Jag läste Kristian Hvidtfelt Nielsen, “Postcolonial Partnerships: Deep Sea Research, Media Coverage and (inter)national Narratives on the Galathea Deep Sea Expedition from 1950 to 1952.†The British Journal for the History of Science 43, no. 01 (2010): 75-98.
Nielsen skriver om en expedition med ett forskningsfartyg, Galathea, som under ett par Ã¥rs tid i början av 1950-talet undersökte djuphavets biologi. Kontextuellt placeras expeditionen in i flera sammanhang. Danmarks nationella identitet och strävanden mot en vidare och mer ”internationell” inriktning vad gäller landets politik är ett sammanhang, där Nielsen bygger pÃ¥ nationalismforskning i allmänhet (Benedict Anderson) och dansk sÃ¥dan i synnerhet (Uffe Østergaard). Expeditionen kunde, menar Nielsen, uppfylla utrikespolitiska syften; den visade att det var möjligt för ett litet land att engagera sig i diverse internationella sammanhang där det var viktigt att ”visa flagg” för landets deltagande i en progressiv, internationell rörelse; landet mÃ¥ ha varit insulärt tidigare men kunde nu delta i en framväxande efterkrigstida världsordning, ungefär sÃ¥ tycks Nielsen mena. Efter en period av inÃ¥tvänd och tyskorienterad mentalitet ville diverse krafter i landet Danmark rikta sig mot andra delar av världen, och här kunde projektörerna bakom expeditionen finna argument för denna substantiella satsning. Här anknyter Nielsen även till forskare som J.D. Hamblin som har fogat in efterkrigstidens amerikanska oceanografi i utrikespolitiska scenarios.
Ett genomgående tema är att Nielsen diskuterar expeditionen i något slags postkolonialt perspektiv, utan att det kanske tillför så värst mycket till analysen: expeditionens olika sagesmän kommenterade det danska koloniala förflutna i diverse sammanhang.
Andra nationella intressen rörde mer handfasta sådana och i några korta passager, som författaren gärna hade fått utveckla mer, diskuterar han hur det vetenskapliga djuphavsfiske som det här var frågan om, även kunde relateras till kommersiellt fiske i industriell skala. Fartygets fiskeredskap och dess konserveringsanläggningar som tog hand om fångsterna var minsann konstruerade av danska ingenjörer och var desamma som användes i den danska fiskeflottan, noterades det i tidens medierapportering.
Och det är den här medierapporteringen som är det kanske mest intressanta, menar jag, av uppsatsens olika perspektiv. Expeditionen hade en medieavdelning ombord som spred såväl budskapet om forskningsresultat till de danska tidningsläsarna och biografbesökarna som budskapet om det lilla progressiva och internationellt orienterade landet i norr till vem som helst som ville lyssna när skeppet låg för ankar i Accra och andra hamnar runt de sju världshaven. Historiker som James Secord och Jonathan Topham har ju argumenterat för en vetenskapshistoria som syftar till att integrera förståelsen av vetenskaplig praktik med kommunikationsaspekter, och Nielsen har empiriskt material som visar på hur man kan göra detta.
