Tävlan eller samverkan

Postat den 06 december 2012 av Gustav

Den alltid intressanta Lundaprofessorn (lästips! en blogg väl värd att följa) gratulerar Marie Dacke till vinsten i Forskar Grand Prix men menar samtidigt att det är synd att forskningskommunikation sker i den här tävlingsformen:

Det är dåligt fantasi att inte hitta alternativa former för att föra ut forskning än att snuttifiera och tävla, alltså gängse mediespråk. Varför inte engagera publik i samarbete med forskare?

Tja, jag vet inte. Snuttifiering kan jag hÃ¥lla med om att det är, men tävlingsmomentet är väl inte sÃ¥ farligt; lite som teatersport (med reservation för att jag inte varit pÃ¥ nÃ¥got ”science slam”). Däremot hÃ¥ller jag helt och hÃ¥llet med den anonyme Lundaprofessorn om det här med att det är bättre att engagera allmänheten i samarbete med forskare.

Och då skulle man kunna lyfta fram ett annat lundabaserat exempel: Svensk dagfjärilsövervakning. Där interagerar biologer med allmänheten, som rapporterar in observationer av de fjärilar de ser när de rör sig i naturen. Några citronfjärilar under söndagspromenaden observeras, de loggas i databasen och forskarna kommer på sikt kunna använda detta för vetenskapliga studier, samtidigt som vi icke-biologer lär oss något om naturen och om hur det går till att bedriva forskning genom att själva delta i sådan forskning. Citizen science, helt enkelt.

Svensk dagfjärilsövervakning verkar inte höra hemma på scenen på Debaser där Forskar Grand Prix utspelar sig, men den är, i all sin stillsamhet, en nog så prisvärd form av interaktion mellan forskare och allmänhet.

Publicerat i vetenskap | Etiketter , , , | 2 kommentarer

Ockupera Kungshuset?

Postat den 05 december 2012 av Gustav

Vanligtvis välunderrättade källor hävdar att några av filosoferna är missnöjda med den flytt av Filosofiska institutionen från Kungshuset till Lux som det, enligt samma källor, nyligen tagits beslut om.

Det ska bli spännande att se vad som händer.

Kommer filosoferna att motsätta sig beslutet på det sätt som jag såg i Köpenhamn 2006, när den teologiska fakulteten mer eller mindre handgripligen motsatte sig en flytt ut på Amager? Något inom mig säger att så inte blir fallet.

Om filosoferna flyttar, vad blir det istället i Kungshuset?

Publicerat i universitets- och forskningspolitik | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Kosmologi och massmedier: Edgar Allan Poes teorier om världsalltet

Postat den 01 juni 2012 av Gustav

Edgar Allan Poes Eureka publiceras för första gången på svenska när Ellerströms förlag ger ut Erik Carlqvists ypperliga översättning.

Med Eureka och andra vetenskapliga och tekniska litterära ”experiment” ville Poe intervenera i en tid dÃ¥ gentlemannaforskarnas och amatörernas vetenskapliga identitet ställdes mot en framväxande allt mer specialiserad och institutionaliserad naturvetenskap. Denna professionella vetenskap var Poe djupt kritisk inför; den var för kartläggande, för trÃ¥kig, bar inte nÃ¥gra verkliga vetenskapliga framsteg i sitt sköte och skulle aldrig ge världen nÃ¥gon Kepler som med sin intuition löste världsgÃ¥torna. Precis som hans mästerdetektiv Dupin hade kritiserat träskallarna inom polisen med deras fantasilösa katalogiserande av fakta, hoppar Poe pÃ¥ de professionella forskarna, enkannerligen fysikerna, ”människor utan annan begÃ¥vning än en viss iakttagelseförmÃ¥ga”.

Läs mer i Kosmologi och massmedier, min inledning till boken.

Publicerat i vetenskap | Etiketter | Lämna en kommentar

Populärvetenskapens nytta

Postat den 31 maj 2012 av Gustav


När David Dunlap Observatory invigdes i Kanada var det världens näst största teleskop, tvåa efter Mount Wilson-observatoriets 2.5-metersreflektor. Stoltheten över observatoriet går inte att ta miste på i den här gamla journalfilmen.

Pengarna till det stora teleskopet hade, precis som nämns i journalfilmen, donerats av Donalda Dunlap som ett minne av hennes bortgångne make, David Dunlap. Men varför?

