reklam för Högskolan i Sundsvall/Härnösand, 1985.


Det här arkivfyndet visar på en förhistoria till det vi lever med idag. Jag har vid några tillfällen tidigare (här och här, till exempel) berört fenomenet med lärosätens köpta reklamplatser och varumärkesbyggande. Är det verkligen förenligt med god förvaltningspraxis att statliga myndigheter, som ju lärosätena är, köper reklamplatser? Vad kostar det per år? Hur många lektorer eller doktorander kunde ha anställts för att fylla kärnverksamhetens uppgifter inom forskning och undervisning istället för att köpa kommersiell reklamplats?

Nåväl. Här har vi åtminstone några tidiga exempel på att försöka locka till sig studenter med köpta reklamplatser.

Publicerat i universitets- och forskningspolitik | Etiketter | Lämna en kommentar

Doktorandtjänster i Global History and Governance, Neapel

Ã…tta doktorandtjänster i ”Global History and Governance” är utlysta i Neapel. Ansök senast 25 augusti. Läs mer här.

Publicerat i Historia | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Björn Lundberg om Historikermötet och AI

Björn Lundberg skriver en konferensrapport om Svenska Historikermötet (som dessutom kopplar samman historikers färdigheter med AI). En koncis och läsvärd tolkning av läget i historievetenskaperna idag.

Publicerat i Historia | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Informerat samtycke och en juvelkupp i verkligheten

Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion på båttur, Göteborgs hamn.


Förra veckan hade vi en institutionsgemensam sommaravslutning. Även om det är sÃ¥ att vÃ¥rterminen för vissa av oss pÃ¥ LIR inte riktigt har slutat än – det finns fortfarande betygsmöten att delta i, tentor och uppsatser att rätta och kommentera, sommarkurser att undervisa pÃ¥ – sÃ¥ var det en sÃ¥dan där välbehövlig terminstidsrelaterad festlighet som LIR är sÃ¥ bra pÃ¥. Ett bra program kring AI i forskning och undervisning samt etik höll oss sysselsatta till klockan fyra, innan bÃ¥ttur runt Göteborgs kanaler och ut i älven och hamnomrÃ¥dena (”Paddan”), middag med trevligt sällskap och avslutande diskodans (bra musik! bra danspartners!) i ett bankvalv frÃ¥n sent 1800-tal vidtog.

En av presentationerna stod Daniel Enstedt för. Han berättade om sina erfarenheter av att bedriva etnografisk forskning och hur förutsättningarna för denna komplicerades av hur hårt man tolkade diverse forskningsetiska riktlinjer. En mycket bra presentation, som gav upphov till flera intressanta frågor och tankar i efterhand. Daniel pekade även på ett upprop publicerat på DN Debatt, och ett lästips i samma riktning är en artikel av David Wästerfors.1

Daniels presentation ligger i bakhuvudet när jag nu börjar skumma igenom ett paper om en juvelkupp vid en mässa (TEFAF) förra Ã¥ret, skrivet av kriminologerna Donna Yates och Diāna BÄ“rziņa.2 UtifrÃ¥n deltagande observationer, fältarbete och tolkningar av känslor, sinnen och ”atmospheres” diskuterar de inramningen av en smash and grab-kupp som har närmast filmiska kvaliteter med utklädda brottslingar i Peaky Blinders-utstyrsel som slungar släggor mot glasmontrar och sedan beger sig av med massor av diamanter.

Skulle deras studie av konstmässan TEFAF ens kunnat utföras om de skulle följt alla riktlinjer om samtyckesblanketter och annat som följer av en strikt tolkning av regler för forskningsetik?

Ett sidospår: kombinationen konstsamlande, konstvärldar, smuggling av arkeologiska och kulturella artefakter och kriminologi ligger långt från mina vetenskapshistoriska forskningsämnen men jag gillar att titta in på det här fältet ibland. Och då är Donna Yates blogg och twitter bra källor, det var via ett blogginlägg och ett Twitterinlägg som jag hittade papret av Yates och Bērziņa.

