Den nollte uppgiften är allt det där som universitet gör som inte är undervisning, forskning eller den tredje uppgiftens omvärldsinteraktion.
Det är kanske en akademisk frÃ¥ga (ursäkta…) om vi skall hänföra universitetens reklamverksamhet till den nollte eller till den tredje uppgiften (men jag lutar nog Ã¥t att den tillhör den nollte). Likafullt tycker jag akademiskt varumärkesbyggande är en intressant företeelse i universitetsvärlden. (Jag har tangerat frÃ¥gan tidigare.) Hur gör universitet och högskolor för att bygga varumärken, för att synas?
Karlstad gör reklam för sitt universitet, Lund vårvintern 2009
Universiteten kan förstås göra på många olika sätt, men köpt reklamplats är ett inte helt ovanligt sätt. Frågan är hur effektivt det är. En djupintervju med personen till höger i bilden ovan visar, sammanfattningsvis, att informanten är väldigt positivt inställd till vetenskap, speciellt naturvetenskap, men att denna positiva syn inhämtats via böcker, tidskrifter, tv-serier med David Attenborough och Nigel Marven samt framför allt besök vid ställen som LTH (dit skolklassen inbjudits för en dag av roliga kemiexperiment), Zoologiska museet i Lund (nerläggningshotat!), dito i Köpenhamn, Natural history museum i London och dito i Berlin, snarare än köpt reklam.
Frågan är kanske i och för sig ifall just den här reklamkampanjen är tänkt att rikta sig den målgrupp som personen till höger på bilden tillhör, även om han är mycket intelligent för sin ålder:-)
Problemet med många reklamkampanjer är väl att man vill marknadsföra sig utan att veta vad man egentligen har att erbjuda. Varför har t.ex. Lunds Universitet inte en dags öppet hus på alla instutioner (så väl naturvetenskap som humaniora) eller något slags experimentarium eller liknande? Det hade säkert varit ett utmärkt sätt att bygga sitt varumärke. En reklamplats för något sådant hade säkert fungerat alldeles utmärkt även för den målgrupp som personen på bilden tillhör.
Jag är alldeles övertygad om att den tredje uppgiften skulle kunna fungera som varumärkesbyggare i betydligt större utsträckning än vad den gör idag.
Fjärde uppgiften!, om jag får be!
Pingback: Forskningslogg nr 4: Ensam om mina intressen, nästan « Karin Sennefelt