William Gibson

It’s harder to imagine the past that went away than it is to imagine the future. What we were prior to our latest batch of technology is, in a way, unknowable. It would be harder to accurately imagine what New York City was like the day before the advent of broadcast television than to imagine what it will be like after life-size broadcast holography comes online. But actually the New York without the television is more mysterious, because we’ve already been there and nobody paid any attention. That world is gone.

My great-grandfather was born into a world where there was no recorded music. It’s very, very difficult to conceive of a world in which there is no possibility of audio recording at all. Some people were extremely upset by the first Edison recordings. It nauseated them, terrified them. It sounded like the devil, they said, this evil unnatural technology that offered the potential of hearing the dead speak. We don’t think about that when we’re driving somewhere and turn on the radio. We take it for granted.

Bra intervju med William Gibson i The Paris Review.

Publicerat i Framtid | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Stephan Schwarz och FOA mot Jan Annerstedt och Lars Dencik

Den artikel där Jan Annerstedt och Lars Dencik starkt kritiserade den framtidsforskning som utförts under andra hälften av 1960-talet fick Ã¥tminstone ett svar. I ”Framtidsforskning – elitens nya latin eller ett nytt namn för nÃ¥gra gamla sätt att tänka. En replik till Jan Annerstedt och Lars Dencik” (FOA P Rapport C 8284-M5), utgiven 1971, gÃ¥r Stephan Schwarz igenom artikeln och svarar pÃ¥ dess kritik.

Först kan man notera det lugnare tonläget i Schwarz text. Man kan dessutom peka pÃ¥ att han i grunden är ganska positivt inställd till artikeln och han ”tror att det i själva verket inte föreligger sÃ¥ stora Ã¥siktsskillnader mellan författarna och mig i mÃ¥nga stycken.” (s 1). En huvudinvändning är att de har förenklat ganska komplicerade saker, deras framställning är alldeles för polariserande.

Vidare kritiserar han en del av tolkningarna. Bland annat menar han att Annerstedts och Denciks beskrivning av scenariotekniken är förenklad. Deras bild av FOA:s verksamhet är onyanserad. (Självklart finns det metodproblem, säger Scwarz, konstigt vore väl annars.) Och de har beskrivit framtidsforskningen som liggandes utanför vetenskapen, ”en verksamhet principiellt skild frÃ¥n varje (annan) vetenskaplig disciplin” (A&D s 420).

I säkraste fall kan sÃ¥dana val baseras pÃ¥ osäkra förmodanden om framtida tillstÃ¥nd. Men – och däri bestÃ¥r en av framtidsforskarnas vanligaste förförelsekonster – osäkra förmodanden om framtida tillstÃ¥nd kan ibland framställas som analytiskt sanna satser. En ren spekulation, en gissning om framtiden kan paketeras i fullständigt ovedersägliga nonsenssatser. PÃ¥ det sättet kan det ursprungliga förmodandet tillvinna sig ett oförtjänt drag av trovärdighet.

Någonstans här, mellan paradoxens kvicksand och plattitydens förintelse lever framtidsforskningen sitt vetenskapliga skenliv.(A&D s 423)

Det är inte vetenskap, det är politisk maktutövning att bedriva framtidsforskning.

Detta gränsdragningsarbete har Schwarz inte mycket till övers för, utan använder flera sidor till att förklara varför framtidsstudier visst kan sägas vara en vetenskap. Vetenskapsteoretiska aspekter på framtidsforskningen och huruvida den kan räknas in bland vetenskaperna återkommer med viss regelbundenhet senare i litteraturen är intressant och jag skall försöka återkomma till ämnet i någon bloggpost.

