Copernicus ben och Polens medlemskap i EU

I Frombork söker man för närvarande efter Copernicus jordiska kvarlevor. Owen Gingerich rapporterar via en maillista att man öppnat en grav, men den innehöll ett alldeles för ungt skelett. Två andra gravar kommer öppnas för att man ska kunna fastlägga exakt vilka ben som tillhörde denne vetenskapshistoriens gigant.

Det hela låter lite som gamla tiders commemorative practices, då man bland annat öppnade Tychos grav i Prag och utförde en väldokumenterad osteologisk undersökning av Tychos skelett i samband med 300-årsminnet av Tychos död 1901, eller när man i ett slags blandning av upplysningstida vetenskapsdyrkan och sekulär helgonkult i mitten av 1700-talet ställde ut Galileos långfinger på museum.

Om man menar sig kunna identifiera graven kommer det finnas en anledning till att hylla Copernicus på något sätt, ett uppmärksammande som passar väl in i en nybliven EU-medlems önskan att manifestera sin plats i historien.

För den som kan polska kan den här artikeln ge mer upplysningar.

Owen Gingerich har skrivit om Copernicusjubileet 1943, dÃ¥ Copernicus hade stort symbolvärde för exilregeringen samtidigt som tyskarna försökte göra astronomen till tysk, i ”The Copernican quinquecentennial and its predecessors: Historical insights and national agendas”, i Pnina G. Abir-Am och Clark A. Elliott, Commemorative practices in science: Historical perspectives on the politics of collective memory (Chicago, 2000).

Jag har skrivit om Tychofirandet och gravöppningen 1901 i ”’Nordisk forsknings riddarsaga’: Tycho och astronomins minneskultur omkring 1900”, Elisabeth Mansén och Svante Nordin eds., Lärdomens bilder: Festskrift till Gunnar Broberg (Stockholm, 2002).