  1. Wästerfors, David. ”Den etnografiskt okänsliga etikgranskningen”. Statsvetenskaplig tidskrift 121, nr 2 (2019). []
  2. Yates, Donna, och Diāna Bērziņa. ”Affective Atmosphere in an Art Fair Jewel Heist”. European Journal on Criminal Policy and Research (2023). []
Publicerat i kriminologi | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Vad Västlänken gör med Göteborg, avsnitt 728

Kjellbergska gymnasiet, sedermera Artisten, ritad av Ragnar Ossian Swensson. Uppförd 1935, demolerad 2023 i samband med bygget av Västlänken.

Nu har jag hyrt rummet på Johannebergsgatan i ett drygt år. På vägen dit framåt kvällskvisten har jag ibland tagit vägen bakom Artisten, och då gradvis kommit att gilla den vackra trettiotalsarkitekturen. Men nu offras skönheten på Västlänkens altare.

Publicerat i Göteborg | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Är Norge undantaget bland petrostaterna?

Jag läser Owen Matthews essärecension om fyra böcker om Ryssland.1 Det är en intressant recension. Men när han diskuterar Alexander Etkind, Russia against modernity, blir jag lite konfunderad. Boken tycks ha ett schema som ser pÃ¥ kriget i Ukraina i ljuset av en konflikt mellan tvÃ¥ slags modernitet: en som premierar en ökande användning av naturresurser och ökad energianvändning och som ser dessa som ett slags framstegsmarkörer; en annan, ”gaia-modernity”, som ser mänsklighetens framsteg som att vi bör använda mindre energi och naturresurser för att utföra behövligt arbete och allt annat som krävs för ett drägligt liv.

This thesis [gaia-modernity] is not wrong – insofar as Putin is a prominent climate sceptic and the Russian economy is firmly founded on the export of hydrocarbons. Etkin is also correct that dependence on oil wealth has, for Russia and all other petrol-dependent countries, proved politically and socially poisonous. ”Economic growth in the exporting petrostates went hand in hand with the incompetence of the ruling elite, who consolidated their power in order to amass even more wealth”, he writes.2

Och sedan gÃ¥r Matthews vidare och avfärdar petrohypotesen som förklaring till varför den ryska eliten startat ett anfallskrig mot Ukraina för att istället söka förklaringen i bland annat denna elits geopolitiska teorier och världsbilder, men det är en annan historia. Vad jag här hängde upp mig pÃ¥ var Matthews och Etkins beskrivning av petrostater och att alla sÃ¥dana alltid utvecklas i en ”politically and socially poisonous” riktning, med en inkompetent elit.

Var passar Norge in i den här tolkningen? Jag kan väldigt lite om norsk inrikespolitik, offentlig förvaltning och statsskick, men känns det inte som att Norge kan ses som ett undantag i det här schemat?

  1. Owen Matthews, ”Winning on the home front: The triumph of the Kremlin propaganda machine”, TLS 26 maj, 11-13. []
  2. Matthews, 13. (Min understrykning.) []
Publicerat i Politik: Ryssland | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

J. Robert Oppenheimer, säkerhet och politik från 1930-tal till 1950-tal

Jag håller på att läsa Birds och Sherwins Oppenheimerbiografi, och 250 sidor in i boken är det ett slags påbörjad inläsning inför sommarens film om Oppenheimer med Christopher Nolan vid regirattarna.1 Filmen – den sägs bli tre timmar! – lär bygga på sagda Pulitzerprisade biografi.

Förutom biografin är jag även nyfiken på Alex Wellerstein, Restricted Data: The History of Nuclear Secrecy in the United States.2 Hans bok tror jag kan ge andra inblickar i den storskaliga nukleära arkipelagen med dess tekniska, politiska, vetenskapliga och andra dimensioner än en biografi över en förvisso central men ändå enstaka individ ger.

