Lee Vinsel har retat upp sig på Walter Isaacsons bok The Innovators: How a Group of Hackers, Geniuses, and Geeks Created the Digital Revolution:
The Innovators biggest problem is that it’s called The Innovators and is written in the dialect of innovation speak, perhaps the dominant ideology of the day, beloved of Silicon Valley-headed libertarians, TED Talkers, Wall Street business hustlers, and Republican and Democrat presidents alike. While Isaacson admits that innovation has become a buzzword, he repeats the ideology uncritically. He promises ”to report on how innovation actually happens in the real world,” but his framing almost totally neglects the real world as it actually exists.
Det är, parentetiskt sagt, en dialekt som inte bara talas av libertarianerna i the Valley eller av frasmakarna pÃ¥ TED-cirkusen utan även bland svenska högskolerektorer, innovationsbyrÃ¥krater pÃ¥ Vinnova, regionsamordnare i varenda landsting samt människorna bakom (och i) miljöer som Circle (jag mötte ganska mÃ¥nga under mina Ã¥r pÃ¥ FPI (som jag för övrigt saknar, men det är ämnet för en helt annan bloggpost eller bok – varför har inte nedläggningen av FPI rönt större uppmärksamhet?)). Fast i Sverige är nog innovationssystemsnissarna inte bara libertarianer utan minst lika mycket eller mer övervintrad 70-talsvänster som känner att deras planekonomiska fantomsmärtor kan lindras av en femÃ¥rsplan för innovationssystemet.
Men istället för att sitta vid institutionens fikabord och klaga pÃ¥ den neofilianstuckna analysen av teknikutveckling sÃ¥ bestämmer sig Vinsel och andra för att göra nÃ¥got Ã¥t det hela, pÃ¥ nÃ¥got vis sprida en alternativ bild. Byggande pÃ¥ arbeten av Ruth Schwartz Cowan, David Edgerton och en hel drös andra tekniksociologer och teknik- och vetenskapshistoriker (de kunde faktiskt även nämnt Svante Lindqvist i sammanhanget) vill man här lyfta upp ett icke-innovationscentrerat perspektiv pÃ¥ historia; mer vardaglig teknik, mer fokus pÃ¥ infrastruktur för att, som de hoppas ”we might push back, however slightly, on our society’s too shallow, too easy, and too sleazy obsession with ’innovation.'”:
Since Russell produced this parody, a number of scholars in science and technology studies have discussed developing its core insight. The discussion has moved well beyond the realm of digital technologies to include all forms of infrastructure, the mundane labor that goes into sustaining everyday life, and the people who are left out or fare poorly in our current technological arrangements, both within rich, industrial nations and outside of them.
[…]
I am writing this blog post to find like-minded individuals who are interested in exploring this the history of maintenance, infrastructure, and mundane labor, broadly construed. We believe that such investigations could have practical upshots, and we are especially keen to involve practitioners, including standards engineers, forensic engineers and architectures, managers in charge of safety and maintenance, policymakers who focus on upkeep and infrastructure health, and others involved in such pursuits.
Ja, underhåll och infrastruktur behöver fler forska om, skriva om, bedriva politik om.