Jag gillade ju inte Quicksilver, Neal Stephensons bamse. Den är helt enkelt för pratig och har för låg densitet. Slutade läsa efter en 3-400 pratiga sidor.
Nu har Johan Anglemark startat en kampanj som verkar lovvärd!
Jag gillade ju inte Quicksilver, Neal Stephensons bamse. Den är helt enkelt för pratig och har för låg densitet. Slutade läsa efter en 3-400 pratiga sidor.
Nu har Johan Anglemark startat en kampanj som verkar lovvärd!
Jag som älskar tegelstenar, men kravet är givetvis att boken är bra. Vissa böcker vill jag aldrig ska ta slut och då är 700 sidor inte alls för mycket.
Annica
”Vissa böcker vill jag aldrig ska ta slut”
Det är den inställningens ständiga utbredande jag tycker riskerar att fördärva litteraturen. Att läsa för att gosa ner sig i en story som man vill aldrig ska ta slut. Motsatsen är det jag föredrar, en skickligt komponerad bit prosa som är väl avvägd, tät och elegant och yrkesskickligt strukturerad så att allt får precis det utrymme det behöver för maximal effektivitet. Inga långa oändliga ordsvärmar bara för att läsaren ska få ligga och gosa extra länge.
Det finns självklart plats för bÃ¥da i böckernas värld, och jag säger inte att den ena är ”objektivt” bättre än den andra, men den ordrika gosvarianten hÃ¥ller pÃ¥ att slÃ¥ ut den eleganta, effektiva. Och det ogillar jag.
Densitet är ett bra ord. Tor Nörretranders kallar samma sak för ”exformation” i sin tegelsten Märk Världen. Han menar att man kan räkna sÃ¥ här:
(mängden text man förkastat för att ta fram sitt resultat / mängden producerad text)
Nyckeltalet skulle utgöra exformation, tätheten i det tryckta. Det är sÃ¥ledes inte bokens antal sidor som avgör, utan hur mÃ¥nga böcker, intervjuer, timmars arbete och slängda utkast som gÃ¥tt Ã¥t för att skapa den – i förhÃ¥llande till resultatet.
Metro är gratis, men har låg exformation. Spiegel, eller Harvard Business Review kostar mer, men i kronor per enhet exformation är de senare en bättre investering än Metro. Det dyraste man kan betala med är sin tid. Därför slutar jag skriva här.
Hilsen,
Carl
Jag instämmer. Det verkar faktiskt som en ganska bra idé. Jag har själv gett mig på ett flertal böcker den senaste tiden som jag upplevt precis som Gustav säger sig ha upplevt Quicksilver. Visst har jag läst, och läser, mängder av bra böcker som är på närmare 1000 sidor eller mer, men som Anglemark säger är det absolut inte en kvalitetsgaranti.
Pingback: roulette