Den tidigmoderna vetenskapens sätt att hantera information i icke-linjära format – som exempelvis Linnés och andras utveckling av papperslappar, kartotekskort och speciella möbler där sÃ¥dana papper sorteras in i fack som informationsteknologier för att samla in, ordna och Ã¥terfinna data1 – är intressant. Det blir ett slags amalgam av idéhistoria, vetenskapshistoria och bokhistoria, där materialitet och praktikperspektiv kopplas till idéer om minnet, taxonomier i naturen, kunskapsteori.
En av de som arbetat på fältet är Richard Yeo och jag snubblade över en recension av hans senaste bok i ämnet, Notebooks, English Virtuosi, and Early Modern Science.2
Recensionen pekar på hur utvecklingen av protokoll för datainsamling och samarbete inom vetenskapen växte fram under sextonhundratalet och hur ytligt sett simpla saker som register och anteckningsböcker kan beskrivas som instrument för vetenskapliga upptäckter. Yeos arbete sätter in det hela i en utveckling som börjar åtminstone med 1400-talets humanister och deras sätt att försöka minnas alla de retoriska knep och litterära citat de samlade på sig. Det hela handlar om
Yeo’s recovery of a crucial chapter in the development of scientific ethics and practice. In fact, his perspective inverts such technological utopianism; rather than exoticizing the new, he shows the dynamism of the prosaic. Notebooks could be as innovative as telescopes, as they encouraged the emergence of information as a kind of inscription that, through collaborative use, became empirical evidence. These blank volumes stimulated revolutionary transformation, bonding together the community of virtuosi on whose shoulders the brightest of minds ascended to virgin peaks.
- Charmantier, Isabelle, och Staffan Müller-Wille. â€Carl Linnaeus’s botanical paper slips (1767–1773)â€. Intellectual History Review vol 24,(2014): 215–38 [↩]
- Nicholas Popper, ”Aids to co-operation”, TLS 22 & 29 augusti 2014, 27. [↩]