Det var ett noga regisserat evenemang när Stockholms observatorium i Saltsjöbaden invigdes fredagen den femte juni 1931. Lindblad hade lagt ner mycket möda på att skapa en händelse, en offentlig manifestation av astronomin. Att titta lite närmare på vem som bjöds in och formerna för invigningen säger något om hur astronomerna såg på sin vetenskap, hur man ville placera in sig själva i tidens offentlighet.
Arkivmaterialet gör det möjligt att rekonstruera arbetet med att regissera händelsen. Listan över inbjudna sattes upp i ett slags rangordningsföljd. Först kom, förstås, Kungahuset: Kungen, Kronprinsen och tre ytterligare prinsar, samt Riksmarskalken. Därefter följde statens övre skikt med Stats- och Ecklesiastikministrarna, Statssekreterare, Expeditionschef och 1 Kansliråd i Ecklesiastikdepartmentet, Riksdagens talmän och v. Talmän samt stadens och länets övre skikt: Överståthållaren, Landshövdingen i Stockholms län, några borgarråd.
Därpå följde, i inbjudningslistan, ett ”lämpligt antal herrar från Saltsjöbaden”, Presides och v. Presides och sekreterare i arkipelagen av akademier i Stockholm samt Vetenskapssocieteten i Uppsala, KVA:s ledamöter, representanter för Stockholms högskola, ”Astronomer av rang i de nordiska länderna” och representanter för Svenska Astronomiska Sällskapet. Och så förstås ”Bankdirektör och Fru K.A. Wallenberg” mfl medlemmar ur finansfamiljen, bland andra Häradshövdingen herr Marc. Wallenberg och herr direktören Jacob Wallenberg; dessutom: ”Bankdirektör Wallenberg borde kanske tillfrågas, om han önskar några inbjudningskort att dela ut”.
De som byggde observatoriet rent fysiskt bjöds in: arkitekten Anderberg, entreprenörerna vid Observatoriebygget: ett flertal direktörer och ingenjörer, målarmästaren Palmqvist och dekorationsmålaren Månsson och så vidare.
Man betonade kontinuiteten med historien varför släktingar till Wargentin och representanter för Jämtlands Gille (bägge kategoriernas inbjudningar ”torde kunna ombesörjas av Nordenmark”, denne entreprenör och historiker som verkade ibland i kulisserna, ibland i öppen dager, de där händelserika åren i svensk astronomi från 1919 till 1931 och framåt).1
Alla dök förstås inte upp, men totalt sett var det ungefär trehundra gäster som deltog och ”som defilerade förbi de utposterade studentmarskalkarna”, som DN skrev i sin artikel (som på förstasidan flankerades av en artikel om efterspelet till Ådalen och att flera av ledarna för händelserna där dömts till straffarbete).2 Kronprinsparet kunde inte vara med, vilket de kompenserade med ett eget besök på observatoriet en tid därefter.
Förstasidan på DN 6 junki 1931
Det som astronomerna inte kunde foga in i sin minutiöst planerade ceremoni, vädret, samarbetade inte; ett kort men intensivt regnoväder gjorde att ceremonin fick hållas inomhus. Där höll Vetenskapsakademiens preses, generaldirektör Wohlin, invigningstalet. Nils Wohlin – som periodvis var Bondeförbundare men 1931 satt i andra kammaren som representant för högern, var generaltulldirektör, chef för Tullverket, och har karaktäriserats som nationalist – nämnde särskilt Knut och Alice Wallenbergs stiftelses roll
förutan vilken donation den nybyggnad vars invigning nu förestår säkerligen icke kunnat inom överskådlig tid förverkligas. Jag uttrycker icke endast Vetenskapsakademins, utan över huvud hela den vetenskapliga astronomiska forskningens, ja, den naturvetenskapliga världens i hela vårt land känslor då jag till akademins här närvarande ledamot, hr Knut Wallenberg, framför akademins akademins varma tack för denna storartade gåva, uttryck för den förnäma patricieranda som svenska stormän tid efter annan under historiens lopp lagt i dagen vid främjandet av fosterlandets kulturella och ideella strävanden.
Efter ytterligare tack till flera höga vederbörande samt observationen att ”det finns få vetenskaper som ha något så säreget lockande och tjusande som astronomin […] en av de starkaste krafterna i tiden för utjämning och fred i en eljest så söndersliten värld” överlämnade sedan Wohlin Vetenskapsakademiens Wargentinmedalj i guld till Nordenmark; det lär ha varit första gången den präglades i guld, annars hade den förut alltid varit i silver.
Därpå vidtog en promenad till kupolerna (regnet hade upphört) och besiktning av de halvfärdiga teleskopen.