Hade ett givande samtal idag med ett par kollegor – en idéhistoriker, en genus- och filmvetare – som har flera Ã¥rs erfarenhet av att undervisa pÃ¥ kurser som handlar om humanistiska perspektiv pÃ¥ datorer; kurserna har periodvis varit förlagda vid en annan institution och en annan fakultet, och mÃ¥nga av studenterna som läste kurserna var inte humanister. Själv har jag ocksÃ¥ erfarenhet av att undervisa pÃ¥ kurser där studenterna är naturvetare, medicinare, ingenjörsstudenter och sÃ¥ vidare. Sedan mer än tio Ã¥r arbetar jag med ”Människan i universum” som är ett samarbete mellan astronomi och idé- och lärdomshistoria.
En gemensam erfarenhet som vi hade var att många av dessa studenter uttryckte att det var viktigt att få andra perspektiv på sina ämnesområden än de som de vanligtvis fick. Men vi diskuterade också det faktum att det ibland kunde dyka upp studenter som var både väldigt engagerade och väldigt duktiga och kunde vara intresserade av att fortsätta på högre nivåer. Man kan undra vad dessa studenter med andra intressen, andra bakgrundskunskaper än den traditionellt humanistiska kan bidra med till våra ämnen och kunskapskulturer?
Jag tänkte pÃ¥ vÃ¥rt samtal när jag läste en intervju med Alex Wellerstein, skaparen av Nukemap, den välkända simuleringsverktyget som underlättar att förstÃ¥ kärnvapendetonationers effekter. Bakom eller kanske snarare inbyggt i Nukemap ligger mycket kunskap om det kalla krigets kärnvapenteknik som teknik- och vetenskapshistorikern Wellerstein samlat pÃ¥ sig i sin forskning; det är ett verktyg som gör det möjligt att interagera med den vetenskapliga och tekniska kunskap som utvecklades under kärnvapeneran. Och själva formatet gör det mÃ¥hända lättare att förstÃ¥ kärnvapnen bättre för oss icke-specialister, vi som vanligtvis inte läser publikationer som ”Fallout and Radiological Countermeasures” (Stanford, 1963) och det gör därmed saker som ”airburst” och ”fallout models” mer begripliga.
I samtalet berättar Wellerstein bland annat att han programmerat datorer länge, och att detta intresse och denna kunskap nu har kombinerats.
HRS: How do you describe what you do? Are you a computer programmer, or a historian, or both?
AW: I’m a historian, but I’ve been doing computer programming for a long time. It’s just one of these skills that I happen to have and I’ve been
developing simultaneously with my historical study and interest. And over time, as with any kind of skill that’s amenable, database and digital-media
work merged into the practice of the historical work very tightly. I’d say NukeMap is a product of me as a computer person and
also as a historian. In the end, I’m a historian of science and technology who makes things.
Nära Anderstorp, den plats i Småland där jag tillbringade mina första nitton år, ligger sedan 1938 Hagshult flygplats. Om det otänkbara inträffar och det blir ett kärnvapenkrig som involverar Sverige så är Hagshult, som fortfarande används aktivt av Flygvapnet, ett möjligt mål. Vad skulle det innebära för min födelseort?
Om en SS-4, om jag förstår det hela rätt den typ av missiler som spelade en huvudroll i Kubakrisen, slog ned där med sin 2.4 MT laddning och vinden blåste västerut, så skulle konsekvenserna blir förödande för inte bara Anderstorp utan även många andra orter. Nukemap gör det hela något lite mer konkret och begripligt.