Erik brukar notera Googlejournalistik (här är det senaste exemplet). PÃ¥ den konferens i kulturstudier jag befinner mig pÃ¥ för tillfället finns det Google-forskning. AlltsÃ¥ inte forskning om Google, utan ”slÃ¥r man pÃ¥ begreppet bluttanbläh pÃ¥ nätet/Google fÃ¥r man 200 000 träffar”. Hittills har frasen dykt upp i tvÃ¥ plenarföreläsningar av sju möjliga.
Förresten: Scandic hotell har gratis wlan/wi-fi/airport. Hurra! Förvånansvärt få svenska hotell har det. Varför?
Senast jag bodde på hotell och hade en bärbar dator med mig frågade jag om de hade wifi. Killen i receptionen såg bara frågandes ut och var tvungen att fråga någon sorts chef. Hon visste inte heller vad det var så jag förmodade att de inte hade wifi, gratis eller ej.
Jag kanske skulle bett dem googla.
Men Gustav, bluttanbläh ger ju inga träffar alls pÃ¥ Google (än), inte 200 000 som du skriver. 🙂 Hur söker du? 🙂
Herrgud, det sprider sig! Jag har slutat notera förekomster av Google-journalistik, eftersom det skulle bli så mycket.
Stefan skrev nyligen om det politiska googlandet:
http://www.stefangeens.com/000725.html
Inom språkforskeriet är google-sökningar numera ett vanligt sätt att både leta efter undersöknings- och jämförelsematerial på. Vi har ju inga fina textkorpusar som engelsmännen eller danskarna utan bara Språkbanken som är rätt halt i jämförelse med andra länder. Ska nog leta lite efter bluttanbläh själv fast med olika stavningar.