I sin recension av Hetty Saunders biografi över fÃ¥gelskÃ¥daren och pilgrimsfalksfantasten J.A. Baker fÃ¥ngar Jeremy Monytt upp ett citat som rör observatörens känslor. Baker skriver att ”[e]verything I describe took place while I was watching it” men noterar sedan ”I do not believe that honest observation is enough. The emotions and bevahiour of the watcher are also facts, and must be truthfully recorded”.1
Det fick mig att fundera på en sak vad gäller amatörastronomers observationsjournaler.
Observationsjournaler är en användbar materialkategori för historiker som studerar amatörastronomins historia. Den kan samtidigt vara lite svåråtkomlig för historikern; hur bevaras de, egentligen, vem får tillgång till dem? Proffsens observationsjournaler är förstås ofta bevarade i arkiv men för amatörerna som befinner sig i mer vildvuxen terräng arkivmässigt är situationen annorlunda. De stora amatörernas observationsjournaler kanske överlever (eller de som samtidigt råkar vara universitetsbibliotekarier och är noga med att arkivera materialet, som Wilhelm Norlind.) Men bortom arkivens trygga förvar ligger i dagsläget mängder med observationsjournaler. Den brittiska amatörorganisationen BAA arbetar med att samla in och bevara observationsjournaler.
Observationsjournalen är en högst väsentlig del av den arsenal av ting som amatörastronomer omger sig med när de observerar: till teleskopet, okularet, den rödfärgade ficklampan, vinterkläderna, kollimeringsinstrumentet, stjärnkartan kan läggas observationsjournalen; alla skall de finnas inom räckhåll för observatören i mörkret, de skall fås att fungera som ett slags ensemble under observationspasset.
De pekar framåt, åt det som händer efter observationspasset. De är ett gränssnitt mellan den omedelbara upplevelsen av stjärnhimlen och minnet av observationerna; väl samlade och sparade erbjuder de ett minnesgalleri som gör det möjligt att ordna minnena av mötena med stjärnhimlen. Mer vetenskapligt lagda amatörer använder journalen för att noggrant anteckna variabla stjärnors magnituder eller kometers kondensationsgrad, data som senare rapporteras vidare till internationella databaser för att ingå i den samlade kunskapsmassa om de dynamiska himmelsfenomenen som amatörer bidrar till. För den amatör som däremot är mer intresserad av att fånga djuprymdsobjekt och att lära sig att se svaga nyanser i nebulosor och galaxer är observationsjournalen förstås också viktig; den hjälper till att vidareutveckla observatörens skicklighet.
NÃ¥gra av mina observationsjournaler
Det finns olika slags stilar av observationsjournaler. Några föredrar fina klotband, andra kollegieblock. Själv föredrar jag relativt småskaliga böcker med linjerat papper som lätt går ner i fickan (även om jag även har en större olinjerad journal med god papperskvalitet för teckningar). De passar utmärkt för mitt huvudsakliga observationsområde, som är visuella observationer av magnituder för variabla stjärnor och en och annan komet samt räkning av solfläckar. Väl inne i stugvärmen för jag sedan över observationerna till de databaser där mina observationer får ett förhoppningsvis långt liv, datapunkter som utgör mina bidrag till de långa serier av övervakning av de föränderliga himmelsfenomenen som redan sträcker sig flera århundraden tillbaka.
Men anteckningsböckerna innehåller ju inte enbart solfläckstal och variabelmagnituder; tid efter annan smyger det sig in någon liten randanmärkning om hur det var att observera, min egen högst personliga upplevelse av kvällen under stjärnorna. Den distinka höstkvällsdoften, ljudet av en igelkott som bökar i lövhögarna på granntomten, känslan av tjugogradig kyla som biter i obehandskade fingrar, upplevelsen av att observera i kortärmad skjorta en ljummen julinatt, meteorologins nyckfullhet och så vidare.
Det finns alltså en affinitet mellan Bakers journalförda skådande av pilgrimsfalkar och amatörastronomernas: observationsjournaler handlar ibland om mer mänskliga ting än naturföreteelser.