Små och stora solförmörkelseexpeditioner

I solförmörkelsernas historia är solförmörkelseexpeditionerna en central aktivitet. Just för att totaliteten sker i en liten zon har astronomer i långa tider begett sig mer eller mindre långt för att kunna observera förmörkelsens totala faser. Expeditionerna kommer därför bli en fokalpunkt i ett projekt om solförmörkelsernas vetenskapshistoria.

Periodvis har det satsats ganska mycket pÃ¥ sÃ¥dana expeditioner. Ta den totala solförmörkelsen 1914 som ett exempel. KVA orkestrerade här en kommission som samlade ledande namn ur frÃ¥n astronomins och delar av fysikämnenas svenska parnass för att organisera och koordinera de svenska expeditionerna till totalitetszonen i norra Sverige: Nils Dunér, Bernhard Hasselberg, Karl Bohlin, Carl Charlier, Svante Arrhenius, Gustaf Granquist, Vilhelm Carlheim-Gyllensköld och Östen Bergstrand ingick i kommissionen (den Ã¥ldrande Dunér avgick dock snart). Riksdagen tillsköt ett anslag pÃ¥ 60 000 kronor och flera expeditioner Ã¥kte iväg. Instrument införskaffades, i vissa fall med ögat pÃ¥ framtida observationer vid sidan av förmörkelsen.¹ Eller ta förmörkelsen sommaren 1954, där alla de tre svenska observatorierna sände ut expeditioner, stationerade i Bohuslän och pÃ¥ Gotland.

Till skillnad frÃ¥n exempelvis brittiska astronomer, som verkade inom en global kolonialmakts infrastrukturella förutsättninar och som därför under 1800-talet var verksamma pÃ¥ global skala – en historia som tecknats förtjänstfullt av Alex Soojung-Kim Pang – höll sig flertalet av de svenska expeditionerna till förmörkelser som ägde rum hemma i Sverige.²

Men undantag finns. Lundaastronomerna skickade en expedition till Kaukasien 1936, en idé som växte fram ur kontakter som knöts vid en studie- och seminarieresa som lundaastronomerna gjorde till observatorierna i Pulkovo, Leningrad och Moskva.

Och vid en förmörkelse 1947 sändes tvÃ¥ expeditioner iväg, en till Västafrika (Lomé i nuvarande Togo), en till Brasilien. Av rapporterna att döma hade Afrikaexpeditionen viss nytta av franska och brittiska koloniala myndigheter och bägge expeditionerna nytta av den organisatoriska och materiella infrastruktur som företag och organisationer som Rederiaktiebolaget Nordstjernan/Johnsonlinjen, Electrolux, konsulat, Kungl. Telegrafstyrelsen erbjöd: att hÃ¥lla igÃ¥ng solförmörkelseexpeditioner lÃ¥ngt frÃ¥n de observatoriemiljöer där astronomer vanligtvis observerar himlen krävde resurser.³

Lunds observatorium skickade en expedition till en total solförmörkelse i Kaukasien 1936. Holmberg, Erik. ”På jakt efter en förmörkad sol”. I Cassiopeia: Tycho Brahe-sällskapets årsbok, 1939:40–52, 41.

NÃ¥gra tyska amatörastronomer pÃ¥ solförmörkelseexpedition i Sverige sommaren 1954. Till vänster: Dieter Lichtenknecker. Källa: Wolfgang Paech, ”Dieter Lichtenknecker und Lichtenknecker Optics” http://www.amateurastronomie.com/klassiker/pics/lichtenknecker.pdf

Och även amatörerna har varit verksamma. Inte sällan har en del av de astronomiföreningar och enskilda amatörer som vi mött i projektet om amatörastronomins historia utrustat expeditioner till totalitetzonerna, och en preliminär materialöversikt visar att det kommer gå att beforska dessa.

Vissa expeditioner har dessutom inneburit ett slags samarbete mellan amatörer och professionella astronomer. Ett exempel är en expedition sommaren 1973 till solförmörkelsen i Mauritanien. Den organiserades av Tycho Brahesällskapet med Per-Ã…ke Björklund i spetsen och resebyrÃ¥n Resespecialisterna i Malmö AB, men med pÃ¥ expeditionen fanns även fackastronomer frÃ¥n Lunds observatorium. ⁴

Men allt är inte enbart proffs- och amatörastronomers expeditioner, välförsedda med teleskop och kameror; även andra människor beger sig till totalitetzonen.

Som när ett danskt rederi ändrade tidtabellen för ångbåten Hamlet vid den totala solförmörkelsen den 28 juli 1851: man körde en extrarunda från Köpenhamn, där förmörkelsen inte var total, till Helsingborg, där den var total.

Man undrar hur många köpenhamnsbor som tog turen över Sundet för att se förmörkelsen. Knappast en expedition, men likafullt en resa till en total solförmörkelse.

Danskt ångfartyg besöker totalitetszonen i Helsingborg 28 juli 1851. Ur tidningen Fædrelandet 24 juli 1851, Hämtad ur danska KB:s databas.

1. Holmberg, Gustav. Reaching for the Stars: Studies in the History of Swedish Stellar and Nebular Astronomy, 1860-1940. Lund: History of science and ideas department, Lund university, 1999, s 44-47.) [↩]
2. Pang, Alex Soojung-Kim. Empire and the sun: Victorian solar eclipse expeditions. Writing science. Stanford, Calif.: Stanford University Press, 2002. [↩]
3. Aurell, Bengt. ”Den svenska solförmörkelseexpeditionen till Guineakusten”. Populär astronomisk tidskrift 1947: 77–92;
   Öhman, Yngve. ”Den svenska solförmörkelseexpeditionen till Brasilien vÃ¥ren 1947”. Populär astronomisk tidskrift 1947: 77–92. [↩]
4. Informationsbroschyr ”Expedition solförmörkelse 26 juni – 3 juli 1973”, Resespecialisterna Malmö AB, i Lunds astronomiblioteks samlingar, mappen ”Astronomisk tidskrift spridda nr”; Tord Hanson, Björn Stenholm och Staffan Söderhjelm, ”Solförmörkelse i Mauritanien”, Astronomisk tidsskrift nr 1 1974, 35-39. [↩]