Ylva Hasselberg, Shirin Ahlbäck, Sverker Gustavsson, Sharon Rider och Alexandra Waluszewski vid Uppsala universitet håller på att starta Professionsförbundet. Att döma av programskriften ser det riktigt lovande ut.
Mary Beard och public service
IgÃ¥r, pÃ¥ bästa sändningstid en lördagskväll, sÃ¥g vi första avsnittet av Meet the Romans, Mary Beards TV-serie. Romarna har alltid fascinerat mig – jag ser gärna fler avsnitt! Mötet mellan den kunnige och lite exhibitionistiske Cambridgeprofessorn och BBC, kanske världsmästare i public service, blir bra populärvetenskap.
Det är ett tecken i tiden att serien inte visas på SVT, utan på Kunskapskanalen. (För att inte tala om att SVT inte gjort serien, men det är länge sedan sådana som Hatte Furuhagen var programchef på Sveriges Television.) Ytlighet och kortsiktigt jagande efter tittarsiffror och en därmed sammanhängande produktion av TV- och radioprogram som lika gärna kan göras av kommersiella bolag tycker jag är den riktning som svensk public service långsamt men säkert glidit åt det senaste årtiondet. Förändringen av radioprogrammet Obs, som bland andra Johan Norberg och Björn af Kleen kritiserat, är bara ett av de senaste exemplen.
Visst, Kunskapskanalen är en del av SVT/UR, men jag tycker det känns lite trist att program av typen Meet the Romans förpassas dit, istället för att visar på TV1 eller TV2. Det är väl en trend som bara kommer att fortsätta. Clemens Poellinger beskriver (SvD Kultur 29 december s 10) Martin Österdahl, som blir ny programdirektör på SVT, såhär:
har jobbat med underhållning och sport sedan 2005. I våras var han projektledare för kolossalevenemanget Eurovision Song Contest. Han säger sig vara fast besluten att ge TV4 en match om tittarsiffrorna. Räkna med att public servicegigantens profil kalibreras än mer mot bred underhållning.
Snart kanske det bara är frånvaron av reklam som skiljer SVT från TV4?
Publicerat i Media
Etiketter Björn af Kleen, Clemens Poellinger, Hatte Furuhagen, Johan Norberg, Magnus Linton, Mary Beard, populärvetenskap
Lämna en kommentar
Länkar
Några länkar:
Patrick McCray om satellitövervakning.
Lundaprofessorn skriver om utlysningar och ansökningar.
Har ägnat ett par bloggposter åt mindre kända amatörastronomer på projektbloggen: Otto Forsell och Johannes Andersson.
Publicerat i vetenskap
Etiketter amatörastronomi, Patrick McCray, satellitövervakning, universitetspolitik
Lämna en kommentar
Ett digitalt museiföremål
Jag har använt gopher. Jag har använt telnet till vardags. Jag har använt lynx och Mosaic i betaversion. (Japp, så gammal är jag.)
Men jag använde aldrig den här webläsaren.
Läs mer här. [via Jason Kottke.]
Gammal teknik, igen
Jag ägnar en stund på söndagskvällen åt Syrienkonflikten speglad i icke-vaniljmedia. Där är det lätt att hitta ambitiösa skribenter som använder öppna källor; med en kombination av teknisk nördighet och tidskrävande arbete ger dessa en annan ingång till konflikten än till exempel den snabbt genombläddrade SvD eller inslag på några minuter på P1.
En genomgÃ¥ng av tekniska detaljer kring kemiska stridsmedel i Syrien, militär uppbyggnad i östra Medelhavet, Assad har uppenbarligen skickat tvÃ¥ Su-24 Fencer attackflygplan mot Cypern för att testa brittiska försvarssystem, i USA pÃ¥gÃ¥r den strategiska debatten och Barack Obama har förstÃ¥s inte enbart anhängare, anti-Assad styrkor (frÃ¥n en bataljon med ursprung i Kaukasus – vilket ger ytterligare en dimension vad gäller Rysslands del i konflikten) hackar stridsspetsar vilket gör att de nÃ¥r längre, nÃ¥gon har följt ett ryskt flygplan som evakuerar rysk personal frÃ¥n Syrien pÃ¥ Flightradar24.
Och så vidare.
Hur rättvisande, användbara och sanningsenliga den här typen av källor är får väl framtiden utvisa. Jag tänker på en föreläsning jag brukade hålla när jag fortfarande arbetade på Forskningspolitiska institutet. Där, på Wilhelm Agrells kurser i underrättelseanalys, hade jag ett eller annat moment som behandlade för- och nackdelar med den här typen av källor. I vilket fall tror jag man kan fastslå att skribenter på exempelvis Information dissemination, The Aviationist, Brown Moses Blog, The Rogue Adventurer och deras systerpublikationer ofta ger en annan bild än den man får i mainstreammedia.