I maj 1921 höll astronomen C.A. Chant, den hattprydde gentlemannen i filmklippet ovan, en populär föreläsning. Publiken var stor, ämnet spektakulärt: det handlade om komet Pons-Winnecke som enligt astronomerna skulle passera ”oroväckande nära” jorden sommaren 1921. I samband med föredraget passade Chant pÃ¥ att plädera för sina planer pÃ¥ att samla in medel till ett astronomiskt observatorium i Toronto.

Efter föredraget klev David Dunlap fram till Chant; han var intresserad av projektet med ett stort teleskop i Toronto. En kontakt hade skapats, brev utväxlades och Chant såg till att den nyblivne astronomientusiasten blev medlem av Royal Astronomical Society of Canada.

Dunlap hade gjort en förmögenhet i gruvbranschen. Han avled några år senare, men hans änka, Donalda, fortsatte med parets mecenatverksamhet, och donerade snart medel till det som kom att kallas David Dunlap Observatory.1

Ibland har populärvetenskapen en högst påtaglig ekonomisk påverkan på naturvetenskaperna. Folkbildning och betydelsen av allmän kunskapshöjning hos allmänheten i ett demokratiskt samhälle för att se till att den allmänna opinionen präglas av förnuft är viktiga argument till varför forskarvärlden skall hålla på med populärvetenskap. Men det finns även direkta och pekuniära avkastningar på populärvetenskapen. Se bara på David Dunlap Observatory.

På mitt universitet, liksom på många andra, finns idag personal som arbetar med vad som på modern universitetssvenska benämns fundraising.

Gott så. Men ibland undrar jag om inte deras verksamhet blir ganska tandlös om inte vi forskare är ute och möter allmänheten.

  1. J. D. Fernie, ”People and Places: Collected Reminiscenses of John Frederick Heard”, Journal of the Royal Astronomical Society of Canada 73 (April 1, 1979): 53–73. [↩]
Publicerat i vetenskap | Etiketter , | Lämna en kommentar

Forskarvärlden spelar Risk

Postat den 30 maj 2012 av Gustav

Det ligger något i Fernand Braudels konjunkturella syn på den historiska utvecklingen. Det är en historiesyn som har mer än femtio år på nacken, men den kan ändå betyda något för historievetenskaplig förståelse i dag; kanske speciellt idag, så fyllda av mikrostudier som den vetenskapshistoriska litteraturen varit under den tid jag kan överblicka.1

Jag var på fältarbete vid två storskaliga forskningsanläggningar: ILL och ESRF. Bägge två ligger i charmiga Grenoble, vilket gjorde att den fritid som fanns mellan arbetspassen var högst behaglig. Viktigare var dock att jag och mina kollegor fick träffa personer i ledningen för bägge anläggningarna. Dessutom fick vi en inblick i vad som sker på golvet, i det att vi träffade forskare vid olika experimentstationer vid anläggningarna.

En sak som slår en är kraften i processerna i den ensemble av länder som driver anläggningarna, och hur mycket detta betyder och historiskt har betytt för anläggningarnas stabilitet eller blotta existens. Ledningen för en sådan här anläggning får vara beredd på att hantera kontingenssituationer som uppstår när länder i gruppen bakom anläggningen krånglar och kan ibland uppleva att situationen är mycket bräcklig, inte minst när något land inte kan eller vill betala sina medlemsavgifter till anläggningen.

Här spelar alltså konjunkturer (i en måhända mer trivial mening än vad Braudel menade) in i förklaringsmodeller för utvecklingen av storskaliga vetenskapliga anläggningar; den ekonomiska konjunkturen spelar roll för vilka storskaliga vetenskapliga faciliteter som finns. Länder med vikande konjunktur och ekonomiska bekymmer riskerar att dra sig ur samarbeten och därmed spräcka budgeten för en existerande eller projekterad anläggning.

Omvänt kan en anläggning stärka sin position om man lyckas knyta ett nytt land till skaran av medlemsstater. ILL har sålunda lyckats knyta Indien till gruppen av länder bakom anläggningen, och sannolikheten för att E-ELT, the European Extremely Large Telescope, någonsin kommer att bli en materiell artefakt av metall, optik och elektronik istället för bara en dröm och en plan ökade förstås när Brasilien knöts som ny medlem till ESO.

Precis som i Risk kan anläggningskonsortiernas allianser med länder vara viktiga beståndsdelar i förståelsen av anläggningarnas utveckling över tid.

