200-nånting sidor in i Spook country, och det är en läsning full av materialitet; beskrivningarna av det taktila, det fysiska, är så utmejslade och så ofta återkommande att de frammanar en närvarokänsla som ligger långt bort från den platonska cyberspace som vi brukade förknippa honom med, då, för länge sedan, på 1980-talet. Det här stråket fanns även i Pattern recognition. Från cyberspace till the end of cyberspace; är nyfiken på att se vad Alex Soojung-Kim Pang kommer att göra av konceptet.
Förutsägelse: om ett hundra år kommer Spook country och Pattern recognition användas av historiker som vill diskutera delar av det tidiga tjugoförsta århundradets samhälle ur ett material culture-perspektiv. Gibson kommer alltså inte att vara en en-idé-författare.