Än så länge har jag bara följt delar av Wellersteins bloggande i ämnet, som exempelvis den här bloggposten, som jag klipper in delar av här:

But. Once you ask the question, Did J. Robert Oppenheimer comport himself according to the standards for a nuclear security clearance in 1954?, it is, in my opinion, very hard to answer “yes.” This is not a referendum on his contributions as a scientist or advisor, or even a referendum on his personality. It is, perhaps, a referendum on the security standards of the time — one can argue they were overly strict and driven more by a hysterical fear of losing “the secret” than practical security. But Oppenheimer’s actions in the 1930s and 1940s definitely did not set him up for a favorable evaluation in the 1950s.

He did have a lot of Communist and near-Communist “associations.” This is just the truth of the matter. His brother, his wife, his sister-in-law, his ex-girlfriend, his students, his colleagues… there’s a lot of Red and Pink in that list! There are really good historical and contextual explanations for that, and the timing matters (Great Depression, etc.). It doesn’t actually mean Oppenheimer was a Communist — though he did probably have closer connections to the Communist Party of the United States than he ever admitted, even if he doesn’t appear to have ever been a card-carrying member — and definitely doesn’t mean he was a spy. But it’s hard to imagine someone in the middle of McCarthyism looking at all that and saying, “this is fine.” This is more of an indictment of McCarthyism than Oppenheimer, to be sure. But even today it would be hard to imagine a director of Los Alamos having that many “associations” with people in radical groups of any political stripe. If it came out tomorrow that the director of a weapons laboratory had family and friends connected to the Proud Boys, for example, there would be some legitimate cause for concern!

And he did exhibit really questionable judgment from the perspective of security. And not just by the standards of the 1950s! He admitted lying to security officers repeatedly about the Chevalier affair. When asked why he did this, Oppenheimer offered up nothing more than, “because I was an idiot.” That is not a strong defense! (The real answer likely was: “Because I was trying to protect my brother.” Which is still a bad answer, but at least a relatable and plausible one.)

  1. Bird, Kai, och Martin J. Sherwin. American Prometheus: the triumph and tragedy of J. Robert Oppenheimer. New York: Vintage Books, 2006. []
  2. Alex Wellerstein, Restricted Data: The History of Nuclear Secrecy in the United States. First edition. Chicago: University of Chicago Press, 2021. []
Publicerat i vetenskapshistoria | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lunds historiedag 2023


”Mördare, ogärningsmän och brÃ¥kiga studenter. Brott och straff genom Lunds historia” – T. och jag gick pÃ¥ en stadsvandring genom staden med dessa kanske nÃ¥got morbida teman, som var en del av Ã¥rets historiedag anordnad av Katedralskolans historiska förening. Vi började med förmodade falskmyntare som fÃ¥tt sina händer avhuggna innan de avrättades nÃ¥gon gÃ¥ng pÃ¥ 1000-talet vid Stora Södergatans nedre del och slutade en timme senare med en mördad student och en avrättad mördare pÃ¥ den tiden universitetet fortfarande hade egen jurisdiktion: professorerna i konsistoriet dömde en student till döden pÃ¥ 1820-talet.1

Det var en timme fylld av lundensisk historia framförd av två gymnasister som går (i några dagar till) på Katedralskolans historieprogram. De kunde innehållet och de framförde dessutom detta på ett mycket bra vis; de parerade frågor, var genuint nyfikna både på historien och åhörarnas kommentarer. Som jag förstår det är detta en del av en betygsgivande kurs; läraren bara måste sätta högsta betyg!

Sedan gick T. och jag vidare genom myllret i LundagÃ¥rd, själv kom jag hem med en packe böcker och nÃ¥gra ölkorvar frÃ¥n ”KorvOlle”. Men det är en annan historia.

  1. Som medlem i Göteborgs universitets humanistiska fakultetsstyrelse är de ärenden vi behandlar av något mindre dignitet, vilket känns skönt. []
Publicerat i Historia | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Disputation

Betygsnämnd i Uppsala.