  1. Fernand Braudel, ”History and the Social Sciences: The Longue Durée” [1958], i On History (Chicago: The University of Chicago Press, 1980). [↩]
Publicerat i vetenskap | Etiketter , | 2 kommentarer

Humanioras forskningspolitik

Postat den 29 maj 2012 av Gustav

Lunds universitet framhåller frågan om hur humaniora och samhällsvetenskap kan stärkas i sina prioriteringar inför regeringens kommande forskningsproposition. Den mångvetenskapliga kvartetten Bengt Olle Bengtsson, Thomas Kaiserfeld, Susanne Lundin och Lars J. Nilsson lyfter i ett inlägg på Newsmill fram initiativet. Inte minst ser man det som positivt att humsam sätts in i ett vidare sammanhang.

Det är ett intressant inlägg. Inte minst därför att humsam så sällan förekommer i forskningspolitiska propositioner:

Under en serie regeringar som gått över hela den politiska skalan från vänster till höger har dessa dokument under de senaste decennierna präglats av tekniska, medicinska och naturvetenskapliga satsningar. Det har bokstavligen handlat om allt mellan himmel och jord från rymdforskning till genteknik.

Parallellt med denna utveckling ser vi att allt mindre intresse ägnas åt samhällsvetenskapliga och humanistiska perspektiv med juridik och ekonomi. Möjligen med några få undantag för pliktskyldiga omnämnanden av ekonomisk forskning om hur innovationer och entreprenörskap stimuleras på bästa sätt. Det har helt enkelt saknats en forskningspolitik för andra vetenskapsområden än medicin, teknik och naturvetenskap.

Publicerat i vetenskap | Etiketter , | Lämna en kommentar

Anders Carlsson om Golden Gate

Postat den 28 maj 2012 av Gustav

Om rostskyddsfärgen som blev en symbol, självmord och det teknologiskt sublima: Anders Carlsson har en fin streckare idag om Golden Gate-bron.

Högst läsvärt.

Som alltid när Anders är i farten.

Publicerat i Historia | Etiketter , | Lämna en kommentar

Himlakroppar

Postat den 22 mars 2012 av Gustav

Det finns en kroppslig dimension av astronomins historia, en parallell till kemins historia med alla kemister som smakat och luktat sig fram genom substanserna och laborationerna.

Precis som i fallet med kemisterna finns det en rik flora av berättelser om det förkroppsligade vetenskapliga arbetet. Det kan handla om umbäranden i den kalla vinternatten: amatörastronomin är en värld med historier om hur skickliga observatörer hållit på så länge vid teleskopet i sträng kyla att de mer eller mindre fryser fast med ögonen vid okularet eller något liknande.

Det är en historia med stundtals hotfulla inslag, stora teleskop kan vara farliga saker. Den stora refraktorn på Yerkesobservatoriet omges av ett höj- och sänkbart golv med 22 meters diameter, en vårdag 1897 kollapsade konstruktionen och golvet föll mot marken, lyckligtvis fanns ingen person i närheten. Sämre gick det för Otto Struve föll från hög höjd när han observerade på Mount Wilsonobservatoriet i mitten av 1950-talet och krossade kotor och revben, och riktigt illa gick det för den framstående galaxforskaren Marc Aaronson som omkom 1987 när han krossades av den 150 ton tunga kupolen på Mayallteleskopet på Kitt Peak.

Men det är även en historia om sinnen som behöver skärpas för att se sÃ¥ svaga och svÃ¥ra objekt som möjligt. Det kan handla om att ta till syrgastuber, som när Stephen James O’Meara blev den förste att visuellt se Halleys komet uppe pÃ¥ den höga bergstoppen Mauna Kea. Bland seriösa amatörastronomer varnas för koloxidens negativa inverkan pÃ¥ mörkerseendet – ett tips är att överväga att inte Ã¥ka bil till observationsplatsen, eftersom förhöjd koloxidhalt kan förekomma i en bilkupé – och omvänt framhävs den positiva effekten av att syresätta blodet med djupandning strax före observationen. Vitamin A pÃ¥verkar även mörkerseendet, varför amatörastronomen gärna bör fÃ¥ i sig dagsbehovet av 1 mg; däremot rekommenderar man i sÃ¥dana kretsar ”inte de kommersiella droger som pÃ¥stÃ¥s förbättra mörkerseendet. Deras enda effekt är en minimal vidgning av pupillen, och de är bÃ¥de ineffektiva och farliga.”1 Jag har aldrig stött pÃ¥ kommersiella droger i amatörastronomiska kretsar, men de kanske finns, vem vet?

Idag är den professionella astronomin på väg att mer och mer bli en skrivbordsverksamhet; teleskop fjärrstyrs via datorer, och den kroppsliga dimensionen av astronomernas kultur håller på att avta. Bland de amatörastronomer som jag forskar på nu finns emellertid mycket av den här kroppsliga dimensionen kvar, inte minst bland den visuellt arbetande subkulturen.