Schwarz har jag i dagsläget ganska dÃ¥ligt grepp om. Född 1932. Han var uppenbarligen knuten till FOA, det finns nämligen ett antal FOArapporter författade av honom. Först behandlar de atomfysikaliska ämnen. Dessa fysikrelaterade rapporter är skrivna i mitten av 1960-talet, sÃ¥som ”On the properties of small organic scintillators as detectors of fast neutrons” (FOA A 4463-411) utgiven 1965, ”Inelastic scattering of 95 KeV neutrons from the 45 KeV LEVEL IN U238” (FOA A 4414-411) ocksÃ¥ frÃ¥n 1965. Därefter, under nÃ¥gra Ã¥r omkring 1970 och framÃ¥t, publicerar han FOA-rapporter med framtidsstudierelaterade ämnen, han deltar i den andra futurologiska kongressen i Japan, hÃ¥llen i Kyoto april 1970 (proceedings). Därefter hittar jag bibliografiska referenser som antyder att han var knuten till forskningsbiblioteksvärlden, förmodligen KTH:s bibliotek (eftersom han publicerar sig i deras publikationsserie), delvis med tredje världen-relaterat innehÃ¥ll. Under andra hälften av 1980-talet avtar sÃ¥ publicerandet, den senaste jag hittat är frÃ¥n 1992.

Slagväxlingen kan tyckas paradoxal. Texterna är ju så olika. Två yngre akademiker attackerar från en vänsterposition framtidsforskningen i dess hittillsvarande form, som man anser vara ett oförblommerat sätt att utöva överklassens förtryck; framtidsforskningen bör därför ställas under politikens kontroll. De gör det i essäns format i kulturtidskriften Ord&bild. De använder stundtals kraftiga formuleringar, mer hemmahörande i debattartiklarnas genre. En expert vid Försvarets forskningsanstalt försvarar den pågående framtidsforskningen. Han gör det i en stencilerad rapport som ingår i en av FOA:s rapportserier, utgiven av Planeringsbyrån vid FOA. Han gör det med en sansad ton.

Samtidigt illustrerar de bägge texterna de två olika spår som framtidsstudierna rörde sig framåt i åren omkring 1970. En kopplad till FOA, industrin, IVA den privata sektorn, USA; en mer kopplad till det offentliga och till den politiska sektorn. Sekretariatet för framtidsstudier och den verksamhet som bedrevs där är alltså inte hela storyn. Tvärtom menar jag att man kan säga att Sekretariatet kom till därför att framtidsstudieverksamheten var så livaktig utanför det politiska systemet, vilket triggade igång en institutionaliseringsprocess.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Thomas Kaiserfeld ny gästbloggare på Curie

Thomas har börjat gästblogga på Curie. Första inlägget behandlar balansen mellan lärare, forskare och administration på svenska universitet och högskolor.

Många ser grunden till detta i universitetens och högskolornas ekonomiredovisningssystem. Där finansieras kärnverksamheten genom öronmärkta penninganslag från statsmakten samt andra bidragsgivare och beställare samtidigt som stödfunktionernas resurser tas ut som en variabel andel av dessa anslag. Resultatet har blivit att kostnaderna för lärare och forskare är begränsade på ett övertydligt sätt samtidigt som förvaltningskostnaderna saknar tak.

Behövs en ny administrativ kraft är det bara att ticka upp overheaden någon promille. Istället för att analysera kostnaderna för en kurs och sätta av dem och sedan lägga det som händelsevis blir över på stödfunktionerna gör vi tvärtom. När stödfunktionerna fått sitt kan vi undervisa och forska på det som råkar bli över. Räcker inte pengarna får vi avskeda en lärare eller forskare.

Publicerat i universitets- och forskningspolitik | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Doktorand i vetenskapshistoria

Jag vill pÃ¥minna om en doktorandplats med finansiering i vetenskapshistoria vid University of Kent med deadline den 29 maj med Rebekah Higgitt som handledare. Läs mer här – ser riktigt spännande ut. Sök!

Publicerat i vetenskapshistoria | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Digitaliserade dissertationer

Uppsala universitet har digitaliserat avhandlingar från perioden 1602-1855.

Publicerat i Historia | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Yep!

Publicerat i Musik | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Stå still!

