I framtiden är att forska som att blogga, skriver Bruce Sterling i en (smått ironisk) take på allt vad citizen science heter (min favorit inom genren just nu: Galaxy Zoo).
Ja, det kanske det blir (not).
Jag kommer att tänka på ett paper som Staffan Müller-Wille presenterade på den brittiska vetenskapshistoriska konferensen i Leicester nyligen. Han har ett projekt om hur Linné hanterade vad som kallats 1700-talets bioinformatikkris: mängden tillgänglig information inom naturalhistoria ökade snabbt, bland annat som en följd av forskningens allt mer globala räckvidd; exotiska djur och växter upptäcktes och skulle inordnas i systemen.
Det Müller-Wille beskrev i Leicester var ett pÃ¥ nÃ¥got vis bloggliknande ”content management system”: de nya upptäckterna infördes i icke-linjära textmängder uppbyggda för att möjliggöra tillägg, smÃ¥ texter och tentativa betaversioner skapades, systemets kategoriseringar tog materiell form. Metaforen kanske inte skall sträckas alltför lÃ¥ngt, men forskning har varit som att blogga.
En ytterligare likhet: inte bara sättet att skriva var bloggliknande. 1700-talets naturalhistoria var crowdsourcad till max.