Jag läste Philip K. Dick, Mannen i det höga slottet (Lund: Bakhåll, 1996).
Eller rättare sagt: jag läste om den, har läst den tidigare men då på engelska och nu valde jag alltså den i svensk och bra översättning av Eva Gabrielsson. (Det påstås att det här är en reviderad version av en sjuttiotalsutgåva på Kindbergs förlag.)
Boken utspelar ju sig i en parallell historisk utvecklingslinje, en där nazisterna, fascisterna och Japan vann det andra världskriget. USA är ockuperat och vi får följa några amerikaner som förstås lever i ett slags underkastelse, en underlägsenhet. En av huvudpersonerna säljer silversmycken, handarbeten, antikviteter till japaner som på ett kanske man kan säga lite dickskt vis beskrivs som fascinerade av det autentiska i amerikansk materiell kultur. Självklart sker förfalskningar vilket leder till förvecklingar.
En av bokens röda trådar är den bok som flera av kontrahenterna läser: Gräshoppan släpar sig fram, en bok som i en snygg spegling är en science fiction-roman som handlar om en alternativ värld där de allierade stod som segrare 1945. Författaren – också en spegling – är Hawthorne Abendsen som i likhet med Dick använder sig av I Ching för att klura ut saker och ting.
Boken är inte renons på händelser (såväl herr Tagomi som Juliana Frink dödar och även andra händelser som driver handlingen framåt inträffar) men min behållning den här gången, den här läsningen, var nog snarast miljöer, stämningar. Man kan ju få stor behållning av en bok, film eller en tv-serie där det inte händer så mycket, eller där man vet precis vad som kommer att hända därför att man sett eller läst den så många gånger; man sjunker in i en annan värld.
Ett välskrivet efterord, fyllt av insiktsfulla betraktelser, signerat Johan Frick avslutar den här utgåvan av Dicks minor classic.
Jag avslutar med en applåd och en appell. Bakhåll har valt att ge ut en trådbunden bok. Det borde fler förlag göra, även när det som här gäller en pocketbok.