Ja, hmmm, jag har ju skrivit ett antal gÃ¥nger om ”den post-ironiska generationen” sÃ¥ naturligtvis fattar jag vad du vill säga med Din bild, hmmm, det är inte det, men bara för säkerhets skull, och kanske till förmÃ¥n för nÃ¥gon annan läsare som inte är lika hip, kan man tänka sig en liten ledtrÃ¥d, eller?????
OK – om sanningen skall fram sÃ¥ är det som man säger här i Österrike: Ich verstehe nur Bahnhof, dvs. jag fattar inte ett barrolin….
Min teori: Många människor tar det skrivna språket högtidligt. När de skriver, vill de vara helt säkra på att det de presterat är alldeles korrekt. (Kanske särskilt om det är en jättestor skylt!)
Är man orolig kan man lätt fÃ¥ för sig, att ord som lösgodis är alltför vardagliga – har för lÃ¥gt stilvärde. Heter det verkligen sÃ¥? Inte kan man väl skriva sÃ¥?
Att sätta uttrycket inom citationstecken är därför en gardering – ett sätt att antyda att det har ett stilvärde som (man tror) inte riktigt passar sig, men som man använder ändÃ¥.
Aha! Poletten trillade äntligen ner. (Ett uttryck frÃ¥n spÃ¥rvagnarnas, DjurgÃ¥rdsfärjans och gasspisarnas tid.) Jag antar att de finns en del som är tacksamma över att det inte stod ”lös godis.”
Företeelsen som sådan har fascinerat mig länge. Jag tror att den förekommer -i den formen- enbart i Sverige, men är inte säker.
Ja, hmmm, jag har ju skrivit ett antal gÃ¥nger om ”den post-ironiska generationen” sÃ¥ naturligtvis fattar jag vad du vill säga med Din bild, hmmm, det är inte det, men bara för säkerhets skull, och kanske till förmÃ¥n för nÃ¥gon annan läsare som inte är lika hip, kan man tänka sig en liten ledtrÃ¥d, eller?????
OK – om sanningen skall fram sÃ¥ är det som man säger här i Österrike: Ich verstehe nur Bahnhof, dvs. jag fattar inte ett barrolin….
Vad gör citationstecknen där? Vad är det för skillnad pÃ¥ lösgodis och ”lösgodis”?
Min teori: Många människor tar det skrivna språket högtidligt. När de skriver, vill de vara helt säkra på att det de presterat är alldeles korrekt. (Kanske särskilt om det är en jättestor skylt!)
Är man orolig kan man lätt fÃ¥ för sig, att ord som lösgodis är alltför vardagliga – har för lÃ¥gt stilvärde. Heter det verkligen sÃ¥? Inte kan man väl skriva sÃ¥?
Att sätta uttrycket inom citationstecken är därför en gardering – ett sätt att antyda att det har ett stilvärde som (man tror) inte riktigt passar sig, men som man använder ändÃ¥.
Man kan nästan höra Henrik Schyffert eller nÃ¥n annan lustigkurre säga det samtidigt som dom gör jättestora air-quotes. ”Löösgoodis”
Aha! Poletten trillade äntligen ner. (Ett uttryck frÃ¥n spÃ¥rvagnarnas, DjurgÃ¥rdsfärjans och gasspisarnas tid.) Jag antar att de finns en del som är tacksamma över att det inte stod ”lös godis.”
Företeelsen som sådan har fascinerat mig länge. Jag tror att den förekommer -i den formen- enbart i Sverige, men är inte säker.