Jag läste Theresa Levitt, ”’I thought this might be of interest …’: The Observatory as Public Enterprise”, i Aubin, David, Charlotte Bigg och Heinz Otto Sibum. The Heavens on Earth: Observatories and Astronomy in Nineteenth-Century Science and Culture. Durham [NC]: Duke University Press, 2010.
Ett samhälle mår bäst av en viss kvalitet på det offentliga samtalet. Den allmänna opinionen bör präglas av förnuft och rationalitet.
Dessa vettiga ståndpunkter omfattades av François Arago, direktör för Parisobservatoriet. De låg bakom Aragos långvariga populärvetenskapliga författarskap och föreläsande: genom att interagera med allmänheten kunde han inte bara sprida astronomins resultat utan även påverka politiken i positiv riktning; att bedriva populärvetenskap blev till en politisk handling. Detta är den tolkning som ramar in Theresa Levitts intressanta diskussion av Aragos populärvetenskap.
Arago höll populärvetenskapliga föreläsningar mellan 1813 och 1848; en gång i veckan samlades en stor publik i en specialkonstruerad föreläsningssal på Parisobservatoriet. I Bureau des Longitudes årsbok såg Arago till att införa populärvetenskapliga artiklar (en standardgrej, förstås, i mycken almanackslitteratur sedan länge). Levitt diskuterar Aragos populärvetenskapliga stil; här är det inte fråga om någon flammarionsk framställning utan stilen är rigorös. Föreläsningarna skulle kunna följas av alla, klarhet och transparens i framställningen eftersträvades.
Arago ökade sina populärvetenskapliga insatser de oroliga åren från 1830 och framåt, år som dessutom sammanföll med att Arago satt i deputeradekammaren som en av de mer radikala på vänsterflygeln. Han bekämpade den spridda kometskräcken och annan vidskepelse bland allmänheten, som till exempel den inte ovanliga åsikten att månens strålar på något vis påverkade åkrarnas grödor.
Arago ville inte ha en passiv publik; han uppmuntrade amatörastronomer, folk som var intresserade av vetenskap borde observera himmelsfenomen själva och rapportera in dessa. Hundratals brev nådde observatoriet; Arago publicerade instruktioner för hur man gör observationer av meteorologiska och astronomiska företeelser. Inför den totala solförmörkelse som var synlig i Frankrike den 8 juli 1842 publicerade han olika handledningar för observationer och listade dussintals vetenskapliga frågor kring fenomenet som vetenskapen fortfarande inte hade löst och som kunde undersökas av amatörastronomer, även av dem som saknade teleskop och annan instrumentering.
Sammantaget menar alltså Levitt att Aragos populärvetenskap även hade en politisk sida:
for him the public was the platform for both his astronomical and political visions. Arago saw his public instruction as a means of shaping the rational critical French public necessary for the proper functioning of a republic founded on public opinion […] Transparency was the cornerstone for the observatory that Arago directed and the Universal Republic of 1848 that he helped to found. (302)
Denna politiska sida hos Arago förklarar därmed även varför Parisobservatoriet, som länge förknippats med republikanska värderingar, direkt kom att utsättas för omstrukturering när det nya auktoritära kejsardömet inrättades 1852.
*
Man kan förstås fundera över hur Aragos sätt att bedriva populärvetenskap passar in i vår tid. Visst, vi har populärvetenskap som syftar till att skapa insiktsfulla medborgare; vi har även mängder med amatörvetenskap och citizen science-projekt som Galaxy Zoo. Men vi har även en massa medialiserad vetenskap som inte direkt passar in i Aragos stringenta stil.