Bra avsnitt av In our time om Thycudides: om nyttan med historieskrivning
Doktorandjänst i idé- och lärdomshistoria med inriktning mot vetenskaphistoria vid Uppsala universitet, sista ansökningsdag 31 mars 2015.
Thomas Kaiserfeld skriver om förhållandet mellan externa medel och fakultetsmedel.
Spännande workshop om 1970-talets vetenskap och teknik.
Jag fick tag i biljett till en av Kraftwerkspelningarna i Köpenhamn i helgen; lördagens framförande av Computer World plus varierande greatest hits. Spelningen var bra – de spelade The Model i tysk version, versionen av Airwaves var en fin uppdatering av en klassiker – men det fanns vissa mindre lyckade partier ocksÃ¥; La Forme var ett sedvanligt sömnpiller, och jag tyckte att ljudbilden var mindre betagande än de tvÃ¥ tidigare spelningar jag bevittnat, speciellt den pÃ¥ Olympen 1991 hade ett bättre ljud (och varför framförde de inte hela Computer World?).
Samtidigt som man är lite skeptisk ibland kan man ju inte låta bli att beundra långsiktigheten i det elektroniska projektet från Düsseldorf. Ibland pratas det en del bland mina vänner om möjligheten att bandet aldrig slutar att turnera, även efter det att Ralf ställer in cykeln i garaget.
Ett sätt på vilket bandet lever vidare är förstås som råmaterial för diverse covers. Jag älskade Balanescukvartettens stråkkvartettsversioner, och på den senaste tiden har Linnea Olsson seglat upp som en fin uttolkare av Hütter-Bartos-Schneider-Flür-Schult. Hennes blandning av Frippertronics och cello funkar jättebra i sammanhanget.
”Kulturpersonligheterna sparkar alltsÃ¥ ut de sista gamla kungarna frÃ¥n vÃ¥ra sedlar de kommande Ã¥ren” summerar SvD sin genomgÃ¥ng av de nya sedlarna.
Men det är inte bara kungar som sparkas ut för att ersättas av en samling artister och en diplomat. Polhem och Linné på dagens sedlar får inga motsvarigheter på de nya sedlarna, där finns inga som representerar akademin, forskningen och teknikutvecklingen.
Vad säger det om vår tid?
”The Knowledge”, rätt och slätt, kallas det man mÃ¥ste kunna för att fÃ¥ köra taxi i London. Här finns en fin artikel i ämnet [via Jason Kottke.]
Lika mycket som man häpnar över människors förmåga till inlärning slås man av den ambitiösa nivån på kombinationen reglering-kunskap, hur staden London valt att lägga ribban högt.
Lund Life Science Incubator, Medicon Valley, Medicon Village, KunskapsstrÃ¥ket, Innovationskarnevalen, Mobile heights … ibland funderar jag pÃ¥ att sätta samman en lista över de begrepp som skapas för att försöka fÃ¥nga vad Lund är (eller, kanske oftare, vad man vill att Lund skall vara).
Det känns som att den här stan har för många technology transferbyråkrater, innovationskonsulter och klusterfrasmakare i förhållande till hur många reella forskare och entreprenörer det faktiskt finns.
Lundaprofessorn, som tog bloggpaus i våras, är tillbaka, nu utan anonymitetens täckmantel (jag visste förstås att det var Thomas hela tiden) och han fyrar raskt av ett läsvärt inlägg om Nobelpriset.
Välkommen tillbaka, Thomas!
Jon Agar skriver ett blogginlägg som pÃ¥ ett intressant vis diskuterar den brittiska posten som ”Government Chief Scientific Adviser” och hur denna utvecklats under femtio Ã¥r.
Jag kan inte lÃ¥ta bli att tänka pÃ¥ Helene Hellmark Knutsson. Egentligen har jag inga problem i princip med att det finns en generalistpolitiker utan vare sig högskoleexamen eller doktorstitel eller yrkesverksamhet inom högskolesektorn pÃ¥ posten som minister för högre utbildning och forskning – det händer mest hela tiden att ministern för ett omrÃ¥de saknar egen arbetslivserfarenhet frÃ¥n omrÃ¥det i frÃ¥ga. Men om man saknar tyngre erfarenhet frÃ¥n det fögderi man är satt att förvalta som ansvarig minister blir det kanske extra viktigt med kunniga rÃ¥dgivare som har just sÃ¥dan erfarenhet.
Vilka egenskaper bör då en sådan rådgivare eller grupp av rådgivare till en minister ha? Från Agars bloggpost, som bygger på hans deltagande i en paneldebatt i Royal Society nyligen, kan vi lyfta en lista som ringar in kravspecifikationen för en sådan post. Listan kommer ursprungligen från Solly Zuckerman, biologen och miljöforskaren som gjorde många insatser för den brittiska staten, inte minst under det andra världskriget då han deltog som en av de vetenskapliga experter som med hjälp av operationsanalys försökte vässa de allierades bombkampanjer mot det nazistiska Europa. Hans forskningspolitiska karriär inkluderar bland annat rollen som Government Chief Scientific Adviser till Harold Wilsons och Edward Heaths regeringar.
