Konferensresa = fundera över vägguttag.
En detalj men likafullt en viktig sak: förra veckans konferensande i Wales aktualiserade frågan om det här med vägguttag. Man måste ju kunna ladda sin telefon – kontakt med familjen, boardingkort för flyget, biljett över Öresundsbron och mycket annat – och sin dator, för det där sista-minuten-uppdaterandet av presentationen. Adaptern till vänster fixade just det (den till höger är från en tidigare resa till USA).
På något vis finner jag det intressant att vi i västerlandet har åtminstone tre olika standarder för vägguttag (och amerikanarna har förstås 110 Volt/60 Hz).
Men på tåget mellan Birmingham och Aberystwyth blev jag varse ett alternativt sätt att ladda europeisk 220voltselektronik i Storbritannien. En person klev på tåget och kopplade in sin europeiska mobilladdare. Jag frågade hur det gick till och den vänlige turisten från Frankrike hade lärt sig tricket att den tredje pinnen i engelska uttag bara är ett slags säkerhetsgrej; han stack helt sonika in någonting, typ en bilnyckel, i det tredje hålet och så funkade det som hemma i Europa. Ungefär som när våra barn var små och vi barnsäkrade hemmets uttag, fast här gäller det varenda uttag i hela Storbritannien. Det kommer helt enkelt ingen ström om inte mittengrejen är på plats.
Jag tog det säkra före det osäkra och körde med adapter, men det finns uppenbarligen alternativ.