Tillbaka efter en härlig vecka i Anderstorp (nära Gnosjö). Pulkaåkning och mammas/farmors köttbullar.
Ett par negativa ting kunde noteras. Den lokala tidningen har en artikelserie som gräver fram miljösynder där företag i Gnosjötrakten släppt ut mängder med tungmetaller sedan 1930-talet och framåt. En baksida av Gnosjöandan som sällan uppmärksammas. (Här är ett typexempel.)
Dessutom har ett par konkurser noterats: ett företag som tillverkade lädervaror samt en underleverantör till Ericsson. När Gislaved AB slog igen häromåret menade många i Anderstorp att industristrukturen (dryga hundratalet småföretag i flera olika branscher) gjorde orten mindre känsligt än Gislaved. Men även om Anderstorp är mindre utsatt än Gislaved, kanske man ändå kan uttrycka viss skepsis inför framtiden. Är de bägge konkurserna enstaka händelser, eller döljer sig en strukturell problematik här? Hur ska man i så fall tackla problemen?
Caroline Wigrens forskning visar att regionen är relativt sluten. Vad händer – givet den mentaliteten – om ekonomin förändras?
Kanske är den här industriregionen, med sin tillverkningsindustri, helt livskraftig: alla kan ju inte jobba med datorer eller i serviceyrken. Kanske kommer den att stagnera när den utsätts för ökad konkurrens från låglöneländer? Jag har faktiskt ingen aning.
För att sluta på en positiv sida: ortens skönhetssalong (ansiktsbehandlingar, massage, skönhetsvård) har enligt samstämmiga uppgifter goda tider med nyanställningar och många kunder. Ett tidens tecken?
What’s up med Google-annonserna?
Ett experiment, var intresserad av hur de funkar.