Frank van der Most uppmärksammar ett inspel frÃ¥n Freie Universität Berlin om att satsa mer pÃ¥ humaniora och samhällsvetenskaper inom ramen för EU:s forskningsfinansering och det märkliga i att humsam befinner sig i en sÃ¥ pass underordnad position i de sammanhangen – humsam fÃ¥r lite pengar därifrÃ¥n och när det sker är det ofta som ett slags stödvetenskap Ã¥t program inom naturvetenskap och teknik. Intressant, men det lär nog dröja innan saker och ting blir bättre.
Manifest om statsvetenskapen
Våga blogga om din forskning. Bloggen förför dig att skriva. En berättelse kommer
att finna dig och göra dig till sin, och likt en distribuerad hjärna jobbar nätet
åt dig även när du inte sitter vid tangentbordet.
Jag läser Johan Karlsson Schaffers och Anders Hellströms fina manifest för den glada statsvetenskapen ur senaste numret av Statsvetenskaplig tidskrift.
Nu är det inte bara deras Ã¥sikter om vikten av att blogga som jag finner tilltalande; de anknyter till Howard S. Beckers sympatiska tankar om att presentera tidigt och ofta. Och mycket annat – det slÃ¥r mig att man skulle kunna göra en sök-och-ersätt pÃ¥ ordet statsvetenskap och fÃ¥ fram ett riktigt fint manifest för den glada vetenskapshistorien och säkert mÃ¥nga andra vetenskaper.
Publicerat i vetenskap
Etiketter forskarbloggar, Johan Karlsson Schaffer, statsvetenskap
Lämna en kommentar
Citizen Science
Jag minns i slutet av 1990-talet, när jag satt och skrev färdigt min avhandling (och därmed levde ett slags pendlande tillvaro mellan prokrastinering och tolvtimmarssessioner i Word) och de första nätbaserade citizen science-projekten började dyka upp. Som avkoppling till avhandlingsskrivandet anslöt jag till några av dem: jag deltog i sökandet efter de största kända primtalen via projektet Mersenne, jag beräknade kryptokoder med distributed.net och installerade Seti@home för att bidra till den astrobiologiska forskningen.
Det här var ju inte enbart en cool grej rent naturvetenskapligt och matematiskt, upptäckte jag snart, utan även intressant ur ett perspektiv av forskningskommunikation och vetenskapens interaktion med allmänheten. Här deltog bokstavligt talat miljontals människor i forskningsprogram. I de nätbaserade fora, bloggar och youtubekanaler som växte upp kring de olika citizen science-projekten utspann sig många interaktioner mellan forskare och allmänhet och mellan vetenskapsintresserade medborgare.
Jag började alltså tycka att det här kommunikationsperspektivet var intressant att studera empiriskt, och vid en konferens i Köpenhamn 2008 presenterade jag ett paper som handlade om Folding@home i en session tillsammans med Malin Sandström och Thomas Söderqvist.
Johan Kärnfelt och jag har ett projekt om amatörastronomins historia, och en av delarna där behandlar citizen science-projektet Galaxy Zoo och dess spin off-projekt i the Zooniverse. Vi har fått finansiering för ett inledande pilotprojekt om just the Zooniverse av LETStudio vid Göteborgs universitet.
Adam Bencard skriver nu om ytterligare ett intressant citizen scienceprojekt, denna gången inom fiskeriforskningen: vad gör man om man snabbt behöver identifiera 5 000 fiskar? Jo, man laddar upp dom på Facebook och hoppas att en större grupp fiskintresserade tar sig an uppgiften. Vilket de också gjorde.
Projektet illustrerar bland annat att den här typen av nätbaserade projekt inte enbart handlar om mer eller mindre okunniga clickworkers à la Amazon Mechanical Turk, utan ibland handlar om att med hjälp av nätbaserade plattformar knyta samman expertis över institutionella gränser.
Publicerat i vetenskap
Lämna en kommentar
Nuclear winter
Jag sitter och läser Lawrence Badashs bok om nuclear winter.1 En sak som Badash tar upp är disciplinfrÃ¥gan. Det är, skriver han, en i breda kretsar accepterad Ã¥sikt att spännande forskning ibland uppstÃ¥r när discipliner befruktar varandra och sÃ¥ ger han exempel som geofysik, biokemi, astrofysik och molekylärbiologi. Han pekar även pÃ¥ att den disciplinära matrisen för vetenskaperna verkar i motsatt riktning; forskare identifierar sig ofta med specialiserade subdiscipliner (här hade Badash kunnat göra en lite tyngre poäng genom att anknyta till exempelvis till Peter Galisons begrepp utbyteszoner och den subdisciplinära identiteten hos forskare) och det kan gÃ¥ ganska länge innan ”a serendipitous event or a person with unusual breadth of interest recognizes some connections, and a ’hybrid science’ develops.” (s 19f.)
