Veckan tillbringades i Stockholm där årets upplaga av Teknik- och vetenskapshistoriska dagar arrangerades. Konferensen bjöd på många intressanta programpunkter.
Disa Runeby från idé- och lärdomshistoria i Lund presenterar sin intressanta forskning om endokrinologins historia.
Som alltid är det mycket givande att vara på konferens; man kommer hem med många inspirerande intryck. Dessutom är det ju, som någon sa, något av firmafest för teknik- och vetenskapshistoriker, man träffar nya och gamla bekanta. En svårslagen miljö var onsdagens kvällsmingel i Reaktorhallen på KTH, där Sveriges första kärnreaktor en gång huserade.
Några teknik- och vetenskapshistoriker i en reaktorhall.
För egen del presenterade jag min forskning om astronomiska instrument vid Stockholms observatorium; det var en möjlighet att testköra mitt teoretiska perspektiv på den rika empiri som jag jobbar med. På något vis är det som att man märker om ens tolkningar så att säga håller när man pratar om dem inför kollegor.
Arne Kaijser kontemplerar kärnkraftens historia bredvid Ågestareaktorns kontrollpanel på Tekniska museet.
I höst börjar vi i organisationskommittén arbetet inför nästa upplaga av Teknik- och vetenskapshistoriska dagar, som om två år arrangeras hos oss i Göteborg som ett samarbete mellan idéhistoria på Göteborgs universitet och teknikhistorikerna på Chalmers.