Av nÃ¥gon anledning – demografi, inkomst, vad vet jag, de hade i varje fall hämtat min adress frÃ¥n SPAR – fick jag en katalog frÃ¥n Gant hem i brevlÃ¥dan. En samling reklambilder i form av en story som utspelar sig i Skottland. Mycket tweed, mycket lammull, mycket dimma över hedlandskapen och collegespirorna.
Visst, det är höst och det är därför lämpligt med en höstig skotsk känsla (fast lite märkligt för ett märke som vanligtvis säljer sig med en image som är mer New England än England). Men kan det inte också vara ett tecken på att vi verkligen befinner oss i en lågkonjunktur? Så var det ju också vid lågkonjunkturen i början av 90-talet, då det blev inne med en lantlig engelsk stil; oljerockar, Burberry, lammull, tweed, grova material, gärna med hund i koppel. Det skulle se ut som om man precis var på väg hem från en rävjakt. Man sökte en manifestation av trygghet när lågkonjunkturens vindar svepte utanför fönstren.
Egentligen tror jag ju inte på det här (idén är förstås inte ny, det klassiska exemplet med kjollängder och världsekonomiska konjunkturcykler är välbekant). Det är liksom för simpelt, för aggregerat och snarast omöjligt att falsifiera. Men vad är det egentligen som styr modets växlingar? Finns det en koppling till ekonomin?