Jag läste Patrice Higonnets recension av Colin Jones, The Smile Revolution in Eighteenth-Century Paris.1 Här lär man sig att Ludvig XIV hade så dåliga tänder att han sällan eller aldrig log, vilket blev en norm som spreds i samhället; ordet för tandläkare, dentiste, myntades 1728 och betecknar ett yrke som var big business i franskt 1700-tal (en uppsättning löständer kunde kosta tre arbetarårslöner) och så vidare. Tandvårdens vetenskapshistoria och tandhälsans relation till politik, kultur och ikonografi: tja, varför inte? Det tycks i varje fall Colin Jones mena i en bok som försöker besvara frågan om vem som log och varför.
Förlaget har lagt upp video om författaren och boken:
- Patrice Higonnet, ”Sans teeth”, TLS 23 januari 2015, 28f. [↩]