Via Johan Norberg hittar jag Mauricio Rojas rapport (pdf) om EU:s jordbrukspolitik.
Europas liberaler kan inte acceptera detta sakernas tillstånd. Det finns ingen annan väg ut ur EU:s moraliska träsk än att helt och hållet avskaffa GJP.
/…/
vi vet att de glada europeiska kossorna – och de ännu gladare multinationella jättar som Arla, Lactalis, Nestlé, Spin Knit och Wonder Foods – kostar fattiga bönders liv i Indien, Jamaica eller Dominikanska republiken
/…/
Det finns en utbredd uppfattning om att ett avskaffande av EU:s subsidiepolitik skulle leda till en katastrofal rasering av jordbrukssektorn, med svåra följder för livsmedelskvalitén, sysselsättningen och landsbygdsutvecklingen generellt. Det är vad mäktiga agroindustriella lobbies har utbasunerat i årtionden i syfte att försvara en politik som är både ekonomiskt och moraliskt ohållbar. Det finns inget liv för Europas landsbygd utan subsidier och tullmurar, det är budskapet. I det perspektivet är det mycket intressant att titta på de industrialiserade länder som faktiskt har rivit ner skammens mur och avskaffat subsidiepolitiken.
/…/
Det fanns med andra ord ”a life after subsidies” (detta var reformens motto) och inte bara det, det nya livet var mycket bättre än det under subsidiernas tid. AngÃ¥ende miljön och livsmedelskvalitén finns det inga indikationer pÃ¥ en försämring, tvärtom. Avskaffandet av bl a input-subsidierna har lett till en rejäl minskning av kemikalieanvändningen och den nya exportorienteringen mot alltmer kvalitetspräglade livsmedel har avsevärt förbättrat böndernas medvetenhet vad gäller ekologi och hygien. Som Världsbanken konstaterar i det citat som inleder detta avsnitt: ”policy of liberalization created a more vibrant, diversified, and sustainable rural economy in New Zealand”.
Go, Mauricio, go!
Jämför även med ett inlägg av Anders Carlsson om EU från ett sydafrikanskt perspektiv.