Maskinen från Düsseldorf

Jag fick tag i biljett till en av Kraftwerkspelningarna i Köpenhamn i helgen; lördagens framförande av Computer World plus varierande greatest hits. Spelningen var bra – de spelade The Model i tysk version, versionen av Airwaves var en fin uppdatering av en klassiker – men det fanns vissa mindre lyckade partier ocksÃ¥; La Forme var ett sedvanligt sömnpiller, och jag tyckte att ljudbilden var mindre betagande än de tvÃ¥ tidigare spelningar jag bevittnat, speciellt den pÃ¥ Olympen 1991 hade ett bättre ljud (och varför framförde de inte hela Computer World?).

Samtidigt som man är lite skeptisk ibland kan man ju inte låta bli att beundra långsiktigheten i det elektroniska projektet från Düsseldorf. Ibland pratas det en del bland mina vänner om möjligheten att bandet aldrig slutar att turnera, även efter det att Ralf ställer in cykeln i garaget.

Ett sätt på vilket bandet lever vidare är förstås som råmaterial för diverse covers. Jag älskade Balanescukvartettens stråkkvartettsversioner, och på den senaste tiden har Linnea Olsson seglat upp som en fin uttolkare av Hütter-Bartos-Schneider-Flür-Schult. Hennes blandning av Frippertronics och cello funkar jättebra i sammanhanget.