Jag läste en artikel om tidigmoderna pappersteknologier. Alix Cooper arbetar där med ett väl avgränsat arkivmaterial som rör mötet mellan tysk kameralvetenskap, naturalhistoria och tidigmoderna informationsteknologier.
Ledningen i furstendömet Sachsen-Gotha ville i mitten av 1600-talet veta vilka naturresurser som fanns tillgängliga inom dess domäner. Därför sjösattes 1655 ett projekt som gick ut pÃ¥ att samla in och sammanställa uppgifter om nyttiga växter – ett tidigt exempel pÃ¥ det amalgam av statskonst och vetenskap som senare kom att kallas kameralvetenskap, och som även har sina trÃ¥dar in i svensk idéhistoria med Linnés kartläggningsarbete. Skogsförvaltare i tjugotalet distrikt i detta nybildade rike (Sachsen-Gotha hade uppstÃ¥tt 1640) fick därför en förfrÃ¥gan om att inhämta lokal information om vilka nyttiga växter och örter, gärna med medicinska tillämpningar, som fanns lokalt.
Skogsförvaltarna förväntades ta kontakt med ”herb-women”, kvinnor som för sin försörjning samlade in växter för försäljning till apotekare, och skicka in sina resultat till centraladministrationen, där förteckningarna sammanställdes till bÃ¥tnad för ledningen av furstendömet. Det är det här materialet som Cooper arbetar med. Hon analyserar det i ljuset av annan forskning som behandlar pappersteknologier i allmänhet och tidigmoderna pappersteknologier i synnerhet, ett numera ganska livligt forskningsfält inom vetenskapshistoria som bland annat behandlat saker som listor, diverse pappersteknologier, ”commonplace books” och tidiga kartotekssystem.
Alix Coopers artikel är ytterligare en pusselbit i den vetenskapshistoriska historiografi som intresserar sig för hur kunskap hänger ihop med diverse högst konkreta kommunikationsteknologiska praktiker samt statsmakternas högst politiska intressen av att skapa sådana kunskapsmassor.
