Agnes Wold skrev nÃ¥gra Twitterinlägg i morse – till exempel här och här – där hon kritiserade en annonsbilaga hon fÃ¥tt med tidningen därför att den var fylld med annonser frÃ¥n kommuner och regioner. Hon ifrÃ¥gasatte att offentliga institutioner lägger pengar pÃ¥ varumärkesbyggande reklam: ”Vem har sagt att vÃ¥ra folkägda företag, kommuner och regioner fÃ¥r slösa bort vÃ¥ra pengar pÃ¥ att annonsera för sin verksamhet?”
Även om hon inte explicit nämnde universitet och högskolor är det lätt att utvidga hennes fråga till dessa institutioner. Jag har tidigare bloggat om det varumärkesarbete som pågår i gränslanden mellan näringsliv, utbildningssektorn och forskning och den därmed sammanhängande sammanblandningen av offentligt och privat och dristade mig då till att förhålla mig något kritisk till denna användning av offentliga medel:
Som anställd vid Lunds universitet kan man ju undra över hur stor del av vår budget går till sådana här aktiviteter. Det rör sig förmodligen om inte försumbara summor, pengar som istället kunde gått till att anställa lektorer som undervisar studenter och anställa doktorander och postdocs som bedriver forskning.
Förutom mitt intresse rent politiskt för det här – jag är alltsÃ¥ i likhet med Wold ganska kritisk till att använda skattemedel för att i allt för hög utsträckning annonsera för offentligfinansierad verksamhet – sÃ¥ är jag lite allmänt nyfiken pÃ¥ hur dessa annonser ser ut, hur vanliga de är, vem som annonserar, vilken bild av universitet och högskolor som förmedlas genom dem och sÃ¥ vidare.
En första och väldigt trivial observation är att annonseringen ökat under de Ã¥r jag kan överblicka. Jag började studera höstterminen 1986 och jag har inga direkta minnen av att lärosätena hade speciellt mÃ¥nga annonser pÃ¥ den tiden. (Däremot sysslade man förstÃ¥s med varumärkesbygge även förr, självklart. Vad var ”FrÃ¥ga Lund” om inte en jätteframgÃ¥ng i byggandet av varumärket Lunds universitet?) Det hela är kanske ett ämne för en studie som kombinerar idé- och universitetshistoria med mediehistoria för att analysera mekanismerna bakom denna marknadsföring av universitet, att teckna de forsknings- och universitetspolitiska konjunkturernas samvariation med högskolereklam och sÃ¥ vidare.
En annan väldigt trivial observation är att många av dagens universitet och högskolor verkligen behöver dessa annonser. Få studenter som söker till utbildningar leder till nedlagda kurser och avskedade lärare, varför det kan vara frestande att annonsera. En annan tids resursfördelningssystem kanske inte gav samma incitament till att annonsera.
Men förutom debatt om huruvida universitet och högskolor bör lägga skattemedel på att annonsera finns det en betydligt mer empirisk sida av det här.
Till att börja med: vad kostar det, aggregerat över hela högskolesektorn? Hur har dessa kostnader förändrats över tid? (Förutom den kortsiktiga konjunkturella variationen i samband med ansökningsomgångarna för kommande läsår.) Går det ens att få fram siffror på det här?
Och hur har annonseringen sett ut? Vilken bild av lärosätena är det man vill förmedla?
För att hålla igång mitt intresse för frågan tänkte jag starta en oregelbundet återkommande serie med bloggposter som har till enda syfte att ge exempel på universitets- och högskolereklam. Om jag lyckas hålla ångan uppe en tid borde det sammantaget bli till ett slags arkiv för vår tids högskolereklam. Följ arkiveringen här på bloggen under etiketten universitetsreklam. Självklart kan ett sådant lågintensivt arkiveringsarbete inte ersätta riktig forskning bedriven på UB:s vardagstrycksavdelning, tidningsmagasin eller bland mikrofilmad dagspress, utan det här blir nog ett mer anekdotiskt dokumenterande av en materialtyp som ibland är ganska efemär; sladdrigt reklamtryck, tillfällig reklam i det offentliga rummet.
Jag har redan varit inne på det vid åtminstone tre tillfällen tidigare: Karlstads universitet som annonserade i Lunds gatubild våren 2009 (då jag funderade över hur pass effektiv den här reklamen är. Den intervjubaserade studien, ett pilotprojekt med väldigt preliminära resultat, visade att Karlstads universitets annonsering i Lunds gatumiljö inte vägde speciellt tungt när det gällde formandet av informantens syn på vetenskap och teknik); Luleå tekniska universitet med sin berömda devis om att goda idéer växer i miljöer under noll grader; samt en observation från 2003 av studenter utklädda till gigantiska maskotar som gjorde reklam för Högskolan i Gävle (?) i Stockholms tunnelbana.
Dagens bidrag till arkivet kommer frÃ¥n ”Välkommen till Falkenberg”, en Ã¥ttasidig bilaga till Svenska Dagbladet (mitten av juni 2015). Bilagan, som är i tabloidformat, är producerad av Crossmedia Communication i Uppsala (som nyligen publicerade ”Kronoberg mot nya höjder”, ”en tidning om projektet Mot nya höjder, initierat av Länsstyrelsen i Kronoberg, Linnéuniversitetet och Region Kronoberg”) och innehÃ¥ller den blandning av redaktionellt material och rena annonser som är sÃ¥ vanlig i den här materialtypen. Hela baksidan upptas av en annons frÃ¥n Högskolan i Halmstad, ”Det innovationsdrivande lärosätet”:
