Nyligen var jag iväg på några givande konferensdagar, nämligen 2018 års upplaga av den instrumenthistoriska konferensen anordnad av SIC, Scientific Instrument Commission.
Konferensen samlade många deltagare.
Generellt tyckte jag det var en bra blandning med flera ganska instrumentnära presentationer samt även mer kontextuella saker. Flera kollegor frÃ¥n Estland deltog med intressanta perspektiv pÃ¥ bland annat astronomihistoria: Kadri Tinn, Lea Leppik och Janet Laidla; det verkar som om Tartu har en ambitiös universitets- och vetenskapshistoriskt verksamhet. Alexandra Rose frÃ¥n Science Museum, London, gav ett paper om seismografer utställda pÃ¥ olika offentliga platser pÃ¥ 1930- och 1940-talen, som varuhuset Selfridges. Pedro Raposo frÃ¥n Adler Planetarium pratade om fotosamlingar knutna till vetenskapshistoriska museer som en materialkategori, och Miguel Teixeira, Nationalmuseet för naturalhistoria och vetenskap i Lissabon, presenterade om att samla in och ställa ut vardagliga vetenskapliga artefakter – till skillnad frÃ¥n ikoniska och unika eller vackra brass-and-glass -, här exemplifierat med en masstillverkad laser som varken var speciellt unik eller speciellt vacker, men som säger nÃ¥got om fysiklaboratoriers vardag pÃ¥ 1970-talet. Martina Schiavo, universitetet i Lorraine, presenterade militär användning av ljudmätningar för att lokalisera artilleri under det första världskriget.
Och sÃ¥ vidare och sÃ¥ vidare – programmet var digert, abstracts finns här.
Jag fick en känsla av att naturvetenskapernas och teknikens materiella kulturarv vårdas på lite olika sätt i olika länder, på flera håll tycks man måna ganska väl om det jämfört med hur det ser ut vid vissa universitet i Sverige.
Konferensen hölls i Leiden med omnejd vilket innebar att man fick chansen att se fantastiska samlingar i samband med konferensens studiebesök. En poäng med att åka på konferens är ju just möjligheterna att komma backstage på ställen man inte annars har tillgång till. Jag har inte varit i Leiden tidigare och njöt för fulla muggar av några dagars idé- och vetenskapshistorisk turism.
Teylers museum, en bussresa bort i Haarlem och grundat 1784, var en spännande blandning av vetenskap och konst med mängder av vetenskapliga instrument, naturalier, tavlor, teckningar och sÃ¥ vidare och sÃ¥ vidare – ett upplysningstida kuriosakabinett.
Teylers museum: hår från en mammutpäls, Sibirien.
Teckningar av Hendrik Goltzius på Teylers museum; den till vänster lär vara en avbildning från 1580-talet av hans egen deformerade hand, som skadats i en olycka som barn. Till höger ett porträtt föreställande konstnärskollegan Giambologna från 1591
Vid sidan av de fina föremålen fanns även ett skollaboratorium där replikor av vetenskapliga instrument från 1700- och 1800-talen, många elektricitetsintrument, används av skolklasser som gör egna experiment; eleverna lär sig därmed både en del fysik och vetenskapshistoria.
Kollegor gör elektricitetsexperiment i skollaboratoriet på Teylers.
Kollegor gör elektricitetsexperiment i skollaboratoriet på Teylers.
Besöket på Bibliotheca Thysiana var en intressant upplevelse. Det är ett bibliotek från mitten av 1600-talet, grundat av juristen och bibliofilen Johannes Thysius (1621-1653) som vid sin död testamenterade böckerna och en större summa pengar för att skapa vad som måste vara ett av de tidigaste publika biblioteken i Europa.
Vi guidades runt i biblioteket av Paul Hoftijzer, professor i bokhistoria och en av lärarna bakom en mastersutbildning i Book and Digital Media Studies som ges vid Leidenuniversitetet; gillar blandningen av digitala metoder och studier av den tryckta bokens historia.
Vi fick se nÃ¥gra rara böcker – till exempel Apianus Astronomicum Caesareum, den där boken med volveller (Uppsala universitetsbibliotek bloggade förresten om sitt exemplar förra Ã¥ret) – men framför allt var miljön en upplevelse. Här fanns ocksÃ¥ en roterande bokhylla, i original och inte nÃ¥gon sentida kopia! Tidigmodern informationsteknologi, allt för att snabba upp informationshanteringen.
Materialiserad hypertext
Biblioteksbesöket fick mig att associera till besöket (med högre seminariet i idé- och lärdomshistoria, Lund, någon gång på 1990-talet) vid Karlskrona läsesällskaps bibliotek som ju är från en annan tid och i ett annan land men som på liknande sätt gör det möjligt att återbesöka ett äldre bibliotek som när det begav sig var öppet för åtminstone delar av allmänheten och som är uppställt på ett sätt som liknar den dåtida biblioteksupplevelsen. (Sedan kan man förstås reflektera över vad som ligger i begreppet bibliotek för allmänheten i olika tider. Förmodligen kunde inte vem som helst släntra in på Bibliotheca Thysiana i slutet av 1600-talet.)
Museum Boerhaave har magnifika samlingar av äldre vetenskapliga ting, vi fick komma in bakom kulisserna och visades runt i magasin och guidades av kunniga konservatorer.
Ett mikroskop tillverkat av Musschenbroek sent 1600-tal-tidigt 1700-tal. Bilden var förvånansvärt skarp.
Konferensmiddagen hölls i universitetets botaniska trädgård och mellan huvudrätt och dessert fick vi en guidad visning av Leidens gamla astronomiska observatorium (som ligger i den botaniska trädgården), även det ett exempel på att man satsar på museimiljöer efter det att vår tids astronomer flyttat ut från 1800-talsobservatoriet.
Jim Bennett och en av observatorieguiderna, en entusiastisk och kunnig astronomistudent på kandidatnivå, vid en astrograf.
När astronomer fortfarande observerade i kupoler – istället för att fjärrstyra instrumenten via datorer – fanns det en hel flora av stolar och stegar för att fÃ¥ astronomens kropp att möta teleskopokularet; här en sÃ¥dan stol vid Leidenobservatoriet.