Ett närmast uttjatat pÃ¥stÃ¥ende inom vetenskapshistoria har varit hur vi har dragit oss för de stora berättelserna, att ämnet ”bara” sysslar med fallstudier av begränsad räckvidd. Tänket har väl ungefär varit att först fanns det syntetisk historisk historieskrivning av den gamla dÃ¥liga sorten, sen kom en massa studier som visade hur fel den här sortens övergripande berättelser var och frÃ¥gan blir dÃ¥ hur man ska sätta ihop de senaste tjugo Ã¥rens noggranna empiri till nya synteser.
Det här kanske är en överdrift – det finns ju böcker som till exempel Peter J. Bowler och Iwan Rhys Morus, Making modern science: a historical survey (Chicago, 2005), John V. Pickstone, Ways of knowing: a new history of science, technology and medicine (Chicago, 2001) och flerbandsverket The Cambridge History of Science (under utgivning, skall bli Ã¥tta band totalt) – men det är möjligt att sÃ¥dana här beklaganden över den lilla mängden publikationer som anlägger The Big Picture har nÃ¥got i sig.
Snart kommer ännu en bok i genren. Patricia Fara publicerar Science: a four thousand year history. Nu på fredag håller hon seminarium på Niels Bohrarkivet Update: seminariet är inställt på grund av sjukdom.
How do you fit 4000 years of science into 400 pages?
For over twenty years, historians of science have been discussing this ‘Big Picture’ problem, and Patricia Fara’s solution will be published at the end of February by Oxford University Press. In this talk, she discusses three of the Big Questions she had to confront while she was writing her new book –
When did science begin? Who did science? How does science change?
Some of her answers may be unexpected.
Problemet med The Big Picture är väl att den sortens svepande betraktelser ofta kopplades till någon mer eller ännu mer ideologiskt färgad förklaring av Människan. Den typen av vetenskap stötte på patrull efter vissa excesser på 60-70-talet, även om det naturligtvis förekommer ibland även idag. Den kritiken var och är befogad, men jag tycker definitivt det är en poäng med att bedriva humanistisk och social forskning som försöker få ett lite större perspektiv än det för stunden specifika.
Lyssnar på en hel del ljudböcker till och från jobbet, och det är alltid småtrevligt att höra om kejsare och faraoner och stora slag men jag börjar bli rejält trött på det också. Jag vill veta mer om hur konflikt mellan den sekulära och religiösa makten lett fram till den moderna värld vi befinner oss i. Jag vill förstå ekonomiska processer och hur ideer om individen respektive det kollektiva lagt grunden för de konflikter vi ser idag. Varför vissa sociala fenomen går i vågor och varför en del revolutioner lyckas och andra misslyckas. Det måste finnas Stora Berättelser lika väl som små.
Precis, den stora bilden föll ur modet. Inom internationell vetenskapshistoria handlade det nog mycket om att man distanserade sig från en gammal makrohistorisk berättelse som man med fallstudier kunde visa inte stämde på olika sätt. Kritikerna har väl menat att man nu måste skruva ihop en ny makroberättelse som bygger på de nya insikterna från fallstudierna.
Håller helt med om att det måste finnas både stora och små berättelser. Har läst en del Fernand Braudel och det känns uppfriskande strukturellt!
Pingback: Det perfekta tomrummet › Jon Agar om forskningens tillstÃ¥nd
Pingback: Imaginary magnitude › Jon Agar blogs his new book