Man kan fundera över vilka slags personer eller vilka slags ”serendipitous events” som kan vara aktuella i framväxten av olika mÃ¥ngvetenskapliga omrÃ¥den.
Det här perspektivet har jag även tittat lite pÃ¥ i mitt arbete med astrobiologins framväxt, som jag gör i ett projekt vid Pufendorfinstitutet. Astrobiologin, precis som nuclear winter, utgör en mÃ¥ngdisciplinär hybridvetenskap där det Ã¥tminstone periodvis funnits en spänning mellan inomdisciplinär traditionell kvalitetskontroll och spännande möjligheter som öppnats upp mellan disciplinerna. Ett ”serendipitous event” som spelade en viktig roll för den tidiga astrobiologin var, menar Strick i sin studie av den tidiga astrobiologin, bildandet av NASA och de resurser som tidigt tillfördes astrobiologin; detta öppnade upp ett slags frizon som kunde finansiera forskning som inte fick utrymme i de normala NSF-kanalerna.2
Jag kommer få tillfälle till att återkomma till frågan om mångvetenskapliga miljöer under hösten; jag deltar i ledarskapsprogrammet AKKA IV här vid Lunds universitet, och ämnet för det projektarbete jag arbetar med tillsammans med några kollegor är frågan om akademiskt ledarskap i mångvetenskapliga miljöer.
Publicerat i vetenskap
Lämna en kommentar
Forskarbloggar
Åsa M. Larsson skriver än en gång intressant om vetenskap i medier och forskarbloggarnas betydelse för forskningskommunikation, denna gången baserat på ett seminarium i Göteborg. Se även ett inlägg av Tomas Lindblad från samma seminarium, som andas hälsosam skepsis inför övervikten av informatörer istället för journalister [och bloggande forskare! min anmärkning] i forskningskommunikationen.
NÃ¥gonstans undrar jag om det finns plats för en Daniel S. Greenberg i svenska forskningskommenterande medier …
För den som är intresserad av de här frågorna kan tipsas om en antologi redigerad av Anders Ekström, Den mediala vetenskapen (Nya Doxa, 2004).
Publicerat i Vetenskap och media
Lämna en kommentar
Google books
Google books fortsätter med sin retrodigitalisering, nu med ett ökande antal böcker frÃ¥n den tidigmoderna epoken. Man noterar att de frÃ¥ngÃ¥tt den skanningteknik de ofta annars använder och istället presenterar böckerna ”as they actually appear”:
In digitizing books from any century, we try to create clean images with black text and color illustrations on white backgrounds. This helps enhance readability, save storage spaces and serve illustrated pages faster to readers. However, partners, researchers and other readers have frequently asked us to show the older books as they actually appear, for a couple of reasons: First, these books are interesting artifacts. They have changed their appearance over the centuries, and there is a cultural value in viewing them. Second, because of aging and bleed-through, it can be very difficult to display the images as clean text over a white background; in many cases it’s actually easier to read the text from the original (what we call ”full-color”) images.
Det ligger mycket i det här, det sorgliga är ju bara att den här skillnaden mellan boken som en mer eller mindre individuell artefakt, där fysiska egenheter hos det specifika exemplaret kan användas som källmaterial av den historiker som är intresserad av kommunikationens historia, och boken som mer avförkroppsligad text också förstås gäller för senare böcker. Alltså kommer det fortfarande, för många historiker, att finnas anledningar att uppsöka bibliotek med konkreta exemplar, som Robert Darnton skrev om häromåret.
Samtidigt är det här intressanta utvecklingar som historiker och andra humanister måste förhålla sig till med, menar jag, ett relativt öppet sinne. Här kommer det att finnas massa nya datamängder som man kan göra något av.
Men det finns ju mycket att förbättra. Till exempel tycker jag att Google books är stumt i förhållande till läsaren, det är svårt att se hur man som användare av dessa digitala datamängder kan hjälpa till för att förbättra det hela. Det kan gälla saker som att man som användare av en digitaliserad bok skulle kunna föreslå bättre metadata i form av tags, korrigera uppenbara fel i metadata och så vidare.