Listan ser ut såhär:
1) Offer up sensible, reasoned, dispassionate advice
2) Be independent of vested interests
3) Keep in touch (in civil service and in science)
4) Answer requests for information. CSAs play this role in departments
5) Anticipate information that will be needed, and therefore commission research if necessary
6) Sometimes (!) manage staff
7) Should not be excluded from key discussions (cf Tizard*)
8) Be personally trusted by Prime Minister
9) Be personally trusted by Cabinet Secretary[…]
* Henry Tizard, a key character in the story of radar and the main science adviser in Attlee’s administration, was excluded from the decision to proceed with Britian’s independent atomic bomb, and, even though he was chair of the Defence Research Policy Committee, excluded from much nuclear discussions thereafter. Attlee’s decision was taken by a secret committtee, and was an extraordinary breach of normal Cabinet decision-making. Tizard’s exclusion had consequences for shaping post-war defence research, as this paper which I co-wrote with Brian Balmer explored.
”HT vid LU: Visioner, vägval och verkligheter” är titeln pÃ¥ en paneldebatt som tar sin utgÃ¥ngspunkt i boken Carl-Gustaf Andréns bok Visioner, vägval och verkligheter: svenska universitet och högskolor i utveckling efter 1940 (Lund: Nordic Academic Press, 2013). Förutom Andrén medverkar även Samuel Byrskog, Anders Ohlsson, Karin Salomonsson och Lynn Ã…kesson. Moderator: Thomas Kaiserfeld. Tid: 20 november 18.15-20, plats: LUX. Mer detaljer.
Kan bli intressant.
En av de analyser av amatörastronomins historia som jag är intresserad av rör de olika ideal som finns bland amatörerna och de subkulturer som växt fram inom amatörastronomin under de senaste 100 Ã¥ren. Detta är ämnet för ”Passion istället för profession: ideal och identitet i amatörastronomins historia frÃ¥n 1700-tal till 1900-tal”, publicerad i Utopin i vardagen: sinnen, kvinnor, idéer: en vänbok till Elisabeth Mansén, Jenny-Leontine Olsson, Ylva Söderfeldt, Anna Ohlsson och Jonas Ellerström (red.) (Lund: Ellerström, 2014).
En pdf-version av mitt bokkapitel kan laddas ned här
History and policy, som jag skrivit om tidigare, uppmärksammas nu i tidskriften Scandia i form av två artiklar.
David Edgerton, teknik- och vetenskapshistoriker vid King’s College, där History and Policy har en institutionell bas, träffade jag pÃ¥ en workshop pÃ¥ KVA för ett par mÃ¥nader sedan. Över en öl pÃ¥ kvällen pratade vi mest om tidsstandardiseringsprocesser, men han berättade ocksÃ¥ om sitt arbete med History and policy mer allmänt; mer specifikt berättade han om sina interaktioner med politikerna i parlamentet för att historisera och kritisera forskningspolitiska myter, interaktioner han beskrev som givande och meningsfulla.
Jag är gästbloggare på Curie, VRs nättidskrift. Första inlägget handlar om långsiktig forskning och amatörers bidrag till vetenskapen.
Den anonyme Lundaprofessorn lägger ner sitt bloggande, åtminstone i ett års tid. Synd, tycker jag som haft mycket läsglädje av vederbörandes kommentarer till stort och smått i universitetsvärlden.
I dag: snabb arkivräd på Centrum med dess fantastiska samlingar och landets bästa arkivarier. Gyldén, Bohlin, telegrafi, fyrar, statsanslag till KVA med mera.
I går: underbar workshop med David Edgerton och hela SMS-gänget. Presenterade paper om tidsstandardisering.
I tisdags: bra intervju med Ivar Hamberg, framträdande amatörastronom och en viktig källa för amatörastronomiprojektet. ATM, Dobson, GAK, SUAA, fototeknik, CCD och mycket annat avhandlades.
Jag skriver på projektbloggen om amatörer och språkvetenskap samt gör en kortare levnadsteckning över John Dobson, en viktig amatörastronom som dog nyligen.
Den anonyme lundaprofessorn beskriver ESS som en forskningspolitisk gökunge.
David Armitage och Jo Guldi diskuterar Braudel och vem dyker upp i manuskriptet om inte Herman Kahn. Den texten skall jag printa ut och läsa!
Keelingkurvan är en viktig empirisk del av klimatforskningen. Nu är den hotad. [Via Alice Bell.].
Ledningen för denna långa och viktiga mätserie pekar på flera faktorer: mätningar på global skala faller mellan olika forskningsfinansiella organ; långsiktighet fungerar inte alltid i de sammanhang där man skall söka finansiering:
long-term observations of the environment continue to be viewed as outside the scope of normal scientific research. After 20 or 30 years of proposals, the science agencies take the view that continued support ought to be someone else’s concern. While the measurements gain importance with time, their longevity actually makes them harder, not easier, to support.
Mer bakgrund finns här.
Det är inte första gången programmet hotas av förändringar i forskningsfinansieringssystemet. Nu försöker man få in pengar från allmänheten via en donationssida. Skall bli intressant att se hur det hela utvecklar sig.
Update 7 januari Alice Bell skriver i The Guardian om finansieringen av Keelingkurvan.