Felet med dagens synthscen är att så få band står stilla; de flänger runt som värsta hårdrockare. De borde lära sig av gamla mästare:

Publicerat i Musik | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Anna Kinberg Batras hybris

I en recension av Mark Hannam av ett par böcker om finansvärlden och ekonomi fångade följande passage mitt intresse1:

The standard story told about the global financial crisis is that greedy bankers took excessive risks, knowing they could capture the upside benefits and that the rest of society would pay any downside costs. An alternative account notes that bankers, along with policy-makers and regulators, underestimated the likelihood of a sharp fall in US property prices and failed to foresee the systemic consequences of such an event for the liquidity of the global finance system and thus for bank solvency. In this account, the relevant failures were epistemic rather than ethical, and were located both inside and outside the finance community.

Those of us who find the alternative account more convincing than the standard story are likely to think that ethical improvement is not the whole solution. For sure, the financial services industry needs to deal more forcefully with the “scoundrels within” if it is to regain public trust. But equally importantly, it needs to find ways to explain to the public that much of finance is akin to a voyage into the unknown, and does not resemble the exercise of professional judgement based on an agreed body of knowledge. If the roots of the financial crisis lay in ignorance rather than greed, then we should hold bankers (and policy-makers) responsible primarily for their intellectual hubris.

Den svenska bostadskonjunkturen fortsätter rakt uppåt och politikerna verkar inte ha några verktyg för att hejda uppbyggnaden av vad som kan vara en bubbla. Amorteringskravet har lagts på is, de rekordlåga räntorna eldar på prisutvecklingen och nyligen har såväl Anna Kinberg Batra som Magdalena Andersson påpekat att ränteavdraget skall finnas kvar.

När det gällde den finanskris som utlöstes av den amerikanska bomarknadens kollaps finns det alltså, enligt Hannam, olika tolkningar: var ansvariga för giriga eller för okunniga, hade de drabbats av intellektuell hybris?

Huruvida politikernas ovilja att ta bort de regler som eldar på utvecklingen och i förlängningen skulle kunna ge oss en bobubbla och finanskris handlar om girighet eller intellektuell hybris eller något helt annat lär väl framtida forskning få utvisa.

  1. Mark Hannam, ”Fools or knaves”, TLS 10 april 2015, 28 []
Publicerat i Ekonomi | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Lunds universitet på film

Vi har precis haft ett intressant seminarium i det universitetshistoriska projektet. Ämnet för dagen var rektorer och vi såg en intervju med sex rektorer, inspelad 1988 som en del av Dialogprojektet. Medverkande var Philip Sandblom, Sven Johansson, Per Stjernquist, Nils Stjernquist, Carl-Gustaf Andrén och Håkan Westling.

Mycket intressant i stort och smått, en del av rektorernas åsikter kändes igen från dagens debatt, annat var kanske mer tidsbundet. Jag önskar jag kunde länka till den men filmen verkar inte vara publicerad på nätet. Som ett surrogat finns istället den här filmen, där en av filmens sex rektorer, Håkan Westling, figurerar tillsammans med Steve Jobs. Filmen är inspelad 1985:

Publicerat i universitets- och forskningspolitik | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Ny rektor

Ämnen såsom språk, konst, musik, litteratur, historia, etnologi, filosofi, religion – är ämnen som definierar människan och mänskligheten. Det är självklara forskningsämnen vid en akademi som Lunds universitet. Det är ytterst viktiga ämnen att utbilda unga människor i.

Torbjörn von Schantz bloggar om sin syn på humaniora med anledning av det nyligen timade SOLLUX-seminariet (som jag missade eftersom det krockade med vår konferens TVHD2015).

Ny rektor, delvis nya tongångar. Ja, jag tror faktiskt det spelar roll om rektors bakgrund är mångårig verksamhet inom det industrinära Vinnova eller inte.

Publicerat i universitets- och forskningspolitik | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Intressant jobb på Hagströmerbiblioteket

Den här tjänsten som förstebibliotekarie på Hagströmerbiblioteket ser intressant ut.

Du har högre akademisk examen inom humaniora, gärna forskarutbildning. Du har stor erfarenhet av och genuint intresse för arbete med äldre böcker och handskrifter, gärna med inriktning på medicin och naturvetenskap. Erfarenhet av arbete med tillgängliggörande och förmedling av specialsamlingar och deras innehåll är önskvärd, liksom erfarenhet av forskarservice och arbetsledning. Du har god förmåga till och intresse för kunskapsförmedling i tal och skrift på svenska och engelska, samt viss latinkunskap.

