”Good communication is essential to maintaining confidence in science,” says Paul Nurse, president of Rockefeller University in New York and one of the competition’s patrons. ”If we don’t talk about science there may be no science to talk about.”
Uttalandet kan anses typiskt för mycket av vetenskapsinformatörsuppdraget; det viktiga är att folk känner till och är sympatiskt inställda till vetenskap, inte att allmänheten får en kritisk genomlysning av det forskningsindustriella komplexet.
För att uppnÃ¥ en sÃ¥dan sympatisk inställning gentemot vetenskapen anordnas i England tävlingen FameLab till vÃ¥ren (enligt en notis i Nature, varifrÃ¥n även citatet ovan är hämtat). Man har tre minuter pÃ¥ sig att övertyga domarpanelen med en ”underhÃ¥llande” presentation av vetenskap för en icke-vetenskaplig publik. Vinnaren fÃ¥r göra TV Ã¥t Channel 4 och Ã¥ka pÃ¥ föreläsningsturné.
Bland sponsorerna märks flera medieföretag och den globala läkemedelsjätten Pfizer.
Är det verkligen en ”underhÃ¥llande” beskrivning av det forskningsindustriella komplexet vi behöver? Är inte ett problem att sÃ¥ mycket av det som skrivs om vetenskap i medierna är ägnat att underhÃ¥lla istället för att förstÃ¥?
Allt är dock inte underhållning. Man kan ju läsa Daniel S. Greenberg. Det tycks finnas olika åsikter inom vetenskapsjournalistiken om mål och medel. Ibland bryts informatörsidealet mot ett mer kritiskt journalistiskt uppdrag; läs till exempel inlägget av Ulrika Björkstén i en debatt i Svenska föreningen för vetenskapsjournalistik.