SÃ¥ diskuteras dÃ¥ skiljelinjen mellan kultur och samhälle än en gÃ¥ng; vänstern ser samhällets brister post-Katrina, högern ser ren natur. Vid mitt frukostbord (dvs Sydis) idag representeras de bägge stÃ¥ndpunkterna av Carl Rudbeck (”Tarvliga tjuvnyp mot USA” verkar inte finnas pÃ¥ nätet, Sydsvenskan: kom igen och lägg ut texterna pÃ¥ nätet!)) och av Andrew Jamisons artikel. Se även Paul Krugmans text i NYT. En brist som har med samhällsorganisation och inte med naturkrafter att göra är att man tydligen inte ägnat tillräcklig uppmärksamhet Ã¥t att evakuera ”New Orleans’s ’low-mobility’ population – the elderly, the infirm and the poor without cars or other means of fleeing the city, about 100,000 people.” För nÃ¥gra Bushkritiska startpunkter i bloggosfärens diskussion av situationen i New Orleans, se de senaste dagarnas poster pÃ¥ Crooked timber, Cosmic variance, Brian Leiter. Dessa debattörer ser tydliga brister i samhället som blottlagts av naturkatastrofen.
Orkanen har blivit det senaste exemplet pÃ¥ en konflikt kring synen pÃ¥ naturen. Natursynen är inte apolitisk, den är politisk. Och delar av den amerikanska högern har ett synsätt pÃ¥ naturen som är, minst sagt, Ã¥lderdomligt, förÃ¥ldrat, ovetenskapligt. Det finns inte det minsta stöd för ”intelligent design” i peer reviewad forskning, ändÃ¥ vill Bush ge utrymme Ã¥t denna religiösa natursyn i amerikanska skolorna.
Ett annat exempel pÃ¥ den antivetenskapliga hÃ¥llningen hos delar av den amerikanska högern är situationen vid de amerikanska nationalparkerna. Tydligen har Bushadministrationen tillsatt en utredare, Paul Hoffman, som i ett förslag vill reformera nationalparkssystemet. I förslagets diskussion om de utbildningsinsatser som sker vid parkerna ”is an attempt to eliminate ’virtually every reference to the theory of evolution.'”