Pocketböcker

Pocketboken är en av världshistoriens bästa uppfinningar. Jag glider omkring i tillvaron som semestrande tvÃ¥barnsfar – simskola pÃ¥ förmiddagen, mata djur pÃ¥ 4H-gÃ¥rden, glass pÃ¥ Café Finn, lekplatsen och/eller bad i Lomma (dit vi cyklar, buss är för mesar) pÃ¥ eftermiddagarna – och ibland finns det faktiskt en minut eller tvÃ¥ över till läsning.

Mina kortbyxor har sÃ¥dana där benfickor (inspirerat av militärkläder; det enda som var riktigt bra pÃ¥ m/59 en gÃ¥ng i tiden var ju de där fickorna pÃ¥ benen) och där brukar det ligga en bok för fickor, en pocketbok. Just nu: Lars Gustafsson & Jan Myrdal, Den onödiga samtiden (1974; ny uppl., 2002). Baksidesblurben pratar om ”en av Sveriges mest utskällda böcker genom tiderna” vilket är, om man bara läser boken, helt obegripligt. Det är en stundtals lÃ¥ngrandig brevbok med lÃ¥nga transportsträckor där Myrdal gÃ¥r vilse i marxistiska citatmoras, stundtals glimmar det till.

En sympatisk sak är att marxisten och maokramaren Myrdal och liberalen Gustafsson har hittat en personlig samtalston, trots de skiljande åsikterna. En annan sympatisk sak är att man inte väjer för det intellektuella.

Anta att kritiken verkligen var sådär hätsk för 30 år sen (och att det inte är en överdrift av förlaget och författarna, som vill framstå som mer kärringar mot strömmen än vad de verkligen var). Varför blev man då så uppretade? Det skulle jag gärna vilja veta. Var det för Myrdals karaktärisering av Sverige som en kapitalistisk mönsterstat med imperialistiska ambitioner, där monopolkapital och stat bäddat en korporativistisk säng? Var det för Gustafssons kritik av det själsdöda arbetslivet eller kanske Myrdals koppling mellan boströmianismen och 1970-talets svenska statsapparat? Var det för att bägge skribenterna ställde sig utanför i ett slags exil, som Bergman, under det kollektivistiska 70-talet? Var det för att de orkade skriva om idéhistoriska klassiker, filosofer, kunskapsteori, vardagsliv och svensk dagspolitik i en och samma text? Svaren får man nog inte utan att sitta och veva dagspress på UB några timmar. Det har jag dock inte tid med för tillfället: mikrofilmsmaskinen går inte ner i mina benfickor och kan inte följa med till sandlådan.