Bennettgruppens (eller framtidsgruppen som den ocksÃ¥ kallas) förslag presenteras just nu pÃ¥ Studio 1. Enligt Björn Elmbrandt är det den svenska modellen i 2000-talet; näringslivsföreträdare och fack samsas i policymaking. I det här fallet är det ett förslag om innovationspolitik – man ska satsa nio miljarder i ett program som ska gynna innovation genom att göra det enklare för forskningsresultat att spridas i innovationssystemet och leda till produkter som leder till arbeten som leder till skatteintäkter som leder till ett lyckligt Sverige. (I inslaget var det oklart i vilken utsträckning pengarna skulle gÃ¥ till forskning eller mäklande av forskarresultat.) Vi ska alltsÃ¥ konkurrera med kunskap och avancerade innovationsaktiviteter istället för billig industriproduktion. Forskning och utbildning inom bland annat fordons- och läkemedelsbranscherna.
Ansatsen är god, vad jag kan förstå efter ett kort radioinslag, och siktar framåt på ett sätt som man saknar annars i den dagspolitiska debatten. Men det är viktigt att en del av pengarna verkligen går till en förhållandevis fri vetenskaplig forskning; mycket av forskningen har under 1990-talet blivit mer styrd av kortsiktiga nyttohänsyn och industrins intressen. Det behövs resurser till en nyfikenhetsinriktad forskning. SSF, KK-stiftelsen, VINNOVA och andra stora finansiärer finns redan på banan och gör innovationsinriktad forskningsfinansiering. Kortsiktighet i forskningsfinansieringen är nog inte rätt väg framåt.