”Det finns anledning för oss tekniker och forskare att noga tänka igenom vilken roll vÃ¥r yrkeskÃ¥r spelar i att sätta upp nya krigsmaskinerier och hur vi skall kunna ta vÃ¥rt ansvar för detta – även i ett lÃ¥ngtidsperspektiv.”
Stefan Björnson, ordförande i organisationen ”Forskare och ingenjörer mot kärnvapen”, argumenterar för ett etiskt medvetande bland de som arbetar med vapenutveckling i en artikel i Ny teknik.
Det är ju ett vällovligt ändamÃ¥l. Tyvärr tror jag att han kämpar i motvind. Det har knappast varit svÃ¥rt att rekrytera forskare till olika slags vapenutveckling. PÃ¥ varje kärnvapenkritisk Linus Pauling har det gÃ¥tt mängder med okritiska forskare. Samtidigt som samhällets bild av forskaren ofta varit präglad av Det Ensamma Geniet beläget i ett politiskt vakuum – en Einstein, en Darwin, en Newton pÃ¥ väg att besvara tillvarons gÃ¥tor – har tusen och en ansiktslösa och anonyma forskare arbetat i vapenlaboratorier i världens alla expansiva regimer (och även i alliansfria stater i civilisationens norra utkanter …).
Ett aktuellt exempel är Total information awareness, det föreslagna projektet för att kartlägga det amerikanska samhället. I bloggosfären förekom mycken kritik mot detta, men vad jag kunde se riktade man enbart in sig på den politiska nivån. Ett etiskt ifrågasättande av de programmerare och företag som rent konkret skulle bygga ett sådant här system diskuterades inte, vad jag kunde se (i min i och för sig sporadiska läsning av amerikanska bloggar). Och det är kanske inte så konstigt; det är på den politiska nivån ett sådant här initiativ kan kritiseras och skjutas i sank, medan det förmodligen kommer gå att hitta programmerare som är villiga att implementera det.