Läste Flyktkonsten. Fredrik Sjöberg har en egen stil, lite som om man hade blandat lika delar Peter Nilson (essäisten, inte romanförfattaren) med Klas Östergren (pre-Fattiga riddare). Fyndigt och rappt skriven, väver den samman nutid och dåtid, författaren med det historiska källmaterialet; man glufsar i sig den på en kväll.