I vilket fall.
En sak som förvånade mig när jag satt och klickade runt i den här textrymden som på ett så typiskt sätt kombinerar utrikespolitik, strategi och militärteknologi var förekomsten av U-2. Det verkar som om USA flyttar ett par U-2 spionflygplan närmare Syrien, närmare bestämt Cypern.
U-2?
Jag associerar till det kalla kriget, Chrustjev, Kubakrisen, Kennedy. Skapad av Lockheed, lyfte U-2 för första gången i augusti 1955, men flygplanet används uppenbarligen fortfarande.
Lite som B-52 och annan teknik som vägrar dö.
Publicerat i teknikhistoria
Etiketter B-52, David Edgerton, kemiska vapen, Syrien, U-2, Wilhelm Agrell
Lämna en kommentar
Charles Messier
Jag skrev om Charles Messiers grav på projektbloggen.
Sittfläsk, amatörgeologer och en BBC-pärla
Tre länkar:
Freeman Dyson pekar, i en recension av Ray Monk, Robert Oppenheimer: A life inside the center på betydelsen av uthållighet hos forskare om de ska nå resultat. Han pekar också på Oppenheimers oförmåga att interagera med oortodoxa forskare som Fritz Zwicky.
Suzanne Pilaar Birch skriver om viktorianska kvinnor inom amatörgeologin.
Jag har lyssnat en del pÃ¥ ”In our time” i sommar. Formatet är lika enkelt som effektivt: Melvyn Bragg är väl pÃ¥läst och diskuterar vetenskap – humaniora, naturvetenskap, teknik – med experter som (nästan) fÃ¥r prata till punkt. Senaste avsnittet innan sommaruppehÃ¥llet handlade om uppfinningen av radio. Det finns ett arkiv här och serien finns även i podcastformat som smidigt transporterar den här lyssningsvärda populärvetenskapen rakt in i din iPhone. SR Vetenskap eller nÃ¥got universitet: kopiera den här programidén!
Öppenhet i biblioteksvärlden
HT-delen av UB ger kurser i referenshantering. Det tycker jag är jättebra! Men varför bygger man kurserna enbart på Endnote och RefWorks? Ingenstans i programmet verkar det finnas något moment baserat på Zotero.
För nu ganska många år sedan gick jag över till Zotero, från att ha varit en Endnoteanvändare. Jag tycker helt enkelt att Zotero är ett väldigt bra hjälpmedel för hantering av den ständigt svällande stacken av referenser. Det vore bra om forskare som gick de här vällovliga kurserna på UB fick upp ögonen för Zotero.
Men förutom praktiken finns politiken, och jag kan inte sticka under stol med att jag tilltalas av open source-mjukvaran Zotero. Den är utvecklad i en akademisk miljö, av historiker vid CHNM och har fått finansiellt stöd från forskningsfinansiärer som bland annat Mellon- och Sloan-stiftelserna. Endnote marknadsförs av förlagsjätten Thomson Reuters.
UB/HT har alltså valt att i sin utbildning i referenshanteringsmjukvara bortse från det akademiskt producerade öppna alternativet Zotero.
Man undrar varför. Kanske är det helt enkelt så att Zotero än så länge är ganska okänt bland svenska akademiker och bibliotekarier. Jag vet faktiskt inte. Man noterar i varje fall att vissa andra stora universitet runt om i världen tycks ha en mer öppen attityd gentemot Zotero; MIT, som erbjuder forskarstöd för Zotero vid sidan av mjukvaror som Endnote, är bara ett i raden.
Uppdatering: Mats Fagerberg påpekar att Uppsala universitetsbibliotek ger kurser i Zotero.
Publicerat i universitets- och forskningspolitik
Etiketter Endnote, HT-biblioteken, Lunds universitetsbibliotek, open source, referenshantering, Zotero
Lämna en kommentar
Digitaliserad konsthistoria
Digitala resurser för humanister behöver inte bara handla om digitaliseringar av lyxiga manuskript. Det behövs fler sådana här resurser, inte minst för svenska historiker: en förteckning över mer eller mindre alla som handlade bilder på engelska auktioner mellan 1660 och 1740. Projektet The Art World in Britain 1660 to 1735 verkar spännande.
[via Rebeka Higgitt]
Publicerat i Historia
Etiketter digital humanities, digitala verktyg, konsthistoria, Rebeka Higgitt
Lämna en kommentar
Napoleons dödsmask
Vissa saker är märkligt billiga. Det här är första inlägget i en oregelbunden serie av inlägg som pekar på sådana märkligt billiga objekt.
