Idag bytte jag dator, vilket förutom alla nya hÃ¥rdvarugrejer innebar att jag till slut uppgraderade till Leopard. En liten detalj, mitt i allt det som är bra: ”cmd<” för att skyffla fönster verkar inte fungera, i varje fall inte pÃ¥ min maskin.
”cmd`” verkar dock fylla samma funktion (hittat via kommentarerna pÃ¥ den här sidan).
Förslaget till session på PCST 10 antogs; kommer bli kul! Mitt papper handlar om distributed computing inom proteinforskning och bioastronomi. Hörde också av Max Liljefors att ett förslag han var med på hade godtagits av höga vederbörande, något om bildtekniker och medicin.
Portrait of Man with Small Beard, eller Couple sits on log eller en fasligt massa andra bilder: Wisconsin Historical Society har ett flickr-flöde. Mer info här.
Kopiera!
[via Exposure compensation.] Syns även på Fotografiskt.
NetNewsWire är nu freeware
DPT har börjat med taggar. Inte för att jag orkar retroklassificera alla inläggen tillbaka till våren 2002, men jag börjar lägga till taggar åtminstone på de nya inläggen. Det finns en poäng med en friformigare taggtaxonomy vid sidan av en mer strikt kategoriindelning; lite som skillnaden mellan SAB-klassning och keywords för ett paper.
Jag fick en massiv överdos Sherlock Holmes/Jeremy Brett under jullovet.
Annan kulturupplevelse under jullovet: var och såg Avedonutställningen på Louisiana. Jättebra.
Fusk med livsmedel är inte bara en fråga för ICA i det tjugoförsta århundradet, viktorianerna var rätt duktiga på att fuska med livsmedel de också. [Via History Carnival #60 som också tipsar om brittisk kärnvapensäkerhet (inget trams med koder och sånt, aptera bomben med en cykelnyckel); Barry Goldwaters mentala problem och speciell reklamkampanj inför presidentvalet 1964, publicerat på CONELRAD, en blogg om kalla krigets kulturhistoria; och så vidare].
The Eco-Patents Commons: open innovation kommer till miljöområdet.
Office of Technology Assessment, vars nedmontering 1995 vi ju alla liberala och progressiva beklagade, tycks vara svår att återstarta; Chris Mooney skriver.
Jaiku och Karin Knorr-Cetina? Jomenvisst.
STS borde syssla mer med samhällsvetenskap och humaniora enligt det här CFP:et.
Vi som inte kan få nog av Philip K. Dick har en själsfrände i David Nessle. Han tipsar dessutom om den här Dick-möter-2008-bloggen.
Hade det inte varit jul och min tillvaro pendlat mellan mat, familjeliv och avslappnat läsande och TV-tittande – den kompletta DVD-boxen med Sherlock Holmes i Jeremy Bretts skepnad inhandlades nyligen, och jag läser om Foucaults pendel för sjätte gÃ¥ngen eller sÃ¥, varvad med Renaissance Self-Fashioning som jag, pinsamt nog, inte läst tidigare; ett kapitel in och den är jättebra -, sÃ¥ hade jag väl haft tid och ork att skriva nÃ¥got mer substantiellt om följande som numera enbart fÃ¥r stÃ¥ som relativt okommenterade länkar:
Family Security Matters sätter samman listan över de tio farligaste kurserna på amerikanska universitet. [via historikerbloggarna Eric Rauchway och Ari Kelman.]
Hur mÃ¥nga gÃ¥nger har man inte lite skämtsamt pratat om sÃ¥poperan ”Institutionen”, alternativt ”Fakulteten” eller ”Universitetet”? Det är man tydligen inte ensam om – nÃ¥gra statsvetardoktorander pÃ¥ Harvard har inte bara skämtat om det utan har gÃ¥tt frÃ¥n ord till handling och spelat in ett pilotavsnitt pÃ¥ elva minuter [via Crooked timber.]
Precis innan julmatsexcesserna började i hemmet prövade vi Peter Englunds sopprecept. Gott, ungefär lika gott som förra gången jag plockade upp ett recept ur bloggosfären.