Publicerat i idé- och lärdomshistoria | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Emmy Noether, Göteborg 20 april

”Der Noether”, skriven av Julia Ravanis och Ida Görsch, framförs pÃ¥ Göteborgs stadsbibliotek torsdagen den 20 april klockan 19. Läs mer här.

Jag såg premiären i höstas och tyckte att det är ett mycket lyckat förkroppsligande av hur det var att vara kvinna i matematik och teoretisk fysik i början av nittonhundratalet. Bra att pjäsen sätts upp på nytt! Teatertiljan är ett underutnyttjat medium för att framföra insikter från vetenskapshistoria.

Publicerat i vetenskapshistoria | Etiketter , , | Lämna en kommentar

In the mood for love

Jag har precis sett om In the mood for love, och tycker fortfarande att det är en bra film. Det är inte alla filmer som fortfarande är bra efter x antal Ã¥r …

Det är nog dags att se om 2046 också.

Publicerat i film | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Libris ligger nere – igen

Libris ligger nere påpekar Björn Lundberg.

Så var även fallet i januari.

Det här är inte bra.

Publicerat i universitetsliv | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Doktorspromotionen 24 mars 2023

Mingel mellan promotionshögtiden och kvällens bankett

Publicerat i universitetsliv | Etiketter , | Lämna en kommentar

Doktorandtjänst utlyst vid tema Teknik och social förändring, Linköpings universitet

En doktorandtjänst är utlyst i Linköping i ett projekt som låter spännande:

Doktoranden ska bedriva forskning inom projektet ”When Communication Networks Come to Die – Socio-Cultural Perspectives on Infrastructural Dismantling”. Övergripande teman i projektet är åldrandet, avvecklingen eller övergivandet av medie- och kommunikationsinfrastruktur och dess kulturella, politiska, historiska och sociala betydelse. Exempel på sådana medieinfrastrukterer är internetinfrastruktur (inkl avvecklandet eller ”nedsläckningen” av fiberoptikkablar, content delivery networks, satelliter och markstationer, mfl); övergivandet av eller ”döende” sociala medier eller digitala plattformar; men även programvara, algoritmer, data och databaser samt annan typ av informations- och kommunikationsinfrastruktur.

Speciellt fokus ligger på att undersöka vad infrastrukturellt åldrande eller avveckling innebär i praktiken för olika aktörer i samhället. Det kan handla till exempel om hur kunskap, (makt)relationer eller kulturella praktiker knutna till åldrande/avvecklande infrastruktur omförhandlas; hur ett ”bra slut” föreställs och utövas samt friktioner och konflikter som uppstår. Den specifika forskningsfrågan och empiriska fall att undersöka är öppna för formulering av innehavaren av anställningen i dialog med handledare och inom ramen för projektet.

Sista ansökningsdag: 2 maj. Läs mer här.

Publicerat i teknik- och vetenskapshistoria | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Kontakt med återförsäljare

Personal vid Lunds observatorium 1982. Bild använd med tillstånd.

En av huvudpersonerna i min version av historien om Astol är Hans Ove Hagerbo. Förutom att göra mycket rent tekniskt som behövdes för att hålla PDS-maskinen och dess kringutrustning igång, la han en inte oansenlig tid på att förhandla gentemot en hel uppsättning tillverkare av hårdvara – centralenheter, bandminnen, diskar, plottrar, radskrivare, kameror med mera – och operativsystem, programmeringsspråk och annan mjukvara.

Det gällde i detta att se till att tala samma språk, att dechiffrera försäljarnas upplägg, att tolka offerter. Forskningsinjörens vardag var fylld av både teknik i en mer konkret mening – att få olika tekniska delar att tala med varandra – och att prata med människor, företag och myndigheter (att införskaffa datorutrustning till en statlig myndighet i början av 1980-talet var inte samma sak som att köpa till ett privat företag); han var en nod i ett heterogent experimentellt system.

Från Astolarkivet.

Publicerat i astronomihistoria | Etiketter , , , | Lämna en kommentar