Finally, learn something about the history of science, or at a minimum the history of your own branch of science. The least important reason for this is that the history may actually be of some use to you in your own scientific work. For instance, now and then scientists are hampered by believing one of the over-simplified models of science that have been proposed by philosophers from Francis Bacon to Thomas Kuhn and Karl Popper. The best antidote to the philosophy of science is a knowledge of the history of science.
Steven Weinberg ger råd till unga forskare.
Själv tycker jag inte att Kuhn ger en överförenklad bild, men eftersom han rör sig med rätt starka koncept kanske det är så att det är dem och dess relationer man tydligast minns och att bilden därför blir schematisk. Men jag blir nyfiken på vad det är du citerar.
Oops – glömde länken i bloggposten. Det är numera Ã¥tgärdat.
Weinberg utvecklar inte vad han menar är överförenklat hos Kuhn och Popper, men själv tycker jag att bilden är ganska förenklad hos Kuhn för att den saknar teknikdimensionerna som spelar en så viktig roll i vetenskapen. Kuhn behandlar naturvetenskap som vore den filosofi. I vissa lägen av en disciplins historia är utvecklingen teoridriven, i andra är den teknikdriven, i ytterligare andra lägen är den empiridriven. Dessutom finns det inte så mycket till forskningspolitisk anknytning hos Kuhn.
Steve Fuller menar i sin Kuhnkritik att det faktum att Kuhn skriver bort teknikaspekterna (och forskningspolitiken) har en politisk bakgrund; han säger ungefär att Kuhn var intresserad av en forskningspolitisk whitewashing, han ville fÃ¥ naturvetenskaperna att framstÃ¥ som renare än vad de faktiskt var. (Structure publicerades 1962 …) Om han har rätt vet jag inte, men det är en intressant kritik (som förmodligen ligger lÃ¥ngt bort frÃ¥n Weinbergs).