”Vad stÃ¥r det pÃ¥ dagens meny här pÃ¥ Savoy 1985? Tre piller och ett glas isvatten?”
I en annons (SDS 3 juni 1970) driver Savoy i Malmö lite med framtidsforskningen; kanske blir framtiden futtigare och trÃ¥kigare än vÃ¥rt liv i nuet? Man ser redan nu tecknen pÃ¥ den teknologiska matens framsteg – ”VÃ¥ra barn dricker färgat syntetpulver, som smakar precis som apelsinsaft!” – och annonsens retorik lyfter fram denna tekniska utveckling som ett hot mot den fina matlagningskonsten som man höll sÃ¥ högt pÃ¥ Savoy.
Den omedelbara anledningen till annonsen var den framtidskonferens, ”Society and Management in the 1980’s”, som pÃ¥gick i Malmö första veckan i juni 1970. PLM och dess chef Knut Laurin hade planerat seminariet för att markera koncernens 50-Ã¥rsjubileum. Välfinansierat som det var, kunde man flyga in stora figurer som Herman Kahn, Daniel Bell och Peter Drucker. Seminariet är ett exempel pÃ¥ den framtidsforskning som fanns i Sverige före Sekretariatet för framtidsstudier skapades: i näringslivsmiljöer, i industrinära organisationer som IVA och dessutom i anslutning till militären i form av FOA.
Man kan om man sÃ¥ vill anlägga ett medialiseringsperspektiv pÃ¥ framtidsforskningen. Och X80 ledde till uppmärksamhet, inte bara bland annonserna, vilket gjorde att plÃ¥tburkstillverkaren PLM förknippades med framtidsforskningen, som dÃ¥ var lite ”inne”, konferensen kommenterades upprepade gÃ¥nger pÃ¥ ledarsidor och Bonniers publicerade en konferensvolym.
X80 är även ett exempel pÃ¥ nÃ¥got som jag finner intressant, den framtidsforskning som fanns innan utredningen ”Att välja framtid” föreslog det som senare kom att bli Sekretariatet för framtidsstudier; en framtidsforskning i näringslivssammanhang, bland privata aktörer. En hypotes jag har är att denna framtidsforskning var en av de impulser som lÃ¥g bakom framväxten av den statliga framtidsforskningen pÃ¥ 1970-talet. Politikerna, kanske speciellt inom socialdemokratin, ville inte att den viktiga framtidsdiskursen skulle försiggÃ¥ helt i icke-statliga sammanhang, den var för viktig för att helt lämnas över till privata aktörer, ofta med amerikanska förebilder.
Ã…h, den där vill ju jag läsa! 🙂