Publicerat i akademisk arbetsmarknad | Etiketter , | Lämna en kommentar

Thukydides om framtiden

I en essärecension diskuterar Peter Thonemann tvÃ¥ Thukydidesböcker.1 Bland mycket annat som är intressant – Thukydides minskande betydelse för historieämnet under 1900-talet i samband med att kulturhistoria tog plats pÃ¥ krig-och-kungar-historiens bekostnad, den därmed sammanhängande ökande relevansen för denne historiker hos samhällsvetare (”the second half of the twentieth century saw Thucydides migration from the Humanities faculty into the Social Sciences division, where he has been welcomed with open arms by political scientists and sociologists of all stripes”), receptionshistorien genom Ã¥rhundradena (Thomas Hobbes gillade honom) – diskuterar essän Thukydides Ã¥sikter om de lÃ¥nga linjernas historia, rent av framtiden.

Det hänger samman med idén om att det finns några mer eller mindre konstanta drag i människans natur. Historikern utforskar därmed inte enbart det partikulära, enstaka händelser utan bäring på samtid eller framtid, utan vederbörandes friläggande av varför saker har hänt i det förflutna kan vara nyttig, användbar.

När jag läste den här essän slog det an några strängar hos mig, eftersom jag arbetar med en mindre studie om en grupp historiker som ansåg att historieämnet kunde vara samtidsorienterat, nyttigt. De gjorde det i en tid då samhällsvetenskaperna höll på att expandera; det forskningspolitiska utrymmet blev något snävare för historieämnet. Och, likt Thukydides långt före dem, anförde de framtidsstudier som ett område där historikern skulle kunna bidra.

Jag pratar om 1960- och 1970-talen. Och jag pratar om Birgitta Odén, Sven Tägil med flera och forskningsprojektet Sveriges internationella villkor, knutet till Sekretariatet för framtidsstudier. Men det blir ämnet för några kommande bloggposter.

Förresten: det finns ett ypperligt inslag om Thukydides i radioprogrammet In our time (lyssna här) med bland andra Neville Morley, som publicerat en av de böcker Thonemanns essärecension handlar om: Thucydides and the Idea of History. In our time när det är som bäst; rekommenderas!

  1. Peter Thonemann, ”For all time”, TLS 5 september 2014, 7f. []
Publicerat i Framtid | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kommande seminarium

Det här seminariet tror jag kan bli intressant:

Linn Holmberg presenterar sin doktorsavhandling The Forgotten Encyclopedia: The Maurists’ Dictionary of Arts, Crafts, and Sciences, the Unrealized Rival of the ‘Encyclopédie’ of Diderot and d’Alembert Tid och plats: 21 maj kl 14.15-16, LUX C327.

Publicerat i idéhistoria | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Vägar genom historien

Sue Prideaux recenserar den engelska översättningen av En dåres försvarstal.1

En detalj: artikeln berättar om manuskriptet. Det försvann strax efter det att boken publicerades i Paris 1895 och återfanns 1973 i ett kassaskåp på anatomiska institutionen i Oslo. Uppenbarligen hade det hamnat där via två personer med koppling till Edvard Munch, dennes advokat och dennes läkare (som dessutom var professor i anatomi vid Oslo universitet).

Texters och konstverks väg genom historien är tankeväckande, ibland fantasieggande. Jag tycker till exempel att museer borde göra mer av detta i sina utställningar. Hur har konstverken hamnat där de är?

  1. Sue Prideaux, ”In the maelstrom”, TLS 10 april 2015, 21. []
Publicerat i Historia | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Länkar

Henrik Björck hade ett mycket bra bidrag om kollegialitet på TVHD2015. I förbifarten nämnde han ett blogginlägg av Stefan Svallfors som jag gärna vill vidarebefordra: läs!

Fredrick Backmans avhandling Making Place for Space: a History of `Space Town’ Kiruna 1943-2000 har spikats. Den kan laddas ner här.

Publicerat i vetenskapshistoria | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar