David Edgerton och Svante Lindqvist har på ett uppfriskande sätt skrivit om teknikers seghet: medan merparten av ett samhälles teknikanvändning är gammal teknik, så har teknikhistoria och innovationsforskning istället inriktat sig på teknikers tidiga faser vilket ger en skev bild av hur teknik används.
Ligger mycket i det. Jag vet inte om Alf Rehn är ute efter något liknande i ett keynote han höll nyligen, men hans slides verkar ju intressanta.
Edgerton & Lindqvist bildar i varje fall en av utgångspunkterna för en projektansökan som Tomas Hellström, Mats Fridlund och jag skickade in till Vetenskapsrådet igår. Här är den svenska sammanfattningen:
Mycket av den teknik vi omger oss med är egentligen gammal teknik som har funnits länge; ibland uppdaterad och omorganiserad för att passa in i nya sammanhang, lever teknik ofta riktigt långa liv, långt bortom den heroiska uppfinnings- och innovationsfasen. Cyklar, textilier och taggtråd är enkla, oglamorösa och mogna tekniker, viktigare i många människors liv än månraketer, genteknik och nanoteknik. Det sker fortfarande teknikutveckling inom dessa mogna teknikområden, men vi hör sällan eller aldrig talas om dem i olika politiska och ekonomiska sammanhang eller inom innovationsforskning och teknikhistoria där mycket forskning har inriktat sig på tidiga faser av teknikutvecklingen istället för att undersöka utvecklingen bland de mogna tekniker som faktiskt används. Det här projektet ämnar gå i motsatt riktning.
En del mogna tekniker är massprodukter, andra Ã¥terfinns snarare i entusiastkretsar: trots den digitala världens dominans och â€bättre†tekniska lösningar finns det fortfarande människor som använder vinylskivor, filmbaserad fototeknik och analoga synthesizers, för att inte tala om pappersbaserade medier. Inte minst i sÃ¥dana sammanhang lever tekniken vidare och utvecklas tack vare en â€känslomässig†aspekt pÃ¥ teknikanvändning och teknikutveckling.
Projektet ämnar undersöka teknikens mer lÃ¥nglivade aspekter och därmed indirekt kritiskt granska den innovationscentrerade bilden av teknik som inte minst i länder som Sverige fÃ¥tt stort genomslag i forsknings- och industripolitik. Det har även som mÃ¥lsättning att kulturvetenskapligt undersöka, tolka och förstÃ¥ de känslomässiga, entusiastdrivna processerna som gör att vissa tekniker lever vidare lÃ¥ngt efter deras â€bäst före-datumâ€; de svarar uppenbarligen mot andra behov än de som ryms inom traditionella modeller för teknisk och ekonomisk utveckling. Företag och andra teknikutvecklare drar nytta av användarkollektiv för att hÃ¥lla vid liv och utveckla tekniker. Det är fortfarande en öppen frÃ¥ga vilka effekter en sÃ¥dan â€hobbyekonomisk sektor†har, men preliminära data tyder pÃ¥ att den omfattar en icke försumbar del av ett samhälles teknikanvändning. Projektet gör detta genom att studera tre fallstudier av mogen teknik inom fototeknik, skjutvapen och bokbranschen.
Roligt! (igen! men det är ocksÃ¥ den bästa forskningen) Att granska den innovationscentrerade bilden är vällovligt. Även om ocksÃ¥ innovation kan vara känslostyrt ibland och drivas av entusiaster. (Häromdagen fick jag ett lyriskt mail cc av den fd tekniske chefen pÃ¥ Rymdbolaget som kommit pÃ¥ att det var precis 20 Ã¥r sedan satelliten Tele-X skickades upp och han tyckte att det borde firas – det var kärlek det.)
En frÃ¥ga som jag klurat pÃ¥ länge och som det finns ett implicit svar pÃ¥ i er ansökan är: när blir en teknik ”mogen”? Vad är egentligen en mogen teknik? GÃ¥r det att formulera, annat än med exempel?
Lycka till med ansökan!
Ja, jag säger som Nina: Lycka till med ansökan!
Svante
Jag håller tummarna!
… och dessutom hurrar jag för att jag nu kan kommentera pÃ¥ Tomrummet igen (vad det nu än var för nÃ¥got i den NYA tekniken som strulade förut, när mina kommentarer försvann). Jippi!
Nina, Svante och Jonas: tack!!
Mycket bra fråga, Nina.
Man kan ju titta pÃ¥ artefakten i sig. Slutarmekanismen i en Leica MP tillverkad idag är i praktiken densamma som i en Leica M3 ; en kameratekniker satt i en tidsmaskin frÃ¥n 1954 skulle därmed kunna sätta igÃ¥ng och reparera en sÃ¥dan idag (egentligen är slutaren ännu äldre, Leica III frÃ¥n 1930-talet har en snarlik slutare…).
Men det är ju inte hela historien bakom mogenhet. En annan aspekt pÃ¥ mogenhet gäller väl tekniker som klarar sig trots frÃ¥nvaro av sÃ¥dana hajpfenomen som gör nya tekniker sÃ¥ omhuldade av finansiärer/myndigheter/bidragsgivare och andra ideologiproducenter, det där att folk ofta tycks tänka i vagt (eller totalt hejdlöst ohämmat och ovagt) futurologiska termer när det gäller teknik. Tekniker som klarar sig utan neofila luftslott men som tuffar pÃ¥ ändÃ¥ (med sin mer oglamorösa teknikutveckling – mogenhet är inte stasis) uppfyller kanske ett annat slags kriterium pÃ¥ mogenhet. Lite som pragmatisk kunskapsteori: funkar det sÃ¥ är det sant.
Personligen tycker jag kanske det här användarkriteriet är minst lika viktigt som artefaktkriteriet. Men jag har inte tänkt färdigt än 🙂
Pingback: Det perfekta tomrummet › Sega tekniker