Eller att man skulle kunna ge önskemål om digitalisering och öppnande av samlingar. Ett banalt men mig näraliggande exempel är att Google har skannat min gamla doktorsavhandling men inte gjort den tillgänglig i fulltext. Jag vill att den blir tillgänglig i fulltext. Vart vänder jag mig då?
Publicerat i Böcker
Lämna en kommentar
Festa med Foucault
There were the acid trips which began in the ”Mahler corner”, in the living room – so called because the group’s habit was to start these sessions with some early Mahler before moving on to a Marx Brothers film and segueing finally into a cocktail of opium and Orson Welles.
Ann Jefferson skriver, i TLS 22 april 2011 s 12, om Mathieu Lindon och hans bok om Foucault, Ce qu’aimer veut dire.
Publicerat i Historia
2 kommentarer
Politik och historia
History and policy har jag skrivit om tidigare. Det är ett lovvärt initiativ som syftar till att lyfta in historikerskråets kunskaper i dagsaktuell politisk debatt. Sådana insatser, och fler historiker som bloggar om sin forskning, kan vara ett sätt att knyta allianser mellan oss och andra delar av samhället och synliggöra historikernas kunskaper, inte minst viktigt när de svenska kultursidornas bevakning av nya böcker inom historieforskningen är så pass undermålig.
Nu rapporterar företrädare för History and policy om ett framgångsrikt försök att koppla ihop sig med Wikipedia, vilket tydligen lett till ökad trafik till sajten, detta som svar på en ledare i Guardian som argumenterade för mer akademisk närvaro på Wikipedia.
Publicerat i Historia
Lämna en kommentar
Konserveringsteknikernas historia
Deltagarna vid KSLA-symposiet lyssnar på Lena Molins intressanta presentation om riskhantering i livsmedelssektorn under 1960-talet, övervakade av Anders Johanssen, stadsveterinär i Lund.
Häromveckan var jag på ett intressant heldagssymposium på KSLA om konserveringsteknikernas historia 1800-1960. Det var ett mycket lyckat möte med intressanta utbyten med forskare som Roger Qvarsell, Lena Molin, Per Eriksson, Mats Morell med flera.
Min presentation behandlade Institutet för konserveringsteknisk forskning, Kyltekniska föreningen, den malmska utredningen och en del annat kring kunskapsintermediärer, forskningspolitik och kunskapsutveckling inom livsmedelssektorn under 1940- och 1950-talen. Den byggde framför allt på ett bokkapitel jag publicerade strax före jul. Texten, Public Health, National Security and Food Technology in the Cold War: The Swedish Institute for Food Preservation Research ingår i antologin Per Lundin, Niklas Stenlås och Johan Gribbe, eds., Science for Welfare and Warfare: Technology and State Initiative in Cold War Sweden.
Under eftersitsen – där det bjöds pÃ¥ god mat, nÃ¥got annat vore ju otänkbart pÃ¥ K. Skogs- och Lantbruksakademien … – hamnade jag bredvid Per Eriksson, historiker vid KSLA och en av de drivande bakom akademiens satsning pÃ¥ livsmedelsbranschens historia. Vi pratade ganska mycket om vilket tacksamt ämne livsmedelsrelaterade frÃ¥gor är för en historiker.
Under den närmaste tiden kommer jag bland annat ägna mig Ã¥t pilotprojektet ”Livsmedelssektorns teknikhistoria 1940-1970: frystekniker,forskning och företagsutveckling”, sÃ¥ det kommer dyka upp en del här pÃ¥ bloggen om djupfryst mat, konservburkar, högteknologisk mat, logistikkedjor, kunskapsutveckling inom livsmedelssektorn med mera.
Livsmedelshanteringen blev under efterkrigstiden allt mer teknisk. Omslaget till detta nummer av branschorganet Livsmedelsteknik visar en interiör från AB Felix med ett maskineri för snabbtorkning av potatis.
Publicerat i vetenskap
4 kommentarer
Äktenskaplig lycka
Jag läser om äktenskaplig lycka: Mårten Strömer var gift med Anna Maria Elvius som enligt Bengt Ferner1 var
Et Fruentimmer, kändt af de mäst lysande egenskaper; et sällsynt snille, kunskap i all slags vitterlek, angenäma umgänges-gåfvor, et okonstladt, men högt tanke-sätt, kunde ej annat än lofva vår Strömer den ljufligaste sammanlefnad, hvilket ock träffat in äfven öfver Hans egen föreställning.