Academic productivity recenserar How to write a lot av Paul Silvia. Verkar vara en bra bok: att skriva är svårt, så det finns inga smidiga genvägar; skaffa dig skrivvanor; håll koll på din produktivitet; grupptryck är bra och så vidare. Kanske något att skaffa, att ha bredvid Howard S. Beckers bägge hantverksböcker.
Alf Rehn skriver om utvärderingar inom den akademiska världen, om monografins fördelar jämfört med papers (trots att han är ekonom) och om bristen på respekt för de som publicerar på något annat än engelska. Tänkvärt.
Open access-tidskriften Spontaneous Generations har precis debuterat. Den drivs av doktorander (men artikelförfattarna i första numret är i många fall definitivt inte doktorander). Jag vet inte om det är bra eller mindre bra för tidskriftens framtid.
Sen kan man ju undra över avsaknaden av trackbacks och annat sånt, för att knyta upp det hela till den diskussion som försiggår på Crooked timber och en massa andra ställen; en variant av inflödet på Arxiv hade väl varit något?
Ett av de källmaterial jag använder för tillfället är nätbaserat. Det är en digital kökkenmödding – nej, fel metafor, kanske snarare ett ytterst välorganiserat arkiv med sÃ¥väl kronologiska som systematiska ingÃ¥ngar – i form av ett webbforum med tiotusentals inlägg, en dokumentation av en vetenskaplig trading zone som sträcker sig mer än fem Ã¥r tillbaka. Det är ett ypperligt källmaterial för en analys av vissa frÃ¥geställningar inom livsvetenskapernas samtidshistoria (mer om min forskning sen – men det är nÃ¥got jag petat i av och till ganska länge nu, och som sÃ¥ sakteliga börjar röra sig frÃ¥n hobbyprojektnivÃ¥n (som den nyfikne historiker jag är kan jag inte lÃ¥ta bli att ha en eller annan frÃ¥geställning liggande pÃ¥ lut, vid sidan av det jag arbetar med) till det där stadiet dÃ¥ man börjar mecka med projektansökningar, förslag till papers och session pÃ¥ konferenser och annat).
Men så började det hicka. Något var fel med servern. Forumet låg nere. De många användarna som möts i forumet började pressa på om forumets omstart och det sattes upp ett annat forum; förslag började komma om att lägga ned försöken att få igång det gamla forumet, dumpa det och göra en ren omstart. Så verkar det bli.
Jag kan förstÃ¥ de projektdeltagare som vill kunna prata vidare om den senaste utvecklingen och därför vill ha en funktionell mötesplats, men jag, dÃ¥, med mitt forskningsprojekt? Jag blev faktiskt lite skakis och började tänka sÃ¥dana där metafysiska historikertankar – nej, inte Toynbee, Spengler med flera, snarare sÃ¥dan där vardagsmetafysik som man ibland drabbas av; den som rör arkiv och bevarande, källmaterialets förgänglighet, den lyckliga slumpen när man hittar nÃ¥got oväntat och den oersättliga förlusten när nÃ¥got oväntat för evigt försvinner.
Bilder från filmatiseringen av Rosens namn där den galne bibliotekarien Malachias i upplösningen bränner det absolut sista existerande exemplaret av andra boken av Aristoteles Poetik flimrade för mitt inre (nej, det gjorde de inte och ja, jag överdriver: ett webbaserat samarbetsverktyg inom proteindynamik är inte Aristoteles försvunna verk om humor).
Så kom det gamla forumet upp igen; alla nya inlägg verkar postas i det nya men det gamla ligger kvar där. Lycka. Jag kan fortsätta min analys av den här vetenskapliga kommunikationsplattformen.