  1. Thommy Eriksson, ”Observationsteknik – del II”, Aurora nr 6 1988, 10-11, 10. [↩]
Publicerat i astronomi | Etiketter , , , | 1 kommentar

Facklitteratur på kultursidorna

Postat den 21 mars 2012 av Gustav

Den dåliga bevakningen av facklitteratur på svenska dagstidningars kultursidor uppmärksammas av Kjell Jonsson.

Jag håller med honom, helt och hållet.

Publicerat i Kultur | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Frånvaron av digitala tjänster för humaniora

Postat den 20 mars 2012 av Gustav

Lever vi svenska humanister i ett digitalt töcken?

Ibland tycks det så.

Vi ser oss nog, överlag, som något av ett välmående samhälle vad gäller det digitala. Vi var tidigt ute med internet i Sverige. Ett stormigt 90-tal då många svenskar började maila och surfa och våra investerare satsade på företag som Framtidsfabriken följdes av ett nollnolltal då nätet började dyka upp lite varstans: våra tonåringar skrev på Skunk och Lunarstorm, svenska entreprenörer gav världen Skype och Pirate bay. Idag gör vi väldigt mycket på nätet.

Men vad finns det för digitala verktyg för svenska humanister? Borde det inte finnas fler?

Jag tänker på det ibland när jag klickar runt på ställen som The Proceedings of the Old Bailey: fulltextsök på rättegångsprotokollen från 197 745 rättegångar hållna 1674-1913.

Det finns förstås undantag. Det kommer bra digitala verktyg för svenska humanister. Två exempel: Jag har provkört en testversion av SBL:s digitala utgåva och vad jag sett hittills kommer det att bli en väldigt användbar resurs, en bra satsning av Åsa Karlsson och hennes medarbetare! Och KVA sjösatte nyligen en digital utgåva av sina Handlingar för åren 1739-1854, svensk naturvetenskaps flaggskepp under frihetstiden och romantiken. En framsynt insats av Karl Grandin och hans kollegor på Centrum för vetenskapshistoria, med finansiering av Marianne och Markus Wallenbergs stiftelse.

Ibland funderar jag över varför inte fler datamängder digitaliserats än vad som är fallet idag och hur svenska humanistiska forskare skulle kunna interagera mer med biblioteks- och arkivvärlden redan på designstadiet när det gäller utvecklingen av nya digitala resurser.

Ibland funderar jag även över vad det är universitetsbiblioteken och arkiven väljer att digitalisera. De illuminerade medeltida manuskripten verkar det ju alltid finnas resurser till för att digitalisera. Men allt det där andra, det som inte är ”fina” produkter, vem digitaliserar det materialet och gör det tillgängligt för digitalhumanistisk forskning?

Kanske har vi en digitaliseringens motsvarighet till sorteringsmekanismerna som avgjorde vilka trycksaker som finns bevarade: billighetstryck som almanackorna gick ut i stora stora upplagor under 1600- och 1700-talen, men eftersom de var sladdriga och billiga sparades de inte alls i någon större utsträckning och är idag sällsynta (och eftersökta på antikvariat av sådana som mig). De en gång dyrbara böckerna har däremot förstås sparats: bondauktionernas bokbestånd är postillor, inte almanackor och annat efemärt.

Publicerat i vetenskap | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Astronomi och forskningspolitik

Postat den 20 mars 2012 av Gustav

I ett debattinlägg på Populär astronomis blogg skriver astrofysikern Lars Mattsson om problemen med excellenssatsningar och vikten av breddsatsningar för ett ämne som astronomi.

Det centrala problemet enligt Mattsson är en ”politisk lobbyverksamhet” där industri och näringsliv pÃ¥verkar forskningspolitiken i riktning mot kommersiellt gÃ¥ngbara resultat. I en Vinnovafierad forskningspolitik sätts ämnen som astronomi pÃ¥ svältkost.

Annat var det förr, då astronomin var ett i allra högsta grad nyttoinriktat ämne med väsentlig kommersiell, militär och politisk betydelse. Ja, skillnaden är så stor att jag i en essärecension i Science valde att tala om det som en svunnen guldålder då astronomerna var i mycket högre grad efterfrågade av samhället än vad de är idag.

