Johan Anglemark skriver om längden pÃ¥ böcker – han tycker att mÃ¥nga romaner idag är för lÃ¥nga. De innehÃ¥ller mycket oväsentligt.
Man kan ju undra vad det beror pÃ¥. Är det en frÃ¥ga om förändrad praxis pÃ¥ förlagen – hur beter sig redaktörer idag jämfört med för 30 Ã¥r sedan? Ibland hör man förklaringen att det skulle bero pÃ¥ att ordbehandlaren gör det sÃ¥ enkelt att skriva mycket, jämfört med skrivmaskinstekniken. För texter som produceras och levereras elektroniskt blir inte sÃ¥ mycket dyrare att sätta nÃ¥gra hundra sidor extra, jämfört med den period dÃ¥ man fick skriva in texterna igen pÃ¥ tryckeriet. Men det kanske är en för enkel och teknikdeterministisk tolkning.
Filmer kan också vara för långa. Man blir nästan förvånad när någon film håller det gamla standardmåttet 1.5 timme. Många filmers manus håller inte för dryga två timmar.
Nja, jag vet inte det precis. Jag har nog aldrig irriterats över att en bok (en roman i varje fall) varit alltför laang om den nu överhuvudtaget är värd att läsa. (Författare som t.ex. Stig Larsson eller Bret Easton Ellis kan aldrig skriva tillräckligt kort – eller helst inte alls. Den berömda ”Catch 22” var saa traakig att den tillsammans med ”Ulysses” bildar den grupp paa tvaa böcker i min bokhylla som jag aldrig orkat läsa till slut.) Läste just P.G. Evander’s ”Plötsligt medan dimman lättar” -utmärkt men helt klar för kort. Tänk bara paa Umberto Eco eller le Carré – kraftiga doningar som räcker ett tag. Kanske har inflytande av lättklickade visuella media gjort ovana bokläsare litet otaaliga?
Jag kollar just nu i bokhyllorna – den tjockaste boken där är nog Solochov’s ”Stilla flyter Don”, ca 15 cm, dock uppdelat paa 5 band. Maugham’s ”Of human bondage”, drygt 4 cm . Daa räknar jag inte biografier eller facklitteratur. I Stockholm har jag Vikram Seth’s ”A suitable boy” säkert 5 -6 cm (i paperback!), en briljant bok som tog slut alltför fort tyckte jag.
Förresten: är det empiriskt belagt att romaner var tunnare förr? När började i saa fall den nedaatgaaende trenden? Och vem bedömer vad som är oväsentligt?
Vänligen
K.-
Nej, jag klagar inte heller i fall som Umberto Eco eller Neal Stephenson; Cryptonomicon är nästan 1000 sidor. och Foucaults pendel hade gärna fått fortsätta några hundra sidor till.
Har ingen aning om det är empiriskt belagt – här hänvisar jag bara till Johans Ã¥sikter om att ett problem ”med mÃ¥nga moderna romaner, enkannerligen genreromaner, är att de innehÃ¥ller mycket som inte är strikt taget nödvändigt för historien … Det leder till böcker som är onödigt lÃ¥nga.”
Men, visst, det behöver inte alls vara sÃ¥här – mÃ¥nga av de klassiska romanförfattarna skrev ju jätteromaner.
Sen finns det ju ett subjektivt drag vad gäller innehÃ¥llet. Vissa författare har förmÃ¥gan att fylla till sidantalet smÃ¥ böcker med mycket innehÃ¥ll, medan andra författare behöver bre ut sig. Ta Lars Gustafssons Tennisspelarna som ett exempel – det är en bok som jag tycker fÃ¥r med mycket pÃ¥ ett litet antal sidor.
Film, däremot, där misstänker jag att det faktiskt är så att många filmer förr var kortare, även om jag förstås inte har någon statistik som backar upp mitt påstående. Som jag minns det var dock många filmer under 1970- och 1980-talen omkring 90-100 minuter, idag är de ofta 120 eller mer. Det är inte alltid manus håller för den där extra halvtimmen.
Det kan ikke skyldes tekstbehandling – det fins MANGE gamle romaner som er svært lange. Dickens, gotiske romaner, tenk pÃ¥ alle romanene pÃ¥ 1800-tallet som kom i flere bind… For tiden foretrekker jeg kortere romaner men det er sikkert fordi jeg ikke har nok tid til Ã¥ lese sÃ¥ mye som jeg gjerne vil…