Men det finns ett gnagande orosmoment där nånstans. Som historiker har jag jobbat med ganska handfasta material, snabbt och skickligt och systematiskt förvarade och framplockade av arkivarier och bibliotekarier; materialen är just material, materiella lämningar från förgången tid. De har känts stabila: oavsett om det gällt astronomiska almanackor från 1720-talet, astrofysikaliska forskningspublikationer från 1880-talet, livsmedelstekniska policydokument från 1950-talet eller brevväxlingar mellan solforskare på bägge sidor om järnridån på 1960-talet har man inte direkt känt någon påtaglig känsla av att källan liksom kan försvunna från en stund till en annan, upplösas i atomer samtidigt som man arbetar med den.
Bevarandeaspekten är en ibland påtalad men trots det illa skött del av internet, ett slags teknologiskt misslyckande. All heder åt Brewster Kahle och hans gäng, men det är något som saknas här.
Tyvärr kan jag inte Ã¥ka – skolavslutning i Lund samtidigt – men ännu ett intressant seminarium pÃ¥ Niels Bohr-arkivet:
Niels Bohr Archive
History of Science SeminarFriday 21 December 2007, 11.15am
Auditorium A, Niels Bohr Institute
Blegdamsvej 17, CopenhagenSteven Shapin
Franklin L. Ford Professor of the History of Science
Harvard University”Science and the Modern World”
Abstract:
Do we live in a scientific world? At least since Max Weber in 1918 announced the ”disenchantment” of the world, social and cultural commentators have insisted, or assumed, that we do. This lecture will assess some very substantial senses in which science is now the defining and most authoritative form of knowledge, and has been since perhaps the late nineteenth century. And it will point to a series of considerations which argue that we do not now, and never have, inhabited a scientific culture. Connections will be pointed out between this problematic state of affairs and the changing identity of the scientist in the twentieth and twenty-first centuries.
200-nånting sidor in i Spook country, och det är en läsning full av materialitet; beskrivningarna av det taktila, det fysiska, är så utmejslade och så ofta återkommande att de frammanar en närvarokänsla som ligger långt bort från den platonska cyberspace som vi brukade förknippa honom med, då, för länge sedan, på 1980-talet. Det här stråket fanns även i Pattern recognition. Från cyberspace till the end of cyberspace; är nyfiken på att se vad Alex Soojung-Kim Pang kommer att göra av konceptet.
Förutsägelse: om ett hundra år kommer Spook country och Pattern recognition användas av historiker som vill diskutera delar av det tidiga tjugoförsta århundradets samhälle ur ett material culture-perspektiv. Gibson kommer alltså inte att vara en en-idé-författare.
Fick precis tredje utgÃ¥van av The Handbook of Science and Technology Studies. Börjar bläddra – och hamnar direkt i framtiden: ”©2008 Massachusetts Institute of Technology” stÃ¥r det pÃ¥ titelbladets baksida …
The dead zone (1983) och single malt: fredagkväll i Lund.
Prediktion: Christopher Walken blir mer och mer lik Dieter Meier ju äldre han blir.
Vi som hatar fossila bränslen kan tanka argument på Carma: Carbon monitoring for action.
[via Nature.]
Alla vet att katastrofer längre bort i världen behöver vara starkare än de som finns nära inpå (eller vara avlägsna men involvera svenskar på plats) för att synas i svenska medier. Det är en standardeffekt i medialogiken.
Effekten illustreras av den orkan, Sidr, som inom kort kommer slå in i Bangladesh. Den har i varje fall jag inte sett mycket av i svenska medier.
Bild (senaste versionen i högre upplösning här) från Joint Typhoon Warning Center , som också har mer information.
[via The Intersection.]
Update kl 21.10: det ovanstående skrev i eftermiddags vid 13.30-tiden, då saknades, vad jag kunde se, nyheten på både DN:s och SvD:s huvudsida . Nu har den dykt upp på DN men verkar fortfarande saknas på SvD. Tilläggas kan även att en kraftig cyklon som drabbade Bangladesh 1991 dödade 140 000 människor. Via Pharyngula hittar jag den bangladeshiska bloggen The 3rd world views inlägg om Sidr.
Update 2 16 november kl 0950: The 3rd world view samlar in bloggrapporter från Bangladesh.