Napoleons dödsmask för 1.68 miljoner kronor. Det är vad vissa människor spenderar pÃ¥ … ja, jag vet inte vad, parkeringsböter pÃ¥ Manhattan per Ã¥r eller nÃ¥t. Här har vi ändÃ¥ en conversation piece som kan fÃ¥ igÃ¥ng vilket trist mingelmöte som helst.
Alternativ till Google Reader
Google Reader stängs i dagarna. Efter att ha letat runt lite prövar jag Feedly som ersättare; de har byggt en egen plattform som ser lovande ut.
Updte: Digg har precis lanserat sin läsare, testar den också.
Spårvagn i Lund?
Lundaprofessorn skriver klokt om planerna på spårvagn i Lund.
Svenskt biografiskt lexikon i fickan
Under alla år jag hållit på med idé- och vetenskapshistoria har jag använt Svenskt biografiskt lexikon. Berättande biografier skapar en bild av en individ, och förteckningarna över skrifter och källor samt listningen av meritdata är synnerligen användbara. SBL är en av de trogna följeslagarna på min väg genom bibliotek och arkiv och vid knattrandet i Word.
Men SBL förtjänar inte enbart att uppmärksammas för själva innehÃ¥llet. Under Ã…sa Karlssons framsynta ledning har detta klassiska uppslagsverk blivit nÃ¥got av en förebild för hur statligt finansierad forskning och kultur kan – och bör – göras tillgänglig för alla, utan de betalmurar och begränsande regler som annars alltför ofta bara gör materialet tillgängligt för universitetsvärlden. Svenskt biografiskt lexikon finns sedan en tid tillbaka fritt tillgängligt via nätet: det är bara att klicka in här och söka loss.
Nyligen släpptes även SBL som app till iPhone (det finns också en Androidversion). SBL-appen fungerar jättebra. Nu har jag hela härligheten i kavajens innerficka.
SBL är som en gammal vän som gått från klarhet till klarhet, föryngrat sig.
Publicerat i nätkultur
Etiketter Ã…sa Karlsson, Open Access, Svenskt Biografiskt Lexikon
Lämna en kommentar
Erik citatsamlar
Erik kommenterar några klassiska nätkulturella sentenser i Biblioteksbladet.
Observationell astronomihistoria
Lennart Lindegren och jag har en kurs i astronomihistoria och kursavslutningen var i tisdags. Studenterna presenterade sina projektarbeten som, vid sidan av de reguljära tentorna, utgör examination på den här 7.5-poängskursen. I projekten fördjupar de sig i någon del av astronomins historia.
Kursen har flera observationella moment. Hela kursen har observerat Jupiters månar (i ett teleskop från 1914), spanat efter komet Panstarrs och försökt se Andromedagalaxen.
Dessutom har flera av projekten haft observationella inslag. En student skrev om solfläckarnas historia inte bara med utgångspunkt i litteraturen utan observerade även själv solen med ett instrument med tekniska prestanda som liknade de som stod till buds för 1600-talets astronomer. Hon kunde bland annat konstatera hur solfläckarna ofta ligger nära ekvatorn, att de uppträder i grupper och att solen roterar med ungefär en månads rotationstid.
Med ett sådant här solteleskop kan man återskapa Galileos, Scheiners och de andra 1600-talsastronomernas solobservationer.
Ett annat projekt handlade om spektralklassifikation och innehöll ett laborativt moment vid sidan av litteraturstudierna: klassifikation av objektivprismeplåtar med en upplösning som liknade de som Henrietta Leavitt använde för sitt stora klassifikationsprojekt vid Harvardobservatoriet. Projektet om populärastronomins historia läste inte bara om populärvetenskapens historia utan gjorde även empiriska studier av populärvetenskap från 1920 och framåt. Ett projekt behandlade antika och medeltida astronomiska mätinstrument och där mätte studenterna upp vinklar mellan olika himlakroppar med en Jakobsstav.
Jakobsstaven användes för att mäta vinklar på himlavalvet
Ett projekt handlade om heliometern och de studenterna kunde med en heliometer – konstruerad av Lennart – bestämma förändringar i solens diameter under terminen, vid sidan av sina litteraturstudier om det här instrumentets betydelse för 1800-talsastronomins försök att bestämma parallaxen för nÃ¥gra närbelägna stjärnor.
Publicerat i astronomi
Etiketter astronomihistoria, Lennart Lindegren, pedagogik, vetenskapshistoria
Lämna en kommentar