Bogdanovaffären är inte jämförbar med Sokaldebatten, skriver Alf Rehn i sin briljanta blog Nasty Scholar. Han pekar helt riktigt på några väsentliga skillnader som har att göra med författarens intentioner och som är viktiga att hålla aktuella.
Sokal var verkligen ute efter att ’skoja’ med cultural studies (’ta heder och ära av sagda forskningsfält’ är en annan skrivning som nog mÃ¥nga skulle satsa pÃ¥), medan Bogdanovbröderna snarare tycks ha varit ute efter att fÃ¥ tvÃ¥ doktorsavhandlingar publicerade illa kvickt. (Enligt nÃ¥gra rapporter lär de ha behövt titeln PhD av helt utomakademiska skäl.) De försökte inte visa att fysik är meningslöst. Ett annat faktum av intresse som Rehn nämner (och som min kollega Sven Widmalm ocksÃ¥ tryckte pÃ¥ när vi diskuterade saken häromdagen) var att Sokal lyckades fÃ¥ sin text publicerad i en tidskrift som väl närmast fÃ¥r anses vara av B-karaktär i sammanhanget. Social text har inte nÃ¥gon specialisering inom STS-fältet (och jag tror inte ens de hade nÃ¥gon peer review av STS-folk inför temanumret som Sokaltexten kom med i). Jag hade velat se vad som hänt med Sokals text om han skickat den till Social studies of science, Technology and Culture eller Isis … Bogdanovfallet handlar om tvÃ¥ doktorsavhandlingar och ett antal artiklar publicerade i fysiktidskrifter inom fältet.
Men anledningen till att jag nämnde Sokal i min postning var att den efterföljande debatten flera gånger ha nämnt Sokal och Bogdanov i samma andetag och det är, menar jag, trots allt relevant. Visst, intentionerna är olika men liknande frågor kring peer review, relevans, buzzwords istället för substans osv aktualiseras i bägge fallen.
Sven Widmalm skrev förresten intressant om Sokal och Science wars i DN i september.