Lennart Lindegren och jag har en kurs i astronomihistoria och kursavslutningen var i tisdags. Studenterna presenterade sina projektarbeten som, vid sidan av de reguljära tentorna, utgör examination på den här 7.5-poängskursen. I projekten fördjupar de sig i någon del av astronomins historia.
Kursen har flera observationella moment. Hela kursen har observerat Jupiters månar (i ett teleskop från 1914), spanat efter komet Panstarrs och försökt se Andromedagalaxen.
Dessutom har flera av projekten haft observationella inslag. En student skrev om solfläckarnas historia inte bara med utgångspunkt i litteraturen utan observerade även själv solen med ett instrument med tekniska prestanda som liknade de som stod till buds för 1600-talets astronomer. Hon kunde bland annat konstatera hur solfläckarna ofta ligger nära ekvatorn, att de uppträder i grupper och att solen roterar med ungefär en månads rotationstid.
Med ett sådant här solteleskop kan man återskapa Galileos, Scheiners och de andra 1600-talsastronomernas solobservationer.
Ett annat projekt handlade om spektralklassifikation och innehöll ett laborativt moment vid sidan av litteraturstudierna: klassifikation av objektivprismeplåtar med en upplösning som liknade de som Henrietta Leavitt använde för sitt stora klassifikationsprojekt vid Harvardobservatoriet. Projektet om populärastronomins historia läste inte bara om populärvetenskapens historia utan gjorde även empiriska studier av populärvetenskap från 1920 och framåt. Ett projekt behandlade antika och medeltida astronomiska mätinstrument och där mätte studenterna upp vinklar mellan olika himlakroppar med en Jakobsstav.
Jakobsstaven användes för att mäta vinklar på himlavalvet
Ett projekt handlade om heliometern och de studenterna kunde med en heliometer – konstruerad av Lennart – bestämma förändringar i solens diameter under terminen, vid sidan av sina litteraturstudier om det här instrumentets betydelse för 1800-talsastronomins försök att bestämma parallaxen för nÃ¥gra närbelägna stjärnor.