Jag sitter och förbereder ännu en föreläsning om forskarbloggar. Det är en allmänt hÃ¥llen föreläsning pÃ¥ Wilhelm Agrells grundkurs i Underrättelseanalys som ges här pÃ¥ FPI. Jag kommer diskutera hur kommunikationspraktiker pÃ¥verkats i kunskapsintensiva organisationer – med universitetet och forskarvärlden som fokus – i och med framväxten av digitala medier. I mina förberedelser anknyter jag förstÃ¥s till aktuell forskning, bland annat Lilia Efimova och Sara Kjellberg.
På ett sätt kan man ju driva tesen att det inte har varit en så radikal förändring (som historiker är det alltid lätt att dra till med gammalt vin i nya läglar-argumentet). Innan bloggar hade man faxar, bulletin boards och maillistor som komplement till trögrörliga vetenskapliga tidskrifter; bloggdelen av arsenikDNAdebaclet häromsistens och vad det säger om peer review kan mycket väl jämföras med kommunikationscirkusen i samband med kall fusion.1
SÃ¥ nÃ¥got slags bakgrund till kommunikationspraktiker inom vetenskapen, ett samtidshistoriskt Knowledge in transit-perspektiv, kommer föreläsningen att innehÃ¥lla.2 Men Ã¥ andra sidan mÃ¥ste man ju ändÃ¥ öppna för förändringen – historikerns poäng kanske dÃ¥ blir ett slags glidande, la longue durée-förändring.
Nåväl.
Även om min föreläsning mest kommer att behandla forskarbloggar internationellt och i mer teknik- och naturvetenskapligt orienterade ämnen, kan man ju fundera över hur det fungerar i den egna delen av akademin.
I november höll Nina Wormbs, Thomas Söderqvist och jag en paneldebatt pÃ¥ Teknik- och vetenskapshistoriska dagar om forskarbloggar. I den efterföljande diskussionen blandades bloggskeptiska och bloggpositiva inlägg, men tydligt var att det fanns ett relativt stort intresse för mediet. En av deltagarna i diskussionen, teknik- och näringslivshistoriken Gustav Sjöblom pÃ¥ Chalmers kommenterade debatten pÃ¥ sin nystartade blogg Flöden, där man pÃ¥ senaste tiden kunnat läsa bra inlägg om informationssamhällets historia, njutningen av att arbeta i arkiv och specifikt företagsarkiv (”att tillbringa tvÃ¥ dagar bland mappar om administrativ rationalisering pÃ¥ 1960-talets Asea kommer nog aldrig att bli ett folknöje”) och sÃ¥ vidare.
För några år sedan var vi inte så många teknik-, medicin- och vetenskapshistoriker som bloggade, men på något vis tycker jag ändå att det håller på att byggas upp ett slags vetenskapshistorisk bloggosfär (internationellt finns det förstås en sedan länge). På sikt tror jag att det kommer att få betydelse för hur vårt ämne utvecklas.