Den här karaktäristiken över Anna Maria Elvius återkommer på andra håll men då enbart i korthet och i sammanhang som egentligen inte handlar om henne (hon var syster till Pehr Elvius, dotter till Pehr Elvius d.ä. och dotterdotter till Anders Spole, så hon omnämns här och där i samtida vetenskapshistoriska källor); man blir onekligen nyfiken på denna person, men ingen tycks ha skrivit mer utförligt om henne.
- Bengt Ferner, Ã…minnelse-Tal öfver […] MÃ¥rten Strömer (Stockholm, 1772) [↩]
Publicerat i vetenskap
Lämna en kommentar
Publiceringspraktiker
Ibland hör jag kollegor påpeka att bibliometrins genomslag i forskningspolitiken sakta men säkert kommer göra att historikernas publiceringsmönster kommer att förändras: färre monografier, fler artiklar; färre texter på svenska, fler på engelska.
Må så vara.
Men påverkar det även naturvetarna?
Jag läser några astronomipaper från 1960-, 1970- och 1980-talen (för ett konferensbidrag om exoplanetdetektionernas historia) och jag slås över hur långa de är. Självklart kan man inte dra några generella slutsatser ur några enstaka datapunkter, men jag kan inte låta bli att undra om det inte, i en annan incitaments- och finansieringskultur, gavs fler möjligheter till längre papers.
I nÃ¥gon mening är det en frÃ¥ga för bibliometriker att besvara – man definierar ett bibliometriskt ”salamiindex” och ser om det ändras över tid – men det har även en närmast forskarpsykologisk dimension ocksÃ¥. Triggas naturvetarna till att snabbare trycka pÃ¥ sänd-knappen idag jämfört med för 20 eller 40 Ã¥r sedan? Betyder det i sÃ¥ fall nÃ¥got för den rent kognitiva utvecklingen av ett vetenskapligt fält?
Publicerat i vetenskap
10 kommentarer
Sven Hellman och ett frågetecken i blyerts
När jag som nybliven doktorand höstterminen 1993 började hänga allt mer vid Handskriftsavdelningen på UB stötte jag snart på Göran Blomqvist. Göran var betydligt mer erfaren – han hade nyligen avslutat sitt doktorandprojekt om universitetens samhällsroll 1820-1920, jag hade precis påbörjat mitt om svensk astronomi och astrofysik 1860-1940 – och från en annan institution än jag, men han tog sig ändå tid att nyfiket intressera sig för vad jag sysslade med och delade frikostigt med sig av sina tips om stort och smått.
En sak som jag minns att han tipsade om var blyertsstreckens semiotik. Ãven fåordiga protokoll och relativt stumma arkivhandlingar kan få liv om man kommer åt rätt exemplar. Göran pratade om vad man kunde utvinna ur Ecklesiastikdepartementets arkiv när man jobbade med tillsättningsärenden. Sakkunnigutlåtanden i professorstillsättningar finns ju ofta i flera kopior i flera olika arkiv och det kan vara smidigt att arbeta med ett mer lokalt tillgängligt exemplar, men genom att se på exemplaret i Ecklesiastikdepartementets arkiv kunde man, om man har tur, skugga den ansvarige ministern: vissa ministrar plägade dra diskreta men betydelsebärande streck i marginalen i anslutning till de passager i utlåtandena som han fäste extra avseende vid.
Just nu kom jag att tänka på Görans tips om de betydelsebärande blyertsstrecken. Sedan en tid tillbaka arbetar jag med framtidsforskningens historia, och en av de aktörer som är relevanta är förstås Sekretariatet för framtidsstudier.
En av de saker som Sekretariatet satte igång med tidigt i sin historia var att dra upp riktlinjerna för en framtidsstudie inom energiområdet. Oljekrisen och det kalla kriget är två bakomliggande kontextuella faktorer för varför energiområdet tilldrog sig framtidsforskarnas intresse.
Bland de många dokumenten i Sekretariatets för framtidsstudier arkiv finns en promemoria från Försvarsdepartementet. Den är skriven av Sven Hellman, vars karriär såg ut ungefär såhär: civilingenjör KTH följt av FOA, där han så småningom blev överingenjör. Vid FOA arbetade han bland annat med operationsanalys och säkerhetspolitik. 1972 började han vid Försvarsdepartementet som sakkunnig i säkerhetspolitik.1 Sedermera satt han i Ubåtsskyddskommissionen men då, i början av 1970-talet, var ubåtarna fortfarande avlägsna: nu var det energi som gällde.
I promemorian diskuterar Hellman flera säkerhetspolitiska aspekter på olja och andra energislag. Man kan, skriver han, ”föreställa sig militära hot mot transportvägarna för oljan” och i en kommande konfliktsituation skulle Sovjet eventuellt kunna vilja förorsaka störningar i Västeuropas ekonomi.
Någon på Sekretariatet för framtidsstudier verkar inte ha hållit med. Det fanns tydligen olika uppfattningar om hur energitillförseln kunde användas som utrikespolitiskt vapen. (Det hela illustrerar den palett av olika riskuppfattningar som fanns inom energiområdet, en fråga som står i fokus för ett intressant pågående avhandlingsprojekt av Anna Åberg vid Teknik- och vetenskapshistoria på KTH.)
Ibland är det det lilla lilla tecknet som betyder något.
Jag ska till Riksarkivet igen nästa vecka. Förväntar mig hitta många texter och några betydelsebärande blyertsstreck.
- ”Minnesteckningar över bortgångna ledamöter”, Kungl. Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tidskrift nr 6 2009, s 10f. [↩]
Publicerat i vetenskap
Etiketter energisystemet, framtid, framtidsforskning, framtidsstudier
2 kommentarer
Forskarbloggar
Jag sitter och förbereder ännu en föreläsning om forskarbloggar. Det är en allmänt hÃ¥llen föreläsning pÃ¥ Wilhelm Agrells grundkurs i Underrättelseanalys som ges här pÃ¥ FPI. Jag kommer diskutera hur kommunikationspraktiker pÃ¥verkats i kunskapsintensiva organisationer – med universitetet och forskarvärlden som fokus – i och med framväxten av digitala medier. I mina förberedelser anknyter jag förstÃ¥s till aktuell forskning, bland annat Lilia Efimova och Sara Kjellberg.
På ett sätt kan man ju driva tesen att det inte har varit en så radikal förändring (som historiker är det alltid lätt att dra till med gammalt vin i nya läglar-argumentet). Innan bloggar hade man faxar, bulletin boards och maillistor som komplement till trögrörliga vetenskapliga tidskrifter; bloggdelen av arsenikDNAdebaclet häromsistens och vad det säger om peer review kan mycket väl jämföras med kommunikationscirkusen i samband med kall fusion.1
SÃ¥ nÃ¥got slags bakgrund till kommunikationspraktiker inom vetenskapen, ett samtidshistoriskt Knowledge in transit-perspektiv, kommer föreläsningen att innehÃ¥lla.2 Men Ã¥ andra sidan mÃ¥ste man ju ändÃ¥ öppna för förändringen – historikerns poäng kanske dÃ¥ blir ett slags glidande, la longue durée-förändring.
Nåväl.
Även om min föreläsning mest kommer att behandla forskarbloggar internationellt och i mer teknik- och naturvetenskapligt orienterade ämnen, kan man ju fundera över hur det fungerar i den egna delen av akademin.
I november höll Nina Wormbs, Thomas Söderqvist och jag en paneldebatt pÃ¥ Teknik- och vetenskapshistoriska dagar om forskarbloggar. I den efterföljande diskussionen blandades bloggskeptiska och bloggpositiva inlägg, men tydligt var att det fanns ett relativt stort intresse för mediet. En av deltagarna i diskussionen, teknik- och näringslivshistoriken Gustav Sjöblom pÃ¥ Chalmers kommenterade debatten pÃ¥ sin nystartade blogg Flöden, där man pÃ¥ senaste tiden kunnat läsa bra inlägg om informationssamhällets historia, njutningen av att arbeta i arkiv och specifikt företagsarkiv (”att tillbringa tvÃ¥ dagar bland mappar om administrativ rationalisering pÃ¥ 1960-talets Asea kommer nog aldrig att bli ett folknöje”) och sÃ¥ vidare.
För några år sedan var vi inte så många teknik-, medicin- och vetenskapshistoriker som bloggade, men på något vis tycker jag ändå att det håller på att byggas upp ett slags vetenskapshistorisk bloggosfär (internationellt finns det förstås en sedan länge). På sikt tror jag att det kommer att få betydelse för hur vårt ämne utvecklas.
Publicerat i Blogging
Lämna en kommentar
Mmmmm … materialitet
Idag har jag refererat till en Braudelinspirerad text och återigen reflekterat över nätets materialitet.
Materialitet.
Det känns skönt.
Publicerat i vetenskap
3 kommentarer