Astronomin fÃ¥r hitta andra ingÃ¥ngar till allmänhetens hjärtan och statens kassakista. Bland annat ser Mattsson en möjlighet för en organisation som Svenska Astronomiska Sällskapet – och, fÃ¥r man förmoda, SAAF och alla lokalföreningar som visar stjärnhimlen för skolklasser och hÃ¥ller studiecirklar i astronomi – att bygga upp ett intresse för ämnet. Det här är en uppgift som SAS haft pÃ¥ sin dagordning ända sedan 1919 (och, parentetiskt sagt, nÃ¥got vi studerar i det projekt om amatörastronomins historia som Johan Kärnfelt och jag har tillsammans).

Och det är ju ganska lätt att fÃ¥ folk intresserade av astronomi, det märker alla som nÃ¥gon gÃ¥ng sysslat med populärvetenskap. Problemet kanske är att allmänhetens kärlek inte leder till politikernas plÃ¥nböcker – allmänheten kan älska ämnen som paleontologi, arkeologi och astronomi hur mycket som helst, politikerna kommer ändÃ¥ i dagens politiska klimat, oavsett om det är (s)- eller (m)-ledda regeringar, satsa pÃ¥ mer jordnära ämnen med inslag av industristöd.

Men, givet det här, vad kan astronomerna göra själva om de vill driva utvecklingen i Mattssonsk riktning?

Dels är det ju inte säkert att de vill det, men jag kan inte låta bli att fundera över hur den astronomiinterna forskningspolitiken kunde bli, i linje med Mattssons förslag, mer av pyramid och mindre av lutande tornet i Pisa.

Vad gäller observationell astronomi satsas det gärna på medlemskap i konsortier som driver stora och dyra teleskop som få astronomer kan använda. E-ELT kommer att innebära nedskärningar av befintliga installationer och även beskära utrymmet för nya och mindre instrument. Jag tycker att det finns flera väldigt framgångsrika instrument som är smarta, billiga och ger god vetenskaplig avkastning, inte minst inom dataintensiva surveyprojekt. Jag tänker på instrument och projekt av typen SuperWASP, Ogle eller ASAS, och jag ser väldigt lite av den typen av satsningar i svensk astronomi. Men jag kan ju ha fel.

Ett annat problem är att det kanske inte enbart är allmänhetens hjärtan man skall vinna, utan mecenaternas … Varför har vi inget Kampradteleskop eller Perssonobservatorium?

Publicerat i astronomi | Etiketter , , | 1 kommentar

Fysikers klädstil

Postat den 07 mars 2012 av Gustav

Forna tiders fysiker och deras klädstil:

[via Alice Bell, se även Restricted data].

Den som intresserar sig för sartoriella aspekter på vetenskapshistoria kan även jämföra med genetiker från 1940-talet eller UCL och Imperial College 1981.

Publicerat i kalla kriget | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Chrome är för medelålders användare

Postat den 15 februari 2012 av Gustav

Ikoner i Chrome vid visning av PDF.


Mina barn gillar Chrome – dess snabbhet är bra när de spelar spel – men kommer de kunna förstÃ¥ ikonen för att spara en visad PDF? För nÃ¥gon som knappt sett mjukvara lagrad pÃ¥ CD-ROM, än mindre disketter, torde det här vara ganska obegripligt.

Chrome: webbläsaren för oss medelålders som var med på diskettiden.

Publicerat i nätkultur | 6 kommentarer

Hänt sen sist

Postat den 10 februari 2012 av Gustav

Liten lägesuppdatering:

Häromveckan publicerades min understreckare om 1800-talets observatorier, en essärecension av The Heavens on Earth, en antologi där ett antal vetenskapshistoriker diskuterar en epok som ju mer jag tänker på det framstår som en astronomins guldålder.

Johan Kärnfelt och jag har ett nystartat treårigt forskningsprojekt om svensk amatörastronomis historia med finansiering från Riksbankens Jubileumsfond. Vi bloggar projektet här.

Anna Tunlid och jag har fått ett anslag från Erik Philip Sörensens stiftelse; det innebär att vi kan ägna delar av det närmaste året åt en pilotstudie kring livsmedelssäkerhet i svensk efterkrigstid.

Publicerat i vetenskap | Etiketter , | Lämna en kommentar

De nya raggarna

Postat den 24 januari 2012 av Gustav

Lyssnar just nu pÃ¥ Bryan Ferry och har nyinköpta biljetter till spelningar med Front 242 och Deutsch-Amerikanische Freundschaft – jag tror jag är lika konservativ som nÃ¥gonsing raggarna pÃ¥ 1970-talet.

Andres Lokko hade rätt.

Publicerat i Musik | Lämna en kommentar